Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värmeproduktion i växtriket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen pågått en viss tid finner man därför att
höstackens inre är fullkomligt steriliserat, som man
kallar det, d. v. s. fullkomligt blottat på levande
organismer; först längre ut mot stackens periferi
uppträder kalfaktorbacillen, och ännu längre ut,
där temperaturen till följd av luftens närhet är
lägre, de övriga värmeälskande bakterierna.
Den högsta temperatur, som höstacken kan
erhålla genom kalfaktorbakteriens verksamhet,
uppgår alltså endast till några och sjuttio grader.
Detta är ju i och för sig vackert nog, men denna
värmegrad synes, åtminstone i förstone, knappast
räcka till för att förklara självantändningen, då
vanligt hö först antändes vid omkring 300 grader.
Miche fäster emellertid uppmärksamheten på att
den brunkolartade substans, vartill höet i stackens
inre förvandlas, äger en mycket fin och porös
struktur, enär cellerna bibehållas, och att denna
porösa substans härigenom kunde liksom
platinasvamp få en stark oxydationsförmåga, så att den
antingen själv fattade eld eller brakte andra
ämnen (kolhaltiga gaser o. dyl.) till antändning, när
luftens syre plötsligt får fritt tillträde. Utan
tvivel kommer detta antagande sanningen mycket
nära.
Dessa värmealstrande höstackar ha emellertid
även från en annan synpunkt sitt bestämda och
rent praktiska intresse. Redan vid föregående
tillfällen har man då och då uppkastat den frågan,
huruvida icke en del av de bakterier och svam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
