Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Tolv på det trettonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åter på med utkasten till Tolv på det trettonde. Satt
skrivande i 1988 men rörde mig i 1939 och 1940. Då
vände det. I slutet av februari 1988 smällde det till.
Den nödvändighet med vilken jag skriver är
överbestämd. Jag är ju inte en maskin, inget objektivt
verkande skrivinstrument som givits uppgiften skildra en tid
och en klass i ett visst perspektiv. Det finns andra,
onämnda, krafter som driver. Nyfikenhet kan man säga.
Den Jan vilken som barn inte kunde se en klocka utan
att börja ta isär den för att se vad som fick den att ticka
och vilken från tioårsåldern experimenterade med
orden för att se vilken verkan det kunde få på andra
människor när han genom att ändra på orden kunde bygga
upp en sidoverklighet åt dem att tro på, den Jan kan ju
inte som vuxen lämna det egna livet obetvivlat som en
given enhet. Mer än nyfikenhet; en tvingande vilja att
se efter vad som fanns därbakom, därinne och som blev
bestämmande. Men nu från och med Barndom var
nödvändigheten därtill dubbelt överbestämd.
Ty sådant som vill tvingas fram med nödvändighet
hör till det som gärna skjuts upp till ett annat år, ett år
då det finns gott om tid. Just nu, just i varje nu finns så
mycket annat som måste skrivas ut. Uppgifter som
ligger i travar på skrivbordet och ropar på att utföras och
det nödvändiga kan ju vänta.
Till dess man inser att det inte går att vänta.
Nu är höstligt morgondis över Medelhavet och på
radion hör jag att det är snöstorm i hemlandet.
Balkongdörrarna står öppna och solen bryter fram just som
jag skriver detta och jag funderar på att man i somras
sagt mig att jag nu fått en tio år till att utnyttja. Så ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
