Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Champagne - Champagne - Champagne. Ph. de, nederländs målare. Se Champaigne. - Champagny, Jean Baptiste Nompère de - Champagny, Francois Josèphe Marie Thérèse de Nompère de - Champaigne - Champ-Aubert - Champfleury - Champfort - Champignoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brie-Champenoise. Hufvudstaden var Troyes. –
C. har sannolikt sitt namn af Lat. campus (slätt). Efter
Galliens eröfring sammanslogs det med Gallia
celtica och Gallia belgica. Vid Frankiska rikets
delning mellan Klodvigs söner (511) kom det till
Austrasien, styrdes 570–714 af hertigar och derefter
af ärftliga pfalzgrefvar, som efter residensstaden
ofta äfven kallades grefvar af Troyes. Genom Filip
IV:s förmälning med Johanna, dotter till Henrik I
af Navarra, kom C. 1284 till Frankrike.
Champagne [-panj] kallas de viner, som tillverkas
i de franska departementen Ardennes, Marne, Aube
och Haute-Marne, eller den forna provinsen
Champagne. Vanligen förstår man dock med champagne
endast de mousserande sorterna. Dessa erhållas
i allmänhet ur blåa drufvor, men enär skummande
champagne ej bör innehålla något färgämne, eller
på sin höjd visa en mycket ljus färg, låter man
ej skalen följa med vid jäsningen. I motsats till
hvad som är förhållandet med andra viner, sker vid
champagneberedning jäsningen först i fat och sedan
i buteljer. Derför kan den kolsyra, som utvecklas
vid alkoholjäsningen, icke förflyktigas, utan
absorberas af vätskan. Först vid buteljens öppnande
frigör sig gasen och stiger upp i små perlor. De
bästa mousserande champagnevinerna komma från
Sillery, Ay, Mareuil, Hautvilliers, Dizy, Epernay
och Pierry. Allmänt kända champagnefirmor äro:
Veuve Cliquot, Duc de Montebello, Lambry,
Gelderman & Deutz, bröderna Chanvine, Boll
& C:o. Louis Roederer, G. H. Mumm, Jacquesson &
fils m. fl. Hufvudstapelplatser för champagnehandeln
äro Reims, Avise, Epernay och Châlons-sur-Marne. De
ofvannämnda departementen lära årligen sända i handeln
16–18 millioner buteljer. Förfalskade champagneviner,
i hvilka bär och frukter ersätta drufvan, tillverkas
i flere land och förekomma ofta i handeln.
Champagne [sjangpanj], Ph. de, nederländsk målare. Se
Champaigne.
1. Champagny [sjangpanji], Jean Baptiste
Nompère de, hertig af Cadore, fransk statsman,
f. 1750. Han tjenade först till sjös och hade hunnit
kaptensgraden, då han som fullmäktig för adeln i
Forez fick en plats i 1789 års riksförsamling. Der
var han i sitt stånd en af de förste att förena
sig med tredje ståndets representanter. Men
1793 ansågs han alltför frihetsfientlig, blef
derför häktad och satt fången till Robespierres
fall (i Juli 1794). Efter d. 18 Brumaire (d. 9
Nov. 1799) utnämndes han till "conseiller d’état"
i marindepartementet, 1801 till sändebud i Wien (då
en ytterst vigtig post), 1804 till inrikesminister
och 1807 till utrikesminister. 1808 upphöjdes han
till hertig af Cadore. Såsom utrikesminister
ledde han de vigtiga underhandlingarna med
spanska hofvet, hvilka hade till följd det franska
infallet i Spanien, och underhandlingarna med
österrikiska hofvet rörande Napoleons giftermål med
ärkehertiginnan Marie Louise. 1811 fråntogs honom
utrikesportföljen, och i stället sattes han till
intendent öfver kronodomänerna. Under ryska fälttåget
var han statssekreterare hos
kejsarinnan-regentinnan. Genom restaurationen (1814) förlorade han
sina ämbeten och värdigheter, men blef under de
"hundra dagarna" (1815) utnämnd till pär. Denna
värdighet förlänades honom äfven af Ludvig XVIII
(1819). Död 1834.
2. Champagny [sjangpanji], François Josèphe
Marie Thérèse de Nompère de, grefve, den förres
son, fransk publicist, f. 1804. var en ifrig
medarbetare i tidningarna "Ami de la religion"
och "Correspondant", i hvilken han från klerikal
ståndpunkt försvarade undervisningsfriheten. Hans
förnämsta arbeten äro Histoire des césars (1841–43;
2:dra uppl. 1853) och dess fortsättning, Les Antonius
(1863; 2:dra uppl. 1866). C. blef 1869 medlem af
Franska akademien.
Champaigne [sjangpänj] l. Champagne, Philippe
de, nederländsk historie- och porträttmålare, f. i
Bruxelles 1602, kom 1621 till Paris och innehade
sedermera såsom rektor för akademien en ledande
ställning i den franska konsten, tills han på äldre
dagar måste vika för Lebrun. Död 1674. Hans arbeten
tillhöra den tidens franska konstriktning. Särskildt
är Poussins inflytande omisskänligt, men C. var
för mycket nederländare för att han icke skulle
öfverträffa denne i färgens kraft och värme. Mest
framstående var C. som porträttmålare; i synnerhet
beundrar man hans Sjelfporträtt (Louvren;
graveradt af Edelinck). Arbeten af C. finnas i
Louvren, Bruxelles, München, Wien och på några
andra ställen.
Champ-Aubert [sjangåbär], by i franska depart. Marne
(Champagne), s. v. om Epernay. Ryssarna och
preussarna, under Blücher, blefvo der d. 10
Febr. 1814 fullkomligt slagna af Napoleon I. Jfr
Montmirail.
Champfleury [sjangflöri], pseudonym för den franske
författaren Jules Fleury.
Champfort [sjangfår], fransk skriftställare. Se
Chamfort.
Champignoner [sjampinjoner], bot., svampar,
som tillhöra det stora slägtet Agaricus L.,
af gruppen Hymenomycetes. De bilda inom sitt
slägte ett underslägte, som af E. Fries benämnts
Psalliota. Detta underslägte skiljes från
sina samslägtingar derigenom att lamellerna
(sporskifvorna), som äro fullkomligt fria från
foten, slutligen svartna, samt genom den kring
foten sittande ringen. Af dess arter odlas
ljusa l. allmänna champignonen, A. arvensis
Schaeff., och i synnerhet mörka l. äkta
champignonen, A. campestris L., i stor skala
såväl i Ryssland som i Frankrike och England. (Se
derom och om odling af svampar i allmänhet
J. Arrhenius. "Nordens matsvampar", 1874.) Fastän
båda dessa champignon-arter, jämte flere andra,
ej äro sällsynta hos oss i fria naturen och ehuru
deras odling med säkerhet skulle lyckas lika väl
här som annanstädes, införes dock ännu den största
mängden af de Champignoner, som hos oss förtäras,
från utlandet. Blott på ett enda ställe i Sverige,
nämligen på James Dicksons egendom Öfverås, nära
Göteborg, bedrifves champignonodling i någon större
skala. För odlingen af dessa svampar har franskt
s. k. svamptegel (T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
