Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Clarendon, Edward Hyde - 2. Clarendon, George William Frederick Villiers - Clarendon-Castle - Clarendon press - Clarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade han begifvit sig till Frankrike, hvarifrån han
tillställde parlamentet en försvarsskrift, som, enligt
båda husens beslut, af bödeln brändes å båle. Såsom
landsflyktig sysselsatte C. sig hufvudsakligen med
skriftställen. Han dog i Rouen d. 9 Dec. 1674. –
C. var en skarpsinnig statsman och älskade sitt land,
men saknade den ståndaktighet, som var af nöden
i de oroliga tider, under hvilka han lefde. Som
skriftställare intager han ett mera framstående rum
än som statsman. De märkligaste bland hans arbeten
äro det stora verket History of the rebellion and the
civil wars in England (1702–04; nya uppl. 1842 och
1849), utmärkt genom ypperliga personskildringar,
The history of civil war in Ireland (1721;
ny uppl. 1842), som utgör en fortsättning af det
förra, Calendar Clarendon’s state papers (1767–86)
och The life of Edward, earl of Clarendon (1761;
ny uppl. 1857). – C:s dotter, Anna Hyde, blef
1659 i hemlighet förmäld med hertigen af York,
sedermera Jakob II. När genom hennes hafvandeskap
detta förhållande kom i dagen, blef hon af konungen
erkänd såsom hertiginna af York. Hon var moder till
de båda engelska drottningarna Anna och Maria.
2. Clarendon [klarendön], George William
Frederick Villiers, earl of C., engelsk statsman,
ättling af den föregående, föddes d. 12 Jan. 1800
i London. 1833 blef han ambassadör i Madrid, der
han på ett utmärkt sätt verkade för den engelska
regeringens afsigt att fota drottning Isabellas tron
på en nationel och liberal grundval. 1838 blef han
genom en frändes död earl of Clarendon (han hette
förut Villiers) och återvände då till England för
att taga plats i öfverhuset. 1840 utnämndes C. till
storsigillbevarare i lord Melbournes liberala
ministèr och 1841 till kansler öfver hertigdömet
Lancaster. När whigministèren s. å. upplöstes,
blef han en verksam medlem af oppositionen,
men understödde icke dess mindre varmt ministern
Robert Peel i dennes kamp för spanmålslagarnas
upphäfvande. När 1846 en ny whigministèr bildades,
ingick han i densamma, som president i board of trade
(handelsministeriet), men tog afsked redan 1847, då
han utnämndes till lordlöjtnant öfver Irland. Denna
ö befann sig vid denna tid i ett kritiskt läge:
befolkningen decimerades af en allmän hungersnöd, de
agrariska brotten (brott, vanligen mord, som begås
af underhafvande mot deras husbönder) hade nått
en förfärande höjd, de upproriska partierna voro,
eggade af 1848 års franska revolution, djerfvare än
någonsin. Men C. var vuxen sin svåra plats; han födde
de uthungrade, kufvade de upproriske samt ådagalade en
försonande tolerans i fråga om raser och tro. Också
blef han af regeringen hugnad med många vedermälen
af tacksamhet. Vid ministèren Derbys tillträde till
makten, 1852, tog han afsked från sin syssla. 1853
ingick han, som statssekreterare för utrikesärendena,
i koalitionskabinettet Aberdeen-Russell. I denna
egenskap ledde han på ett skickligt och energiskt sätt
de diplomatiska underhandlingarna under Krimkriget
(1853–56), ehuru han i början var föga benägen för
detsamma. Såsom Englands ombud på kongressen
i Paris 1856 utvecklade han en betydelsefull
verksamhet, särskildt derigenom att han förskaffade
sardinska regeringen tillträde till densamma
och häfdade grundsatsen om Svarta hafvets
neutralisering. Emellertid sjönk hans popularitet
genom den ifver, hvarmed han uppträdde för den
s. k. konspirationsbillen, hvilken blifvit föreslagen
till följd af Orsinis attentat på Napoleon III. 1859
–64 innehade C. icke något offentligt ämbete, oaktadt
en liberal ministèr (Palmerstons) under denna tid
satt vid styret; men 1864 ingick han, som kansler
för Lancaster, i kabinettet, var s. å. Englands
andra ombud vid konferenserna i London rörande
danska frågan och blef 1865 utrikesminister i
Russelska kabinettet. 1866, efter detta kabinetts
nederlag i reformfrågan, afgick han jämte de öfrige
ministrarna. 1868 öfvertog han åter utrikesportföljen
(i Gladstones kabinett). Han dog i London d. 27
Juni 1870. – C. åtnjöt stort anseende för sin öppna
karakter och sin rika erfarenhet. Hans intagande
personlighet och bländande konversationsförmåga
skaffade honom många vänner.
Clarendon-Castle [klarendön kassöl], ruin efter
ett kungligt engelskt slott, i grefskapet Wilt,
nära Salisbury. Der höll konung Henrik II 1164
en stor riksförsamling, på hvilken de under
namnet "Constitutions of C." bekanta stadgarna
fastställdes. Enligt dem skulle de andlige i
borgerliga saker ställas under verldslig domsrätt,
intet vad till Rom vara tillåtet, ingen andlig utan
konungens tillstånd få lemna landet m. m. Påfven
Alexander III vägrade att erkänna dessa stadgar, som
i sjelfva verket beröfvade hierarkien i England all
makt. Äfven ärkebiskopen Thomas a Becket uppträdde
mot dem och fick derför plikta med sitt lif.
Clarendon press [klarendön-], ett storartadt
boktryckerietablissement, tillhörigt universitetet
i Oxford. 1669–1713 hade detta tryckeri, då
kalladt "University press", sin lokal i det
s. k. "Theatrum sheldonianum" (hvilken byggnad
ärkebiskop Sheldon låtit uppföra för annat ändamål),
flyttades derefter till "Clarendon-building" –
till hvilken medel erhållits genom försäljningen
af lord Clarendons "History of the rebellion
and the civil wars i England" – och 1830 till
en ny, särdeles storartad byggnad. Sistnämnda år
fick etablissementet namnet "University press",
men kallas ännu alltjämt "Clarendon press". Det
administreras af en komité af "delegerade", utsedd
af universitetets rådplägande församling. Sina
förnämsta inkomster har det genom tryckningen af
biblar och bönböcker. I hvarje vecka kan det leverera
36,000 bibelexemplar, tryckta med vanlig stil, och
120,000, tryckta med perlstil. I en afdelning, som
kallas "the learned" eller "the classical", tryckas
universitetets handlingar samt arbeten, som förläggas
af enskilda personer eller de "delegerade". Med
undantag af papper tillverkas alla för boktryck
erforderliga materialier i etablissementet.
E. M.
Clarens [-rang], by i schweiziska kantonen Vaud
(Waadt), vid Genèvesjön, nära Montreux. Åtskilliga
scener i Rousseau’s "Héloïse" äro förlagda dit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
