Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coro - Corocore, ett slags ostindiska båtar. Se Caracore. - Corollarium - Corolliflorae - Corona - Coronado, Carolina - Coronella, zool. Se Slät-snokar. - Coronelli, Marco Vincenzio - Coroner - Coronilla - Coronini-Cronberg, Johann Baptist Alexander - Corot, Jean Baptiste Camille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Coro. 1. Stat i sydamerikanska republiken
Venezuela. Se Falcon. – 2. (Santa Anna de C.). Stad
och hufvudort i nämnda stat, på en smal landtunga,
som förenar halfön Paraguana med fastlandet. 8,172
innev. (1873). Mycket besökt hamn.
Corocore [-kår], ett slags ostindiska båtar. Se
Caracore.
Corollarium (Korollarium), Lat. (af corolla, krans,
dimin. af corona), krans (såsom gåfva); gåfva utom den
egentliga betalningen, extra gåfva; log., en lärosats,
som följer omedelbart ur en redan bevisad sats. Jfr
Corona.
Corolliflorae (af Lat. corolla, liten krona,
och flos, blomma), en af A. P. De Candolle i
vetenskapen införd benämning på de dikotyledoner,
som hafva sambladig blomkrona och ståndarna fästa
på densamma. Denna afdelning motsvarar tämligen
nära den redan af A. L. de Jussieu uppställda
gruppen Monopetalae, som likväl omfattar äfven
de dikotyledoner med sambladig blomkrona,
hvilka hafva ståndarna fria från blomkronan.
V. W.
Corona, Lat., krans, krona, ett hos forntidens folk
ofta förekommande hederstecken. Hos grekerna var
kransen ett ämbetstecken, symbolen af okränkbarhet.
Ofta, t. ex. vid de offentliga täflingsspelen,
utdelades kransar såsom utmärkelsetecken. I början
voro kransarna sammansatta af olivqvistar, men
småningom kommo guldkransar i bruk. Myrtenkransar
buros af arkonter, senatorer och talare.
Hos romarna begagnades kransar som krigiska
belöningar. En lagerkrans bars af triumferande
fältherrar, och en myrtenkrans vid mindre triumfer;
en krans af gräs och vilda blommor gafs åt den,
som räddat en belägrad här; en eklöfskrans var
belöningen för den, som räddat en medborgares
lif, och fem kransar af guld skänktes åt den,
som bestigit en fientlig stads murar eller ett
fientligt lägers vallar eller ett fientligt fartyg.
R. Tdh.
I astronomien har man med namnet corona betecknat den
ljusa ring, som under totala solförmörkelser synes
omsluta den mörka månskifvan. Denna ring, hvars
ljus är för svagt för att kunna skönjas vid andra
tillfällen än då det direkta solljuset bortskymmes
af månen, är ingenting annat än solens egen atmosfer,
hvilken vid totala förmörkelser ses i det solljus,
som från densamma reflekteras till oss. – C. borealis
och C. australis äro tvänne stjernbilder, den förra
på norra, den senare på södra stjernhjmmelen.
I meteorologien betecknas med ordet corona de smärre,
färgade ringar, hvilka stundom omgifva solen eller
månen. En sådan krans utgör ett system af flere utom
hvarandra liggande ringar, hvilkas olika färger
följa samma ordning som färgerna i solspektrum
eller regnbågen. Yttersta ringen är nämligen röd,
hvaremot den innersta arean, närmast himlakroppen,
har en blåhvit färgton. När fenomenet är fullkomligt
utbildadt, synes utanför kransen ett nytt system af
färgade ringar, i samma ordning och på samma afstånd
som i det förra, och någon gång utom denna ännu en
tredje serie. Man talar derför om
dubbel och tredubbel corona. Denna företeelse,
hvilken företrädesvis uppträder i de tunna moln,
som benämnas cirro-cumuli (se d. o.), tillhör
de s. k. interferensfenomenen (se Interferens
och Undulationsteorien). – Corona förekommer
äfven i betydelsen norrskenskrona. Se Norrsken.
R. R.
Coronado, Carolina, spansk skaldinna, f. 1823, gift
med nordamerikanske diplomaten J. H. Perry. Hennes
lyriska dikter utmärka sig genom musikaliskt välljud
och djupsinnigt innehåll. Bland hennes större arbeten
må nämnas dramerna El cuadro de la esperanza
och Alfonso XV de Aragon samt romanerna Adoracion
(1851) och Sigea (1854; 3:dje uppl. 1873).
Coronella, zool. Se Slät-snokar.
Coronelli, Marco Vincenzio, italiensk geograf,
f. 1650, blef 1683 republiken Venezias kosmograf och
1702 minorit-general. Död 1718. C. stiftade "Societas
geographica argonautarum" i Venezia, utarbetade
himmels- och jordglober äfvensom en mängd kartor
samt författade ett stort encyklopediskt arbete,
Bibliotheca universalis sacroprofana, af hvilket sju
band (till Coque) blefvo tillgängliga i bokhandeln.
Coroner [kårrånör], Eng. (Med. Lat. coronarius,
coronator, af corona, krona), jur., en inom
de engelska grefskapen vald tjensteman, hvars
hufvudsakliga åliggande är att, när en person finnes
liggande ihjelslagen eller hastigt aflider eller då
någon dör i fängelse, med biträde af en jury hålla
undersökning angående dödsorsaken. Likaledes
hålles angående skeppsbrott och fynd en
undersökning af coroner. Derjämte är denne i
vissa fall vikarie för sheriffen. Jfr Sheriff.
L. A.
Coronilla L., Kronärt, bot., växtslägte af
nat. fam. Papilionaceae, kl. Diadelphia
L. Det innefattar buskar med parbladiga
blad och med baljor, som vid mognaden
sönderfalla i enfröiga leder. C. Emerus
L. förekommer vild på Öland och Gotland.
P. M. L.
Coronini-Cronberg, Johann Baptist Alexander, grefve,
österrikisk militär, f. 1794, deltog i 1813–14
års krig (1814 i Schneiders friskara), blef 1836
guvernör för ärkehertig Frans Josef (sedermera
kejsar Frans Josef), förde under italienska kriget
1848 som generalmajor befäl i södra Tyrolen samt
blef 1849 fältmarskalklöjtnant och 1850 guvernör
i Temesvarbanatet. 1854 fick han befäl öfver en
observationskår vid rysk-turkiska gränsen och höll
med denna kår 1854–56 Valakiet besatt. Sedermera
befordrades han till fälttygmästare. 1859–60 var han
ban af Kroatien och 1861–65 kommenderande general i
Ungern. Död 1876.
Corot [kårå], Jean Baptiste Camille, fransk
landskapsmålare, f. 1796, d. 1875, studerade någon tid
hos Bertin, hvars akademiska stil han följde i sina
första (1827) utställda arbeten. Hans stora talang
gjorde sig emellertid gällande först när han vände
sig till stämningsmåleriet, för hvilket hans poetiska,
nästan sentimentalt anlagda natur särdeles väl lämpade
sig. Han valde med förkärlek helt enkla motiv - såsom
det stilla vattnet, den vidsträckta, bleka horisonten,
den tysta skogen –, och han kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
