Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Crusenstolpe, Magnus Jakob - 3. Crusenstolpe, Johan Fredrik Sebastian - Crusius, Gottlob Kristian - Crustacea, zool. Se Kräftdjur. - Cruus, Jesper Mattsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
–51; utkom 1852–64 som månadsskrift, sista året i
betydligt utvidgadt format och med undertiteln
"revy och följetong". Sista häftet utgafs 1865,
efter C:s död). Med anledning af en utnämning,
som skett på en söndag, yttrade C. i andra
brefvet, att konseljen gjort sig skyldig till
sabbatsbrott. Detta yttrande uppfattades af regeringen
som majestätsbrott, för hvilken förbrytelse han
också ställdes under åtal. Trots ett såväl i form
som sak utmärkt försvar (Försvarsskrift, ingifven
till Svea hofrätt i tryckfrihetsmålet angående
andra brefvet af Ställn. och förh., 1838, och Svar,
ingifvet till K. M:s och rikets Svea hofrätt etc.,
s. å.) blef C. af juryn förklarad skyldig. När han
inställdes för hofrätten, för att undfå sin dom, som
lydde på tre års fängelse å Vaxholm, gjordes af de
närvarande demonstrationer till hans förmån, hvilka
sedermera fortsattes vid hans afförande till Vaxholm
(d. 20 Juli 1838) och då gåfvo anledning till blodiga
kravaller på Stockholms gator. På fästningen utöfvade
C. en energisk skriftställareverksamhet. Derifrån
utgingo flere häften af "Ställningar och
förhållanden, behandlade i bref". Det mest bekanta
af dessa är "Fjerde brefvet", med öfverskriften
"Excellentissime!" (M. Brahe), i hvilket han lemnade
åtskilliga biografiska upplysningar om sig sjelf samt
blottade det förhållande, hvaruti han stått till
konungen och Brahe m. fl. På Vaxholm författade
han ytterligare Vidräkning och reform (1838),
Röst ur ett svenskt statsfängelse (s. å.) och
början till Morianen eller Holstein-Gottorpska
huset i Sverige (1840–44). Sistnämnda arbete
bildar, jämte Karl Johan och svenskarna (1845–46)
samt Huset Tessin under enväldet och frihetstiden
(1847–49), ett alldeles egendomligt literaturslag,
i hvilket roman och historia äro sammanblandade på
ett förvillande sätt, så att rent diktade händelser
och hätska antydningar få utseende af sanning. Bland
C:s historiska arbeten från senare tiden af hans lif
må nämnas Karakteristiker ur samtidas förtroliga
bref och anteckningar (1850), Preussens hof och
början af Frankrikes hof (i "Europas hof", 1853–54),
Revolutionen den 13 Mars 1809 (1859), Historiska
personligheter (1861) och Stamfaderns antecedentia
(1863). Till denna tid höra också Riksdagen 1850 på
scenen och mellan kulisserna (1850), Riksdagen 1851
o. s. v. (1851) samt Anekdoter för både historiens
och skämtets vänner (1851). Utom sina skönliterära
ungdomsskrifter författade han novellen Biktfadern
(1842) och romanen Tvänne äktenskap (1847). År 1846
var han en bland utgifvarna af tidningen "Dagen",
hvarjämte han under flere år var medarbetare i
"Folkets röst", hvars revy, "Till våra läsare i
landsorten", var författad af honom. Äfven i många
andra Stockholmstidningar, såsom "Aftonbladet",
"Svenska tidningen" samt "Post- och inrikestidningar",
medverkade han. Under flere år författade han
biografiska uppsatser för "Miniatyr-Almanach", och
1857–65 tecknade han – med stilistiskt behag och oveld
i omdömet – "dödsrunor" i kalendern "Svea". Ända till
sin död skref han nästan alldeles ensam "Ställningar
och förhållanden", hvilka dock under de senare åren
förlorade en stor del af sitt förra intresse och derför
på slutet allt mindre uppmärksammades. Han afled i
Stockholm d. 18 Jan. 1865.
C. var en å hufvudets vägnar rikt begåfvad
personlighet. Hans förnämsta fel var ett passioneradt
lynne, som icke sällan hindrade honom att döma
sansadt och gjorde det omöjligt för honom att glömma
en oförrätt. Trots sin bitterhet mot de höge och
mäktige var han till sitt skaplynne aristokrat. Ett
yppigt lifs njutningar – synnerligast bordets – egde
för honom ett oemotståndligt behag. Som författare
intager han ett framstående rum genom sin stil,
hvilken alltid, äfven vid de hatfullaste utfall,
de giftigaste hänsyftningar, utmärker sig genom
den smakfullaste, mest afrundade periodbyggnad. Hans
romaner, som lida af en bristfällig komposition och
svag karaktersteckning, utgöra ingen prydnad för den
svenska literaturen. Hans historiska författareskap,
i hvilket fantasien och lidelsen ofta grumlade
sanningen och ovelden, kännetecknades af Blanche
med de träffande orden: "det är ej historia, det
är ej roman; det väger mellan båda". Det af honom
ofta använda uttrycket "historiskt" har öfvergått
till ett ordstäf, som betecknar motsatsen af
tillförlitlighet. Dock egde C. goda samlingar till
sitt förfogande, och man kan icke förneka, att han
spridde ljus öfver många dunkla tilldragelser i sin
samtids historia. Jfr fjerde brefvet (1838) och sista
häftet (1865) af "Ställningar och förhållanden",
"Grupper och personnager från i går" af Orvar Odd
(O. P. Sturzen-Becker, 1861) samt "Minnen af svenskt
författarlif 1840–1860" af E. Flygare-Carlén (1878).
3. Crusenstolpe, Johan Fredrik Sebastian, den
förres broder, ämbetsman, författare, född d. 25
Aug. 1801, blef 1818 fänrik och 1824 löjtnant vid
Andra lifgardet. 1825 tog han afsked och gaf sig
ut i grekiska frihetskriget, der han under general
Fabvier kämpade mot turkarna. Sedermera hade han
anställning på de svenska generalkonsulaten i
Tripolis, Brasilien och Marocko samt utnämndes 1842
till konsulatsekreterare på sistnämnda plats. 1847
blef han tillförordnad konsul och 1858 generalkonsul
i Alger. 1860 utnämndes han till chargé d’affaires
och generalkonsul i Lissabon och 1866 till
ministerresident dersammastädes. C. öfversatte
"Koran" från grundspråket (1843).
Crusius, Gottlob Kristian, tysk lexikograf, f. 1785
i Lichtenstein (i Sachsen), d. 1848, verkade såsom
lärare i Osterode och Hannover. Hans speciallexika, i
synnerhet hans ordbok öfver Homeros (5:te uppl. 1856),
hafva vunnit stor utbredning.
Crustacea, zool. Se Kräftdjur.
Cruus, Jesper Mattsson,
krigare, riksskattmästare (födelseåret ovisst),
tillhörde en gammal adlig slägt. Han blef 1601
ryttmästare för en fana finska ryttare och 1605
ståthållare på Revals slott samt fick 1608 befälet
öfver samtliga trupperna i Finland, Estland och
Livland. 1609 kallades han till riksråd. Vid utbrottet
af danska kriget 1611 fick han högsta kommandot på
den vestra krigsskådeplatsen i Vestergötland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
