Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Custozza - Cutch, britisk vasallstat i Indien. Se Katsch. - Cutch-Gundava, landskap i Beludsjistan. Se Katsch-Gandava. - Cuticula - Cuttack, distrikt och stad i britisk-ostindiska presidentskapet Bengalen. Se Cattack. - Cuvette, befästningsk., bred graf i bottnen af en fästningsgraf. Se Cunette. - Cuvier, Georges Léopold Chrétien Frédéric Dagobert, baron - Cuvillier-Fleury - Cuyaba - Cuyp - Cuzco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krigsrörelserna afstannade, och till följd af
händelserna i Tyskland afträdde Österrike i början af
Juli Venezia till kejsar Napoleon III, som förenade
det med Italien. C. O. N.
Cutch, britisk vasallstat i Indien. Se Katsch.
Cutch-Gundava, landskap i Beludsjistan. Se
Katsch-Gandava.
Cuticula, Lat. (dimin. af cutis, hud), bot., en
mycket tunn, ofärgad, nästan alltid strukturlös hinna,
som betäcker hela utsidan af öfverhuden (epidermis)
hos de högre växterna. Den är bildad af ett med
korkämnet (suberin) nära beslägtadt ämne, kutin,
hvilket, liksom det förra, endast med stor svårighet
genomsläpper vatten. Kutinet (som löses i kokande
kali-lut) angripes föga af mineralsyror. I vatten,
alkohol och eter blir det oförändradt. Också motstår
det mycket länge förruttnelse. Dessa egenskaper hos
detsamma göra, att cuticulan, så tunn den än är,
bildar ett ganska kraftigt skyddsorgan för växterna.
V. W.
Cuttack, distrikt och stad i britisk-ostindiska
presidentskapet Bengalen. Se Cattack.
Cuvette [kyvätt], befästningsk., bred graf i bottnen
af en fåstningsgraf. Se Cunette.
Cuvier [kyvie], Georges Léopold Chrétien Frédéric
Dagobert, baron, fransk naturvetenskapsman, föddes
d. 23 Aug. 1769 i staden Mömpelgard (Montbéliard),
som då tillhörde Würtemberg, men numera tillhör
Frankrike. Han studerade i Stuttgart, var 1788–94
informator hos grefve d’Héricy i Normandie och hade
under dessa år tillfälle att träget sysselsätta sig
med sitt älsklingsämne, naturalhistorien. Genom
Geoffroy S:t Hilaire’s försorg kom han 1794 till
Paris, der han 1795 blef professor vid Pantheon. Kort
derefter antogs han som medhjelpare åt Mertrud,
lärare i jämförande anatomi vid Jardin des plantes,
och samtidigt började han upprättandet af den
naturhistoriska samlingen derstädes, hvilken nu
är den största i Europa. 1796 intogs han i det
nybildade Franska institutet och 1800 i Collége de
France. Efter restaurationen (1814) blef han kansler
för universitetet i Paris, baroniserades 1819, intogs
s. å. i Ludvig XVIII:s rådskammare och upphöjdes 1831
till pär. Död d. 13 Maj 1832.
C. var en rikt utrustad och mångsidig
natur. Sina största förtjenster inlade han dock på
naturalhistoriens område. Han upptog och fullföljde
den af Linné påbörjade, men i de lägre stadierna ej
afslutade indelningen af djurriket. Oaktadt hans
system sedermera undergått flere ändringar, utgör
det ännu grundvalen för den nyare zoologien. C.
var den förste, som systematiskt behandlade och
till rangen af vetenskap höjde den jämförande
anatomien. Äfven paleontologien förde han ett
stort steg framåt genom att vid sina undersökningar
använda den jämförande anatomien. Han utvecklade
jämväl en nitisk verksamhet för skolväsendet och
för den protestantiska kyrkan i Frankrike. Bland
hans skrifter må nämnas Leçons d’anatomie comparée
(1800–05), Déscription géologique des environs de Paris
(1808), Discours sur les révolutions de la surface du
globe (1812), Recherches sur les ossements fossiles
des quadrupèdes (1812), Le règne
animal distribue d’après son organisation (1816), och
Histoire naturelie des poissons (1828–49), fortsatt
af Ach. Valenciennes.
Cuvillier-Fleury [kyvillie-flöri], Alfred Auguste,
fransk skriftställare, f. 1802, var i två år
sekreterare hos konung Ludvig Bonaparte af Holland,
blef 1827 lärare för hertigen af Aumale och ingick
1834 i redaktionen af "Journal des débats". 1866
blef han medlem af Franska akademien. C:s förnämsta
arbeten äro Portraits politiques et révolutionnaires
(1851–52), Etudes historiques et littéraires (1854),
Nouvelles études (1855), Dernières études historiques
et littéraires (1859) och Etudes et portraits
(1865–68).
Cuyabá, hufvudstad i brasilianska prov. Matto
Grosso, vid en likbenämnd biflod till San
Lorenzo. Omkr. 20,000 innev. Biskopssäte. Europeiskt
byggd stad med liflig handel.
Cuyp [köjp]. 1) Jacob Gerritsz C., holländsk
porträtt- samt landskaps- och djurmålare, f. 1575,
var lärjunge af Abr. Bloemaert och en bland stiftarna
af Lukasgillet i Dordrecht (1642). Hans arbeten äro
sällsynta. Stockholms nationalmuseum eger af honom en
En gubbe med ett krus i handen. – 2) Albert C., den
förres son och lärjunge, f. 1605 i Dordrecht, d. 1691,
målade företrädesvis holländska landskap med djur,
men man tillägger honom äfven porträtt och stilleben
m. m. Få hafva så som han lyckats fästa solljuset på
duken. Då man kallat honom "den holländske Claude
Lorrain", har denna jämförelse endast kunnat lända
den sistnämnde till heder. Emellertid dröjde det
länge, innan C. fick intaga sin tillbörliga plats i
konsthistorien, enär hans värde först mot slutet af
1700-talet blef till fullo uppskattadt. Detta skedde i
England. Han räknas numera till de ypperste mästarna
från det holländska måleriets storhetstid, och hans
taflor, som ännu i midten af det 18:de årh. kunde
köpas för ringa summor, betinga nu pris, som förefalla
otroliga. Hans allra flesta arbeten finnas i England,
och högst få äkta taflor af honom träffas i andra
lands samlingar. Stockholms nationalmuseum eger en af
C. signerad Park med tre personer. – 3) Benjamin C.,
historie- och genremålare, f. omkr. 1615, var en
slägting (kusin?) till den föregående och, liksom
denne, en beaktansvärd konstnär, om också icke
af samma betydenhet. Af honom finnes i Stockholms
nationalmuseum en egendomlig målning, Ängeln som
vältar stenen från Kristi graf, i hvilken ett och
annat påminner om A. Brouwers bondscener.
Cuzco (Cusco). 1) Departement i den sydamerikanska
republiken Perú. Arealen 247,469 qv.-kilom. (4,495
qv.-mil). 238,455 innev. (1876). Landet är mycket
bergigt. De båda peruanska Anderna förena sig der
till en stor bergsknut, på hvilken utbreda sig
högslätter, kransade af snötäckta toppar. Floder:
Apurimac och andra tillflöden till Maranon. Mineral
(silfver, koppar, bly) finnas i mängd. – På många
ställen anträffas ruiner efter palats, tempel och
fästningsverk från aztekernas tid. – 2) Hufvudstad
i nämnda departement, på en högslätt, omkr. 3,900
m. (13,000 f.) öfver hafvet. Omkr. 30,000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
