Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Dalman, Johan Vilhelm - 3. Dalman, Vilhelm Fredrik Achates - Dalmann, Johannes Kristian Wilhelm - Dalmatica - Dalmatien - Dalmatien, Nicolas Jean de Dieu, hertig af D., fransk marskalk. Se Soult. - Dalmatika, benämning på ett slags långa, hvita kåpor. Se Dalmatica. - Dalmatius - Dalmatov - Dal-regementet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1787 på Hinseberg, i Näsby socken i
Vestmanlands-delen af Örebro län, promoverades
1817 till med. doktor i Lund och blef 1819
adjunkt vid Karolinska institutet i Stockholm samt
förordnades 1827 att förestå professuren i botanik och
naturalhistoria vid samma institut. Död d. 12 Juli
1828. – Flere naturalster, särskildt försteningar,
äro uppkallade efter honom. Han utgaf bl. a. Analecta
entomologica (1823) och Ephemerides entomologicae
(1824).
3. Dalman, Vilhelm Fredrik Achates, Lars D:s sonsons
sonson, politisk skriftställare, riksdagsman och
sakförare, föddes d. 26 Aug. 1801 på Fledingstorp,
i Vissefjerda socken, Kalmar län, blef student i
Lund 1815, aflade juridisk ämbetsexamen 1818 och
kansliexamen 1820, men qvarstannade vid universitetet
ytterligare ett år för idkande af studier i
främmande lands literatur. 1821 inskrefs han som
extra ordinarie i K. Maj:ts kansli m. fl. ämbetsverk,
bl. a. Förvaltningen af sjöärendena, hvarest han
tid efter annan, hade förordnande som sekreterare
och advokatfiskal. 1822 blef han sekreterare
hos generalamiralen frih. V. von Stedingk; men
1824, sedan denne (1823) efterträdts af grefve
R. Cederström, blef D. utan uppgifven orsak afskedad,
troligen till följd deraf att hans fader tillhörde
oppositionen på riddarhuset och derför var politiskt
misshaglig. Denna tilldragelse föranledde D. att välja
en ny verksamhet, nämligen den publicistiska. Han
qvarstannade likväl på tjenstemannabanan och
blef 1825 förste riddarhuskanslist, 1826 kopist
i justitiefördelningen af K. Maj:ts kansli samt
1840 kanslist derstädes. Från sistnämnda befattning
erhöll han 1866, på begäran, afsked med pension. –
D:s publicistiska verksamhet har varit af stor
omfattning och betydelse. 1824–27 handhade han
redaktionen af den s. k. inrikes-artikeln i
"Allmänna journalen", och vid riksdagen 1828–30,
då han såsom medlem af ridderskapet och adeln äfven
utöfvade riksdagsmannaskap, skref han redogörelser
för sitt stånds förhandlingar under hvarje plenum
och lät med landtmarskalkens tillstånd införa dem i
"Dagligt allehanda". Derigenom togs första steget
till den offentlighet af riksdagens sammankomster,
som 1834 stadgades genom lag. 1830 utgaf D.,
enligt uppdrag och med biträde af flere framstående
personer såväl inom som utom representationen,
månadskriften "Mimer", i hvilken förekomma flere
originalartiklar af hans egen hand, bl. a. en utförlig
kritik af K. H. Anckarsvärds och J. G. Richerts
representationsförslag. I början af 1831 öfvertog han
tillika ledningen af utrikes-afdelningen i Dagligt
allehanda och skref s. å. politiska artiklar i den
af G. Hierta utgifna "Svenska medborgaren". 1833
öfvertog han, jämte N. Arfwidsson, redaktionen
såväl af det af dem inköpta Dagligt allehanda som
af den dermed förenade "Aftontidningen" och fortfor
dermed till 1847 års slut, då tidningen öfvergick i
A. Lindmans ego. I Febr. 1849 måste D. emellertid
återtaga redaktörskapet, och s. å. blef han äfven
hufvudredaktör för en ny tidning, "Aftonposten", som
uppsatts i ändamål att understödja det af regeringen
i Maj 1848 framlagda
representationsförslaget. Sedan detta förslag fallit,
upphörde tidningen, 1850. I Dec. s. å. inköptes
Dagligt allehanda af G. Lallerstedt, P. E. Svedbom
och C. P. Lilljeborg, förut egare till tidningen
"Bore", och förenades med denna. D. fortfor dock att
lemna bidrag till den politiska afdelningen. Sedan
Bores egare af L. J. Hierta inköpt "Aftonbladet"
(1852), upphörde den förra tidningen, och D. ingick i
redaktionen af den senare. Till följd af den olikhet
i åsigter, som, rörande den s. k. norska frågan,
1860 yppade sig mellan honom, och Aftonbladets
dåv. hufvudredaktör, Aug. Sohlman, lemnade han
s. å. denna, tidning. Ehuru han sedan dess icke i
egentlig mening tillhört något publicistiskt organ,
har han ganska ofta i "Stockholms dagblad" och "Nya
dagligt allehanda", stundom under signaturen -lm-,
yttrat sig i vigtigare samhällsfrågor.
Vid alla riksdagarna under åren 1828–66 utöfvade
D. sin representationsrätt såsom medlem af
ridderskapet och adeln samt deltog lifligt i
öfverläggningarna. Bland de mera betydande frågor,
till hvilkas lösning han i väsentlig grad bidrog,
må nämnas frågan om norska riksståthållareskapet,
om införande af årliga riksdagar, om lagstiftning för
aktiebolag, om utsträckning af testamentsrätten,
om förändring af arfslagarna, om afskaffande
af bördsrätten, om qvinnans myndighet och om
jude-emancipationen, till hvilken frågas lösning de
första stegen togos genom af D. vid riksdagarna
1829 och 1834 väckta motioner. Som ledamot i
särskildt tillsatta komitéer har D. bidragit till
ordnandet af hufvudstadens kommunala lagstiftning
och fattigvård. 1865–67 var han en af Stockholms
stadsfullmäktige och 1851–68 ledamot i direktionen
öfver Civilstatens pensionsinrättning. För öfrigt
har D. egnat en ansenlig del af sin verksamhet åt
utförandet af ett icke ringa antal rättegångar för
såväl in- som utländska kommittenter och i sammanhang
dermed företagit flere utländska resor.
D. har utgifvit ett stort antal politiska
broschyrer, såsom i representationsfrågan,
skatteförenklingsfrågan, norska frågan, tysk-danska
frågan, om kriget mellan Tyskland och Frankrike
1870–71, om dödsstraffet, om dechargefrågan vid 1870
års riksdag o. s. v. Hans mest betydande literära
arbete är Några anteckningar från våra ståndsriksdagar
1809–66 (8 h. 1874–79), som utgör en god vägledning
till kännedomen om Sveriges inre historia och
utmärktare politiska personer i nyare tider.
Dalmann, Johannes Kristian Wilhelm, tysk ingeniör,
f. 1823, d. 1875 som vattenbyggnadsdirektör i
Hamburg, uppförde i nämnda stad flere storartade
vattenbyggnader, bland hvilka sandthorkajen,
grasbrook- och kaiserkajerna samt hamnbassängen äro
de förnämsta. Han skref äfven åtskilliga uppsatser
i facktidskrifter.
Dalmatica (Dalmatika), Lat., namn på långa,
hvita kåpor, som först begagnades i Dalmatien,
men hvilka från påfven Sylvester I:s tid (314–35)
varit de romerska diakonernas ämbetsdrägt. Så kallas
äfven en kåpa, som tillhörde de forne tyske kejsarnas
kröningsdrägt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
