Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Daluppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom lån. De öfriga medlen vunnos genom
aktieteckning. 1877 passerades kanalen af 1,206 segel-
och 1,441 ångfartyg, lemnande en trafikinkomst af
75,897 kr. 74 öre. För densamma sörjer "Dalslands
kanals aktiebolag", hvars reglemente stadfästes d. 7
April 1865 och undergick åtskilliga ändringar d. 23
Febr. 1866. J. H.
Dalstjerna, Gunno, skald. Se Dahlstjerna.
Dalston [-stön], en af Londons norra förstäder. Se
London.
Dalstorp, socken i Vestergötland, Elfsborgs län, Kinds
härad. Arealen 5,910 hekt. (11,972 tnld). 1,164
innev. (1878). Jämte Hulared, Nittorp, Ölsremma och
Ljungsarp utgör D. ett konsistorielt pastorat af
2:dra kl, Göteborgs stift, Kinds kontrakt.
Dalström (före adlandet Dahlström), Gustaf Jakob af,
landshöfding, krigare, föddes d. 25 Juli 1785. Han
stod just i begrepp att taga den filosofiska graden,
då utbrottet af finska kriget 1808 gaf hans bana
en annan riktning. D. fick en officersplats vid
landtvärnet, deltog s. å. i det blodiga slaget vid
Lemo, flyttades sedermera som kapten till Elfsborgs
regemente och tjenstgjorde derefter, under kriget
i Tyskland 1813 och 1814, som brigadadjutant
vid fjerde svenska brigaden. I bataljerna vid
Gross-beeren, Dennewitz och Roslau utmärkte han sig
mycket. 1818 blef han major i generalstaben och 1831
guvernör vid Karlbergs krigsakademi, 1836 chef för
Elfsborgs regemente och 1848 generalmajor. 1849–58
var han landshöfding och militärbefälhafvare
på Gotland. 1858 fick han på begäran afsked från
sistnämnda befattningar. På Gotland verkade han för
införandet af laga skiften m. m. och ifrade för
inrättandet af nya och större låneanstalter. Han
adlades 1833. Död i Stockholm d. 22 Jan. 1867. –
D. utgaf åtskilliga smärre militäriska skrifter,
bl. a. Soldatundervisning för svenska armén (1835;
flere uppl.). Af Karl Johan fick han, efter slaget
vid Roslau, tapperhetsmedaljen. C. J. B.
Dalton [dåltön], John, engelsk kemist och fysiker,
föddes i Cumberland d. 5 Sept. 1766, blef 1793
lärare i matematik och naturvetenskaperna vid "New
College" i Manchester, 1817 president i "Literary and
philosophical society" i Manchester, 1822 medlem af
"Royal society" i London och 1830 utländsk ledamot
af franska vetenskapsakademien. I åtskilliga af
Stor-Britanniens större städer höll han föreläsningar
i kemi. Död i Manchester d. 27 Juli 1844. –
1788 upprättade D. en journal för meteorologiska
iakttagelser, och denna fortsatte han ända till
dagen före sin död. För att beqvämare kunna
bestämma luftens fuktighetshalt konstruerade han
en s. k. psykrometer. Hans arbeten i fysik gingo
förnämligast ut på att undersöka gasers diffusion
och utvidgning samt ångors spänstighet i luft och
andra gasarter. Inom kemien är hans verksamhet
epokgörande. Han uppställde lagen för multipla
förhållanden och atomteorien (se Atomvigt), gjorde
omfattande undersökningar öfver gasers absorption i
vatten, öfver kolväte, öfver syrets qväfveföreningar
o. s. v. De flesta af hans skrifter äro intagna i
vetenskapliga tidskrifter. Särskildt utgifna äro:
Meteorological
observations and essays (1793) och New system
of chemical philosophy (1808–27). I afhandlingen
Extraordinary facts relating to the vision of colours
(1794) beskref han den egendomlighet hos ögat,
hvilken sedermera fått namn af daltonism.
Dalton [dåltön], William, engelsk författare, f. 1821,
var en tid hufvudredaktör för "Daily telegraph" samt
arbetade sedan i tidningarna "Morning herald" och
"Standard". Han har grundlagt tidskriften "Monthly
magazine", deltagit i stiftandet af den bekanta
"Savage club" och utgifvit en mängd romantiska
reseskildringar, hvilka röja stor beläsenhet och
glänsande fantasi.
Daltonism, fysiol., "rödblindhet", färgblindhet,
uppkallad efter kemikern John Dalton, hvilken sjelf
var rödblind. Se Färgblindhet.
Daltons lag [dåltöns], kem. Se Atomvigt.
Dalum, socken i Vestergötland, Elfsborgs län,
Redvägs härad. Arealen 3,090 hekt. (6,260 tnld). 763
innev. (1878). Annex till Blidsberg, Skara stift,
Redvägs kontrakt.
Daluppror. När det under medeltidens sista århundrade
gällde att trygga den svenska friheten mot utländska
herskares förtryck och inhemska stormäns sjelfsvåld,
gick Dalarnas folk i spetsen för de öfriga
landskapens innebyggare. De segrar, som vunnos, höjde
dalamännens sjelfkänsla, och med denna stegrades
deras ömtålighet för hvarje inblandning i deras
angelägenheter, hvilket hade till följd, att Gustaf I,
när han efter unionstidens oro ville införa ordning
och skick i Sverige, fann sina mest hårdnackade
motståndare i dalkarlarna. Tre särskilda gånger
utbröto under hans regering bland dem oroligheter,
hvilka äro mest kända under benämningen "daluppror".
Första dalupproret (1524–25). Föga mer än ett år
hade förflutit efter Gustafs tronbestigning, då i
Dalarna yppade sig missnöje med hans regering. Det
var naturligt, att, efter de närmast föregående
årtiondenas oro och särskildt efter befrielsekrigets
våldsamma rörelse, mycket skulle vara i olag,
som först med tiden och allt efter som de nya
förhållandena vunno stadga kunde rättas och
bättras. Dit hörde bl. a. det höga priset på
nödvändighetsvaror, orsakadt dels af bristen
på redbart mynt och dels af det sätt, hvarpå de
lybske köpmännen begagnade det handelsmonopol,
som konungen af tvingande nöd gifvit dem, till
lön för deras hjelp vid Stockholms intagande
1523. Den oro dessa missförhållanden framkallade
bland dalkarlarna yttrade sig redan vid slutet af
1524 i klagomål till konungen; men först 1525 antog
missnöjet en farligare karakter. Stämningen hade då
hunnit bearbetas af personer, som i konung Gustaf
sågo en den lutherska reformationens vän, särskildt
af två bland den gamla kyrkans män, Peder kansler
(Sunnanväder) och Mäster Knut, hvilka tillika af
personliga skäl voro konungens fiender. Den förre,
som förut tjenat riksföreståndaren Sten Sture d. y.,
hade 1523, för upproriska stämplingar, blifvit afsatt
från biskopsstolen i Vesterås, och den senare, som
var domprost i samma stad, hade blifvit misstänkt
för delaktighet i dessa stämplingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
