Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Denfert-Rochereau, Pierre Marie Philippe Aristide - Denga, negerfolk vid Hvita Nilen. Se Dinka - Denga betecknade fordom i Ryssland dels silfverpenningar i allmänhet, dels ett särskildt slags silfvermynt - Dengil Tepe, starkt befäst ort i tekketurkmenernas land - Denham, John - Denier, Fr., franskt mynt - Denina, Carlo Giacomo Maria - Denis, Saint-D. 1. Stad i franska depart. Seine (Ile-de-France). Se Saint-Denis - Denis, Saint-D. 2. Stad på franska ön Réunion (Bourbon) i Indiska hafvet. Se Saint-Denis - Denis, Saint, Frankrikes skyddshelgon - Denis, Johann Michael Cosmus - Denmark-Hill, förstad till London - Denner, Johann Christoph - Denner, Balthasar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot fienden med beundransvärdt mod och uppgaf
fästningen först på Paris-regeringens uttryckliga
uppmaning, d. 18 Febr. 1871. Belforts försvar
var en af de få glanspunkterna i fransmännens
krigföring. D. kom också i åtnjutande af stor
popularitet. Han utsågs i Febr. 1871 af dep. Haut-Rhin
(Elsass) och, efter Elsass afträdande, vid
fyllnadsvalen i Juli s. å. af tre andra departement
till medlem af nationalförsamlingen, der han äfven vid
valen 1876 fick plats. D., hvilken var protestant,
yrkade såsom deputerad bl. a. på en förbättrad
folkundervisning och på ungdomens öfning i vapen för
att höja arméns sedlighet och förkorta den militära
tjenstgöringstiden. Under hans tillsyn utgafs (af
geniofficerarna E. Thiers och S. de la Laurencie)
"La défense de Belfort" (4:de uppl. 1874). Död i
Versailles d. 11 Maj 1878. D. begrofs på statens
bekostnad, en af det nu i stor stil befästa Belforts
skansar bär hans namn, och hans staty restes 1879
i Montbéliard.
Denga, negerfolk vid Hvita Nilen. Se Dinka.
Denga (plur. dengi, urspr, tatariskt ord)
betecknade fordom i Ryssland dels silfverpenningar i
allmänhet, dels ett särskildt slags silfvermynt =
1/2 kopek. Silfverdengi slogos första gången enl. en
ukas af år 1535; 520 stycken dengi skulle gå på 2 1/2
rubel. Till en början voro dengi endast räknemynt
och kallades "moskovski", hvaremot kopekerna kallades
"novgorodski". Af de förra gingo 200 och af de senare
100 på rubeln. Myntningen af silfverdengi fortgick
till slutet af 1600-talet, men inga årtal utsattes
på dem, och derefter slogos sådana mynt i koppar,
med årtalen 1700–18, 1730–60, 1764–97, 1802–25 och
1827–54. Formen på silfverdengi är oregelbunden. De
flestas inskrifter äro på ryska. Å silfverdengi
framställdes på åtsidan tsarens bild till häst,
med höjd sabel. Å koppardengi omvexlade åtsidans typ
betydligt: dels den tvåhöfdade krönta örnen, dels
tsaren till häst med lansen öfver draken (S. Georgs
strid med draken), dels krönt namnbokstaf. A. W. S.
Dengil Tepe, starkt befäst ort i tekketurkmenernas
land. Vid ett försök att intaga denna ort, d. 21
Sept. 1879, blef en rysk styrka under general Lomakin
slagen af tekketurkmenerna.
Denham [dänäm], John, engelsk skald, f. 1615,
gjorde Karl I betydande tjenster under de
borgerliga oroligheterna och utnämndes 1660 till
öfveruppsyningsman öfver de kungliga byggnaderna. Hans
ålderdom förmörkades genom ett olyckligt äktenskap;
en tid var han t. o. m. svagsint. Död 1668. Genom
den täcka beskrifvande dikten Cooper’s hill (1643)
blef D. skaparen af en ny art af poetiska landskaps-
och naturskildringar samt en af den nya engelska
poesiens grundläggare. Till hans bästa dikter hör
äfven en elegi öfver Cowleys död.
Denier [dönie], Fr. (af Lat. denarius), franskt
mynt. Det slogs först i silfver, men efter Henrik
III:s tid endast i koppar, och hade ett värde af 0,3
l. 0,4 öre.
Denina, Carlo Giacomo Maria, italiensk
historieskrifvare, f. 1731, blef 1754 professor i
Pinerolo, men måste, till följd af jesuiternas
intriger, snart lemna denna plats. 1756 blef han
teologie doktor och 1769 professor vid universitetet i
Turin. Genom sina frimodiga yttranden om munkarnas
laster och brott utsatte han sig för hätska
förföljelser af presterna och hindrades i många år att
utöfva sitt lärarekall. 1782 kallade Fredrik II honom
till Berlin. 1804 utnämndes han af Napoleon I till
kejserlig bibliotekarie i Paris. Död 1813. Han utgaf
många historiska arbeten, bl. a. Delle revoluzioni
d’Italia libri ventiquattro (1769–70).
Denis [döni], Saint-D. 1. Stad i franska depart. Seine
(Ile-de-France). Se Saint-Denis. – 2. Stad på
franska ön Réunion (Bourbon) i Indiska hafvet. Se
Saint-Denis.
Denis [döni], Saint, Frankrikes skyddshelgon,
lefde i 3:dje årh. Enligt sägnen var han född i Rom
och begaf sig derifrån såsom missionär till Gallien,
hvars förste biskop han blef. Man vet, att han led
martyrdöden (enligt några 272, enligt andra mellan
286 och 290). Legenden förtäljer, att han efter
sin halshuggning vandrade två mil och derunder bar
sitt hufvud i händerna. På äldre målningar är han
derför ofta framställd med ett mitraklädt hufvud i
handen. Öfver hans begrafningsplats uppfördes i en
senare tid en kyrka, som bär hans namn och som före
revolutionen tjenade till hvilostad för Frankrikes
konungar. D:s minnesdag är d. 9 Okt.
Denis, Johann Michael Cosmus, tysk skald
och bibliograf, f. 1729, d. 1800, inträdde
1747 i jesuitorden, blef 1759 professor i
literatur-historia i Wien och senare derjämte custos
vid kejserl. biblioteket. Han utgaf bl. a. Grundriss
der bibliographie und bücherkunde (1774) och
Grundriss der literargeschichte (1776). D:s förebilder
inom poesien voro Oisian, hvilken han öfversatte
på tyska hexametrar (1768), och Klopstock, hvars
bardsånger han efterbildade i sina af djup patriotism
fyllda sånger och oden. Hans Literarischer nachlass
utgafs 1802.
Denmark-Hill, förstad till London.
Denner, Johann Christoph, tysk instrumentmakare,
f. 1655, d. 1707, leddes 1700, genom sina försök
att förbättra skalmejan, till uppfinningen af
klarinetten. A. L.
Denner, Balthasar, tysk porträttmålare, f. i
Hamburg 1685, blef, oaktadt han redan som gosse
visade stora anlag för målning, af sin fader sänd till
Berlin för att egna sig åt handelsyrket. Der kom han
dock, 1707, in på konstakademien, blef inom kort en
eftersökt porträttör och fick sedermera en stadig och
lönande sysselsättning vid de tyska hofven. Äfven vid
hofven i England, Holland och Danmark målade han en
mängd högt stående personer. Död i Rostock 1749. D:s
arbeten kännetecknas af ett ytterligt minutiöst
utförande, så att de mycket väl skulle kunna tåla
vid att betraktas genom förstoringsglas: man ser
t. o. m. hudens porer och minsta rynkor. Men ansigtena
sakna själ och uttryck. Detta gäller i synnerhet om
hans många gubb- och gummhufvud, som finnas spridda
i de flesta större samlingar (Nationalmuseum i
Stockholm eger tvänne sådana). Hans öfriga porträtt
äro visserligen i allmänhet icke utförda med denna
pinsamma noggranhet, men kunna likväl anses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
