Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diafores - Diafragma - Diagnos - Diagnosticera - Diagonal - Diagonal-byggnad, skeppsb. Se Båtbyggnad. - Diagonal-cylindermaskin, mek. Se Diagonal-maskin - Diagonal-förbindning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Diaforetiska medel, remedia diaphoretica,
"svettdrifvande medel", sådana läkemedel, som
öka hudutdunstningen. De, som framkalla svettning,
kallas egentligen rem. sudorifica (af Lat. sudor,
svett). De mest anlitade svettdrifvande medlen äro
varma "teer", eller infusioner på fläder-, kamomill-
och lindblommor m. fl. Med afseende på dylika teer
har man på senare tider uttalat den förmodan att
svettningen åstadkommes mera till följd deraf att det
heta vattnet ökar blodtilloppet, än på grund deraf att
någon af teets beståndsdelar verkar på ett egendomligt
sätt. Att verkliga svettdrifvande medel finnas är
dock ötvifvelaktigt Jfr Jaborandi. O. T. S.
Diafragma (af Grek. dia, genom, och
frassein, omgärda.). 1. Anat. Se Mellangärde. –
2. Opt. Benämning på ogenomskinliga, med cirkelrunda
öppningar försedda skifvor, som på bestämda afstånd
insättas i tuber och mikroskop för att utestänga
de efter ljusets gång genom instrumentets linser
färgade randstrålarna, hvilka eljest skulle göra
bilden otydlig. Ett diafragma af detta slag kallas
äfven blända.
Diagnos (Grek. diagnosis, af dia, som tillkännagifver
ett särskiljande, och gnosis, kunskap) betyder i
allmänhet igenkännandet af ett föremål genom att
särskilja det från andra. Inom medicinen betecknar
diagnos bestämning af de sjukliga företeelser,
genom hvilka den ena sjukdomen skiljes från den
andra. Diagnosen sammanfattar således och ordnar
sjukdomens olika symptom samt undersöker dem
med afseende på deras ursprung för att derigenom
bestämma sjukdomens natur. Denna bestämning är en
bland läkarens svåraste och vigtigaste uppgifter, ty
derpå stöder sig i väsentlig mån hans insigt såväl i
sjukdomens utgångs- som behandlingssätt. Diagnostiken
(läran om diagnosen) utgör derför jämte prognostiken
(läran om sjukdomens utgång) och terapeutiken
(läran om sjukdomens behandling) en hufvuddel af
den praktiska medicinen. De sjukliga företeelser
eller symptom, från hvilka läkaren sluter till
sjukdomens natur, äro dels subjektiva, hvilka
endast den sjuke sjelf förnimmer, dels objektiva,
hvilka läkaren utan den sjukes upplysningar kan
iakttaga. De senare äro såsom sjukdomstecken, eller
såsom premisser i den diagnostiska slutledningen, af
vida större värde än de förra. De kunna nämligen genom
fysikalisk undersökning (auskultation, perkussion,
termometri m. m.) eller genom mikroskop och kemisk
pröfning ej allenast noggrannare fastställas,
utan äfven med större grad af säkerhet bestämmas i
sitt förhållande till vissa af kroppens organ och
väfnader samt derigenom upplysa om förhandenvarande
anatomiska förändringar. Också skiljer man emellan
anatomisk och symptomatisk diagnos. Den diagnos, som
söker bestämma den anatomiska förändringens natur,
kallas anatomisk, och den, som fäster sig endast
vid rubbningens framstående symptom (hosta, smärta,
vattensot, gulsot m. m.), utan att eftersöka dessas
materiella grund, kallas symptomatisk. Om t. ex. en
inflammation eger rum i tolftumstarmens slemhinna,
der gallgången utmynnar, och om denna inflammation,
såsom ganska ofta händer, åtföljes af gulsot,
derför att nämnda slemhinnas katarrala svullnad
tilltäpper gallgångens mynning i tarmen, så är gulsot
en symptomatisk, duodenalkatarr en anatomisk diagnos
af denna affektion. Den symptomatiska diagnosen
är berättigad endast vid de sjukliga tillstånd,
då man ej känner den anatomiska förändringen,
t. ex. vid sockersjuka eller fallandesot. Med
differentiel diagnos menar man det särskilda slag
af sjukdomsbestämning, hvilket särskiljer sådana
sjukdomar, som hafva flere lika symptom. – Inom den
deskriptiva zoologien, botaniken och mineralogien
förstår man med diagnos en kort och sammanträngd
framställning af de vigtigaste kännetecken,
genom hvilka klasser, familjer, slägten, arter
o. s. v. skiljas från hvarandra. Åtskilliga bland
Linnés vigtigaste arbeten innehålla hufvudsakligen
diagnos-samlingar af nämnda slag. P. H.
Diagnosticera, anställa diagnos (se d. o.). –
Diagnostik, läran om diagnosen. – Adj. Diagnostisk.
Diagonal (af Grek. dia, genom, och gonia, vinkel),
geom., en rät linie, som förenar två icke angränsande
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
