Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diakonissa - Diakris - Diaktinism - Diakustik - Dialekt - Dialektik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mercy" ("barmhertighetssystrarnas anstalt") i Davenport
och Plymouth samt barmhertighetshuset i Clever vid
Windsor. Den första egentliga diakonissanstalten
i England var dock "London dioecesan", som
grundades 1861 af pastor Dale, hufvudsakligen
efter mönstret af anstalten i Kaiserswerth. D:r
Laserons anstalt i Tottenham (1867) upprättades
af engelska dissidenter. Frankrike eger tvänne
dylika, af protestanter upprättade anstalter:
"Institution des diaconesses des églises
évangéliques de France", i Paris, och en annan
("Diakonissanstalten för församlingsvård") likaledes
i Paris, af nyare datum, stiftad 1841 af Pastor
Vermeil. I franska Schweiz grundade pastor Germond
1842 en diakonissanstalt i S:t Loupe, hvilken 1852
flyttades till Echallens (i Pays de Vaud). Det
tyska Schweiz eger anstalterna i Riehen, vid Basel
(1852), äfvensom i Zürich (Neumünster, 1858) och
Bern. I Holland finnes en stor diakonissanstalt,
"Inrigting voor diaconessen in Nederland", i Utrecht
(1844) och en mindre i Haag (1865). Äfven i Groningen
(1844) och Amsterdam (1848) finnas bildningsanstalter
för diakonissor. I Österrike-Ungern har under de
senaste åren intresset för diakoniss-saken väckts
till lif hufvudsakligen genom pastor Schwarz i
Gallneukirchen. I Nord-Amerika grundades 1849 genom
pastor Passavant en diakonissanstalt i Pittsburg. I
Ryssland inrättades redan 1843, af statsrådet
von Mayer och på föranstaltande af prinsessan af
Oldenburg, en storartad anstalt i Petersburg. Äfven
i Mitau (1865), Riga (1866) och Reval (1867) finnas
smärre diakonissanstalter. I Danmark öppnades 1863
(hufvudsakligen genom nuv. drottningen Lovisas
varma intresse för saken) en diakonissanstalt på
Frederiksberg vid Köpenhamn. Finland eger tvänne
sådana: en i Helsingfors, stiftad af öfverstinnan Anna
Karamsin (1867), och en annan i Viborg (1869). Norge
eger en dylik anstalt i Kristiania (1868).
I Sverige hade diakoniss-saken länge omfattats med
värma, utan att man dock varit betänkt på inrättandet
af någon särskild anstalt. Men 1849 bildades i
Stockholm ett sällskap "för åvägabringandet af en
diakonissanstalt", och dess hufvudsakliga ändamål
skulle vara "att tilldana sjuksköterskor bland
sådana kristliga personer, som dertill hafva
anlag och vilja ingå på de regler, som dervid
äro erforderliga". Efter åtskilliga förberedande
åtgärder invigdes å Kungsholmen i Stockholm d. 9
Juli 1851 den nya diakoniss-stiftelsen, hvars
föreståndarinna blef fröken M. Cederschiöld. Den
begynnande anstaltens första och förnämsta syfte var
att utbilda sjuksköterskor. I planen för densamma
ingingo likväl äfven andra grenar af kristlig
kärleksverksamhet. Redan 1852 inrättades ock en
skola för fattiga barn, och 1853 ett barnhem för
föräldralösa barn om 7–12 år. I Nov. 1852 öppnades
ett s. k. "Magdalenahem" för fallna qvinnor, hvilket,
bl. a. af brist på passande bostad, upplöstes 1856,
men redan 1857 åter öppnades och då ställdes i
omedelbart samband med diakonissanstalten, ehuru
det fick egen styrelse och egen kassa. Inom detta
Magdalenahem hafva hittills (1880) 650 qvinnor
varit upptagna. Ett särskildt räddningshem för unga vårdslösade
eller vanartiga flickor tillkom 1860, och 1872
öppnades tillika en hushållsskola, afsedd för de från
hemmen utgångna barnens utbildning till goda och
dugliga tjenarinnor. Sistnämnda år fick anstalten
äfven ett eget kapell, der gudstjenst söndagligen
hålles. Sedan hösten 1864 har diakonissanstalten
haft sitt säte på egendomen Ersta inom Katarina
församling. Dess föreståndare har sedan 1862
varit hofpredikanten J. C. Bring. Under sin nära
trettioåriga tillvaro har den på ett utmärkt sätt
löst sin uppgift att "till församlingens tjenst för
sjukas, nödlidandes eller eljest hjelpbehöfvandes
vård och undervisning fostra och utbilda kristliga
qvinnor af den evangelisk-lutherska bekännelsen" (§
1 i Svenska diakoniss-sällskapets stadgar, antagna
d. 9 Nov. 1876) och genom sina diakonissor på en mängd
olika arbetsfält (1879 icke mindre än 55) varit till
ej ringa välsignelse för den lidande menskligheten.
Den protestantiska verlden eger f. n. (1880)
51 diakonissanstalter, med tillsammans 3,900
diakonissor. Största antalet (18) finnes i
Preussen. Kaiserswerth är med sina 16 filialinstitut,
159 arbetsfält och 559 diakonissor den förnämsta bland
alla. Derefter kommer Stuttgart med 67 arbetsfält och
200 diakonissor, Berlin med 187 diakonissor, Dresden
med 183, Neudettelsau med 175, Strassburg med 134,
Breslau med 133, Stockholm med 121, Königsberg med
118, Bern med 103 samt Darmstadt och Stettin med
100 hvardera. – Jfr Th. Schäfer, "Die weibliche
diakonie" (1879), H. Stein, "Några blad af den
kristna qvinnans historia", öfvers. från danskan
(1876), "Några underrättelser om diakoniss-saken
i äldre och nyare tid" (1859) och "Upplysningar
om diakonissanstalten i Stockholm" (1867).
J. H. B.
Diakris (Grek. diakrisis,, af diakrinein,, urskilja,
särskilja), urskiljande, igenkännande, iakttagande
(i synnerhet af sjukdomsförhållanden). – Diakritiska tecken,
ett slags skriftecken, hvilka nyttjas antingen
i förbindelse med bokstäfver, för att angifva,
att dessa uttalas på ett från det vanliga uttalet
afvikande sätt (t. ex. i hebreiskan den punkt, hvarmed
bokstafven "sin" skiljes från "schin", och i böhmiskan
tecknen v, o, ’, t. ex. c, s, u och t’) eller ock för
att underlätta uppfattningen af någonting skrifvet,
t. ex. interpunktionstecknen, klammer o. d.
Diaktinism (af Grek. dia, genom, och aktis,
stråle), fys., förmåga att genomsläppa kemiskt
verksamma ljusstrålar. Vissa ämnen, t. ex. vatten,
bergkristall, färglös flusspat och bergsalt, hafva
fullkomlig diaktinism. Se Aktinograf och Aktinometer.
L. A. F.
Diakustik (af Grek. dia, genom, och akuein,
höra), fys., mindre vanlig term för att beteckna
läran om ljudets fortplantning. Jfr Akustik.
L. A. F.
Dialekt (Grek. dialektos, munart, af dialegesthai,
samtala), munart, allmogemål, en för ett landskap, en
stad, ett härad, en by o. s. v. egendomlig skiftning
i språk och uttal.
Dialektik (af Grek. dialektos, samtal), kallades af
Plato, med afseende på metoden, hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
