Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dioskurerna - Dioskurias - Dioskuros, patriark i Alexandria. Se Dioscurus. - Diosma - Diosmos - Diospolis - Diosmin, kem. farmak. Se Bucco-blad. - Diospyros - Diostos - Dioszeg, köping i ungerska komitatet Bihar - Dioxitiluol, kem. Se Orcin. - Diphtheritis, med. Se Difteri. - Diplanometer - Diplasiasm - Dipleidoskop - Diokie - Diplograptus, paleont. Se Graptoliter. - Diplom - Diplomat - Diplomatarium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de försvunna från jorden. I en strid mot Afarevs’
söner hade nämligen Kastor blifvit dödad af den starke
Idas, och Polydevkes utbad sig då af Zevs att få
med sin broder tillbringa hvarannan dag i Olympen,
mot vilkor att de bägge hvarannan dag vistades i
underjorden. Detta är den yngre sagans tolkning af
den hos Homeros förekommande gåtlika uppgiften att
de båda bröderna ständigt vistades i underjorden,
men likväl hvarannan dag dogo och hvarannan dag
upplefde på nytt. Ursprungligen voro dioskurerna
ljusgudomligheter, representerande vexlingen mellan
dag och natt, morgon- och aftonstjerna. De dyrkades
såsom hjelpare i striden, vägledare under sjöfärder
och äfven såsom gästvänskapens beskyddare. Af
den bildande konsten framställas de såsom sköna,
kraftfulla ynglingar, antingen ridande eller till
fots tyglande sina hästar. Af sistnämnda slag äro de
båda berömda kolossalstatyerna på Monte Cavallo i
Rom. A. M. A.
Dioskurias (Lat. Sebastopolis), i forntiden
hufvudstad i Kolchis, vid Pontus Euxinus. Det var
en miletisk koloni och handelsplats för de vilda
kaukasiska stammarna. 66 f. Kr. var det Mithridates’
hufvudqvarter. Ruiner vid byn Iskurija.
Dioskuros, patriark i Alexandria. Se Dioscurus.
Diosma L., bot., växtslägte af nat. fam. Rutaceae,
kl. Pentandria L., ordn. Monogynia. Arterna, som
ej äro många, utgöras af ljunglika, ständigt gröna
småbuskar. De härstamma från Syd-Afrika. Blommorna äro
tämligen oansenliga. För sitt prydliga utseende och
sin starka aromatiska lukt odlas flere arter såsom
krukväxter i växthus och boningsrum, t. ex. D. alba
Thunb., med hvita, och D. rubra L., med röda blommor.
Ldt.
Diosmos (af Grek. dia, genom och osmos, lukt), fys.,
mindre vanligt, fastän egentligt och betecknande
uttryck för de fenomen, som merendels benämnas
endosmos och exosmos. L. A. F.
Diospolis (af Grek. Dios, gen. af Zevs, och polis,
stad), fordom namn på flere städer, bl. a. på Aschmuel
i Egypten, Thebe i samma land (D. magna) och Lydda
i Palestina.
Diosmin, kem. farmak. Se Bucco-blad.
Diospyros L., bot., växtslägte af nat. fam. Ebenaceae,
kl. Polygamia L., ordn. Dioecia, omfattar en mängd
arter, träd och buskar, af hvilka de flesta växa
i varmare land. Kärnveden af flere bland dem,
t. ex. D. ebenum Retz., D. ebenaster Retz. och
D. melanoxylon Roxb., som alla tre äro träd från
Ostindien och indiska arkipelagens öar, utgöres
af äkta svart ebenholz, utmärkande sig för sin
glänsande, djupt svarta färg samt hårdhet och
tyngd. Dess byggnad är mycket likformig, och man
kan endast med svårighet märka årsringarna. Den
yngre vedens ("splintens") färg är hvitaktig,
mörkare åt kärnveden till. Äkta svart ebenholz
fås äfven af ett annat till samma familj hörande
träd, Maba Ebenus Spreng. Åtskilliga arter hafva
ätliga frukter, t. ex. D. Lotus L., som finnes
vild i Kaukasustrakten och hvars frukter kallas
dadelplommon, D. virginiana L., från Norra Amerika,
samt D. Kaki L., från Kina och Japan. Äfven dessa
arter äro träd. Liksom andra arter af slägtet odlas de
som prydnadsväxter. Alla äro dock ömtåliga. D. Lotus
och D. virginiana uthärda klimatet i de sydligaste
delarna af Sverige. Ldt.
Diostos (Grek. diostosis, af osteon, ben), kir.,
förskjutning, en leds eller ett bens försättande ur
dess riktiga läge.
Diószeg, köping i ungerska komitatet Bihar, vid
Er. Omkr. 6,000 innev. Tobaks-, sädes- och vinodling.
Dioxitoluol, kem. Se Orcin.
Diphtheritis, med. Se Difteri.
Diplanometer, meteor., mindre vanligt instrument
för bestämmande af vindens riktning och styrka. Det
utgöres af en vindfana. Med denna bestämmes först
vindens riktning, och derefter vrides fanan 90°,
så att den är vinkelrät mot vindriktningen. Genom
att mäta den kraft, som fordras för att qvarhålla
fanan i denna ställning, kan man beräkna vindens
styrka. L. A. F.
Diplasiasm (Lat. diplasiasmus, Grek. diplasiasmos,
fördubbling), gramm., figur, som består deri
att en konsonant fördubblas, t. ex. relligio i
st. f. religio. En sådan fördubbling användes ofta
af grekiska och romerska skalder, för åstadkommandet
af en lång stafvelse.
Dipleidoskop (af Grek. diplus, dubbel, eidos,
utseende, och skopein, se), fys., en apparat,
med hvars tillhjelp man utan passageinstrument
och endast med en vanlig tub kan anställa
kulminationsobservationer på solen och
fixstjernorna. Ett dipleidoskop utgöres af tre väl
slipade, rätvinkliga glasskifvor med parallella ytor,
sammansatta så, att de bilda ett likbent rätvinkligt
prisma. Tuben inställes i meridianen, och prismat
anbringas framför objektivet, så att hypotenusans
yta står vinkelrätt mot tubens optiska axel och
prismats båda andra sidor vändas mot objektivet,
den ena till höger och den andra till venster. Såväl
före som efter kulminalionen ser man två bilder
af den observerade himlakroppen, men vid sjelfva
kulminationen sammanfalla bilderna. Den ena uppstår
direkt, den andra efter reflexionen från en katet-yta
mot den andra, från denna mot hypotenusans yta och
vidare in uti tuben. L. A. F.
Diploe, Grek. (af diplus, dubbel), anat., svampaktig
väfnad i det inre af platta ben.
Diplograptus, paleont. Se Graptoliter.
Diplom (Grek. diploma, egentl. någonting hopviket,
bref, af diplus, dubbel) betecknade hos romarna en
ämbetsskrifvelse, en bestyrkt urkund. Under medeltiden
begagnades ordet ej i denna betydelse, men återfick
den i slutet af 1600-talet, genom Mabillons arbete
"De re diplomatica". I dagligt tal förstås med diplom
en urkund såsom bevis på vunnen akademisk grad,
ledamotskap i ett lärdt eller vittert samfund, adlig
värdighet, hedersborgarerätt o. d.
Diplomat, statsman, som har till uppgift att leda
underhandlingar med främmande stater; sändebud vid
ett utländskt hof; medlem af diplomatiska kåren. Jfr
Diplom, Diplomati och Diplomatiska kåren.
Diplomatarium, Lat., är ett i senare tid ofta användt
namn på en handskrifven eller tryckt samling äldre
handlingar, i synnerhet medeltidsdiplom eller
urkunder rörande ett visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
