Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domitianus, Titus Flavius, romersk kejsare - Domitus, en bekant romersk slägt - Domkapitel - Domkraft - Domkrets, arkeol. Se Domarering. - Domkyrkotunna - Domkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inrotad misstänksamhet och fruktan, hvilka underhöllos
genom örontasslares angifvelser, lät han rödja
ur vägen flere af denna korporations utmärktaste
män. Med tiden, då han genom sina byggnadsföretag
(bl. a. restaureringen af Capitolium) äfvensom
genom dyrbara cirkusföreställningar och stora gåfvor
till massan och hären råkade ut för penningbrist,
sökte han sina offer bland de rike, och dödsdomar
öfver dem blefvo hans bästa inkomstkällor. 83
frestade D., som afundades Agricola hans krigiska
framgångar i Britannien, vapenlyckan mot chatterna
i Germanien. Han hade ingen framgång, men tog det
oaktadt namnet "Germanicus" och höll ett triumftåg,
liksom om han hade segrat. 84 återkallade han
den segersälle Agricola, och 86 inlät han sig mot
dacierna och markomannerna i ett krig, som räckte
till 91. De senare tillfogade hans här ett känbart
nederlag, och af daciernas konung måste han köpa sig
fred genom att lemna en stor krigsgärd och förbinda
sig att årligen sända tribut. D., som under kriget
stannat bakom arméns rygg, höll dock 91 ett nytt
triumftåg. Äfven mot sarmaterna förde han (93) krig
utan framgång. Emellertid antog hans regering en allt
grymmare karakter, i synnerhet efter ståthållaren
Antonii Saturnini misslyckade upprorsförsök i öfre
Germanien (93). D. skonade ej ens sin egen slägt:
han lät afrätta sitt syskonbarn Flavius Clemens,
antagligen för dennes öfvergång till kristendomen,
och dref hans hustru, sin egen brorsdotter, i
landsflykt. När han slutligen i sitt raseri vände sig
mot sina politiskt oskadlige frigifne och tjenare,
bildades bland dessa en sammansvärjning, i hvilken
bl. a. äfven hans gemål, Domitia, var invigd, och
d. 18 Sept. 96 blef D. i sin sängkammare nedstucken
af de sammansvurne.
Domitius, en bekant romersk slägt. 1. Lucius
Domitius Ahenobarbus, konsul 54 f. Kr., var en hätsk
fiende till Caesar och stupade vid Pharsalos 48
f. Kr. – 2. Gneius D., den förres son, var delaktig
i sammansvärjningen mot Caesar. – 3. Gneius D.,
den förres sonsons son, var make till Agrippina,
Germanici dotter, och fader till kejsar Nero. –
4. Gneius D. Corbulo, en utmärkt romersk fältherre
under 1:sta årh. e. Kr., föll år 67 e. Kr. offer för
Neros afundsjuka. Se Corbulo.
Domkapitel kallades ursprungligen den af biskop
Krodegang i Metz (d. 766) efter Augustini föredöme
gjorda anordningen att de till samma kyrka hörande
presterna skulle efter en viss regel (canon) föra
ett slags klosterligt samlif (vita canonica). Namnet
(af Lat. domus, hus, näml. domini, Herrens hus,
och capitulum, kapitel) uppkom af det bruket
att dessa prester dagligen tillsammans läste ett
kapitel i bibeln eller i ordensregeln. Medlemmarna
af domkapitlet, hvilka benämndes kaniker (canonici)
eller domherrar, skulle icke blott äta och sofva
tillsammans, utan ock gemensamt hålla andaktsöfningar
och idka studier, allt på bestämda "timmar" (horae
canonicae), samt hafva all egendom gemensam. På en
riksförsamling i Aachen 816 blef denna anordning,
under namn af regula aquisgranensis, upphöjd till
lag för Frankiska riket och derefter
småningom införd öfverallt i vesterlandet. Den
förnämste mannen i domkapitlet var ärkedjeknen
(archidiaconus; han kallades äfven praepositus,
föreståndare, hvaraf ordet prost uppkom). Närmast
honom stod ärkepresbytern eller dekanen. – Det med
domkapitelsinstitutionen åsyftade ändamålet, att
främja sedlighet och bildning bland presterskapet,
vans till en början; men småningom började
kanikerna uppträda såsom biskopens rådgifvare och
ämbetsbiträden, ja till och med såsom hans medtäflare
om makten, och dermed omöjliggjordes helt och hållet
hvarje kanonisk sammanlefnad. En sådan åvägabragtes
visserligen å nyo på några ställen, men de som
iakttogo densamma, canonici regulares, voro få
och sekulariserade sig snart i likhet med de öfrige,
canonici saeculares. Domkapitlen fingo emellertid allt
större makt och inflytande. På fjerde lateranska mötet
(1215) erhöllo de rätt att välja biskop, hvilken
rättighet dock snart fråntogs dem af påfvarna. När
biskopsämbetet var ledigt, fingo de omhänderhafva
stiftsstyrelsen. Kapitelgodsen fördelades såsom
ett slags län mellan kapitlets medlemmar, och på
detta sätt uppkommo de s. k. prebendena. Kanikerna,
som från den tiden vanligen togos bland adelns yngre
söner, blefvo rika och mäktiga herrar, hvilka, utan
allt andligt sinne och ofta äfven utan presterlig
ordination, merendels läto vikarier sköta befattningen
och sjelfva sysselsatte sig med rent verldsliga ting
samt öfverlemnade sig åt yppighet och utsväfningar. I
synnerhet mot slutet af medeltiden voro de ett
verkligt plågoris för befolkningen. På tridentinska
mötet (1545–63) blefvo domkapitlen omorganiserade,
och en bättre ordning infördes, enligt hvilken deras
makt inskränktes till rent andliga ting. – I den
protestantiska kyrkan äro i allmänhet domkapitlen
upphäfda. I Sverige och Finland hafva de blifvit
ombildade till s. k. konsistorier, men kallas ännu
ofta domkapitel. Se Konsistorium. E. J. Ö.
Domkraft, mek., maskin, som är afsedd att lyfta
tunga laster en liten höjd. Man har flere slag
af sådana maskiner. Den enkla domkraften utgöres
förnämligast af en kuggstång, som kan höjas med
ett litet kugghjul och en handvef. Den sammansatta
domkraften skiljer sig från den enkla endast deruti
att flere kugghjul användas, hvarigenom en kraftigare
verkan erhålles. Ett annat slags domkraft, benämnd
den engelska, har en skrufformig stång, som endast
höjes, men icke kringvrides, samt en skrufmoder, som
icke höjes, men deremot kringvrides med tillhjelp af
utvexling och handvef. Den hydrauliska domkraften,
af hvilken man under de senare åren gjort ganska
vidsträckt bruk, grundar sig på fullkomligt samma
princip som den hydrauliska pressen (se d. o.),
men upptager så litet utrymme som möjligt och
är lätt flyttbar. Domkrafter begagnas allmänt
vid byggnadsarbeten, vid jernvägstrafiken
äfvensom i maskinverkstäder o. s. v.
G. R. D.
Domkrets, arkeol. Se Domarering.
Domkyrkotunna, en afgift, som är anslagen åt de flesta
af de svenska domkyrkorna.
Domkyrka (jfr Dôme), hufvudkyrkan i en stiftsstad,
d. v. s. den stad, der stiftets biskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
