Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forbin, Louis Nicolas Auguste, comte de F. - Forbus, Arvid, friherre, riksråd. Se Forbes, 2 - Forbuþ, Fornsv., lagt., förbud - Forcade, Eugène - Forcade La Roquette, Jean Louis Victor Adolphe de - Force, Fr., styrka, kraft - Forcellini, Egidio - Forcera, Fr. forcer, tvinga, anstränga. 1. Krigsv. - Forcera. 2. Sjöv., forcera med segel - 1. Forchhammer, Johan Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konsten. 1814 blef han medlem af den franska
konstakademien och general-direktör öfver de
kongl. museerna samt företog 1817 en resa till
Grekland, Syrien och Egypten, hvilken färd han
skildrade i Voyage dans le Levant en 1817 et 1818
(1819). F. författade derjämte Souvenirs de la Sicile
(1823), Un mois à Venise (1824–25) m. m. Som målare
odlade han företrädesvis interiörfacket, liksom
hans vän Granet, hvilken han dock var underlägsen
till följd af sin förkärlek för äfventyrliga
ljuseffekter. Bland hans målningar må nämnas Interiör
af klostret Alcobaça i Portugal, Kapell i Colosseum
(Louvre), Nunnan uti inqvisitionens fängelse och
Plinius’ död vid Vesuvius’ utbrott.
Forbus, Arvid, friherre, riksråd. Se Forbes, 2.
Forbuþ, Fornsv. (af förbiuþa), lagt., förbud,
inskränkning af medborgerliga rättigheter (t. ex.:
"vara i konungs forbuþ", vara landsförvist), särskildt
af rättigheten att deltaga i den allmänna gudstjensten
och i den hel. nattvardens begående, en mildare form
af bannlysning, den s. k. excommunicatio minor. Jfr
Bann.
Forcade [fårkad]. Eugene, fransk skriftställare,
f. 1820, d. 1869, förvärfvade en betydande
publicistisk ryktbarhet såsom en verksam medarbetare
i "Revue des deux mondes" och såsom hufvudredaktör
för "Patrie" och "Messager de l’assemblée". Den
sistnämnda tidningen undertrycktes 1851,
sedan den innehållit ett tillkännagifvande om
statskuppen i sådana ordalag, att F. kallades inför
nationalförsamlingens skrank och dömdes till tre
månaders fängelse. 1856 öfvertog han ledningen af den
inflytelserika facktidningen "La semaine financière"
och bibehöll densamma till 1868, då han angreps af
en sinnessjukdom. F. har särskildt utgifvit: Etudes
historiques (1853) och Histoire des causes de la
guerre d’Orient (1854).
Forcade La Roquette [fårkad la råkett], Jean Louis
Victor Adolphe de, fransk statsman, f. 1820, blef
1841 advokat och 1852 maître des requêtes i "conseil
d’état". 1857 utnämndes han till generaldirektör
i skogsstyrelsen, blef 1859 generaltulldirektör
och medlem af "conseil d’état" samt ingick 1860
i regeringen som finansminister. På den sistnämnda
posten visade han en allt för stor eftergifvenhet för
kejsarens önskan att få fritt förfoga öfver statens
medel. Till följd deraf steg snart den sväfvande
statsskulden till en betänklig höjd. F:s försök att
afhjelpa de derigenom uppkomna svårigheterna voro
mindre lyckliga. I Nov. 1861 erhöll han afsked. Två
dagar senare utnämndes han till senator och 1863 till
president i "conseil d’état". I Jan. 1867 inträdde
han i det af Rouher rekonstruerade kabinettet såsom
åkerbruks- och handelsminister, och i Dec. s. å. blef
han tillika inrikesminister. Såsom sådan tillämpade
han med stränghet de nya lagarna om pressen och
församlingsrätten och använde vid valen 1869 alla
de medel, som stodo honom till buds för att få
de officiella kandidaterna valda. Emellertid led
regeringen denna gång flere nederlag än vid valen
1863. Då kejsaren i sitt budskap i Juli 1869 utlofvat
ministeransvarighet, begärde F. sitt afsked, men
qvarstannade likväl i det rekonstruerade kabinett,
som ledde statsärendena under lagstiftande kårens
ferier. I Dec. s. å. afgingo emellertid F. och alla
hans kolleger för att lemna rum för det skenliberala
kabinettet Ollivier. Såsom deputerad understödde
F. den nya regeringen och visade sig vara en ifrig
anhängare af frihandeln. Då efter kejsardömets fall
(1870) nationalförsvarsregeringen ville låta häkta
honom, flydde han till Spanien och stannade der
till krigets slut (1871). Sedermera inlät han sig i
finansiella företag, som aflöpte olyckligt. Han dog
d. 15 Aug. 1874, antagligen genom sjelfmord. Han
utgaf Défense du traité de commerce avec l’Angleterre
(1872) och Les nouvelles traités de commerce et la
loi sur les matières premières (1873).
Force [fårs], Fr. (Ital. forza, af
Lat. fortis, stark), styrka, kraft, tvång;
fart, eftertryck. – Force des choses, Fr.,
omständigheternas tvingande kraft. – Par force, Fr.,
med våld, med fart; parforce-jagt, hetsjagt.
Forcellini [-tjelllni], Egidio, italiensk
språkforskare, f. 1688, d. 1768 såsom professor i
Padua. Hans storverk är den ryktbara ordboken Lexicon
totius latinitatis, hvars utarbetande han började
tillsammans med Facciolati. Efter trettiofem års
arbete hade han det färdigt, hvarefter en allmän
revision medtog ytterligare två år, afskriften åtta
och tryckningen tio år. När arbetet slutligen utkom
(1771), var F. död. Genom rikhaltigheten af sitt
innehåll har detta lexikon utgjort grundvalen
för alla följande latinska ordböcker. Nya upplagor
deraf hafva ända intill senaste tider utkommit uti
Italien, England och Tyskland.
Forcera, Fr. forcer (se Force), tvinga, anstränga,
pådrifva, påskynda; öfverväldiga, öppna med
våld, storma, spränga. – 1. Krigsv., med våld
tilltvinga sig inträde i fiendens ställning,
öfvergång öfver ett vattendrag, genomgång genom
ett pass o. s. v. – 2. Sjöv., forcera med
segel, föra så mycket segel som ett fartyg kan tåla
utan risk för rundhult eller tackling; med forsa
("forcerade") segel, med så många segel tillsatta
som omständigheterna tillåta ett fartyg föra. Se
Pressa. 1. C. O. N. 2. O. E. G. N,
1. Forchhammer, Johan Georg, dansk vetenskapsman,
grundläggare af Danmarks geologi, föddes i Husum
i Slesvig d. 26 Juli 1794. 1823 blef han lektor
i kemi och mineralogi vid Köpenhamns universitet,
1829 lärare i samma ämnen vid Polyteknikum i nämnda
stad och 1831 professor i kemi och mineralogi vid
universitetet. 1851 blef han Örsteds efterträdare som
sekreterare vid Videnskabernes selskab i Köpenhamn
och som föreståndare för Polyteknikum. Död i
Köpenhamn d. 14 Dec. 1865. F. författade ett
stort antal geologiska, mineralogiska och kemiska
skrifter. De förstnämnda afhandla hufvudsakligen
Danmarks, Färöarnas och Bornholms geologiska
förhållanden. Mycket berömda äro hans undersökningar
rörande hafsvattnets sammansättning m. m. på olika
delar af jordklotet. Bland hans arbeten må särskildt
nämnas: Om Färöernes geognostiske beskaffenhed
(1824), Danmarks geognostiske forhold (1835), Om
de bornholmske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
