Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gift - Giftapparat - Giftbok - Giftermål - Giftermålsbalk - Gifthäfvert - Giftkammare - Giftmjöl - Giftmord - Giftmärke - Giftoman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
insändas. – Här kan tydligen icke i detalj redogöras
för den närmare kemiska undersökningen af misstänkta
likdelar (hvilken enligt den af K. M:t d. 29 Okt. 1875
utfärdade instruktionen för rättskemisten skall af
denne utföras, hvarvid valet af undersökningsmetod
står honom fritt), då gången af denna naturligtvis
är mycket olika, alltefter omständigheterna. Det må
blott nämnas att, såvida icke giltiga skäl förefinnas
att förmoda närvaron af något visst gift, på hvars
upptäckande undersökningen i sådant fall genast
riktas, gången af densamma vanligen göres sådan,
att dervid närvaron eller frånvaron af en stor
mängd olika gift må kunna, så vidt möjligt är,
konstateras. I allmänhet börjas undersökningen
(sedan lämpliga förprof blifvit anställda) med ett
destillationsförsök; i destillatet öfvergå fosfor,
blåsyra, alkohol, nitrobenzol m. fl. flyktiga giftiga
ämnen. Derefter följer en extraktion med alkohol
eller svafvelsyrehaltigt vatten; i extraktet har man
att söka och genom behandling med petroleum-eter,
benzol, kloroform o. s. v. isolera den eller de
alkaloider (t. ex. stryknin, morfin, atropin,
veratrin m. m.), som möjligen varit vållande
till döden. Har hvarken vid det ena eller andra
försöket något gift påträffats, så måste i resten af
likdelarna de organiska ämnena förstöras, hvilket
vanligen sker genom behandling med saltsyra och
kaliumklorat, och i den sålunda erhållna lösningen
metalliska gifter (t. ex. arsenik-, bly-, koppar-,
qvicksilfverföreningar m. m.) efterforskas. – Man kan
lätt inse, att vid dylika rättskemiska undersökningar
positiva resultat (d. v. s. upptäckande med full
säkerhet af ett giftigt ämne) äro de enda, hvilka
i och för rättslig utredning äro af afgörande
betydelse; ty om ett negativt resultat erhålles,
kan detta möjligen äfven bero derpå att giftet före
döden aflägsnats (genom kräkningar e. d.) eller
kemiskt sönderdelats i organismen, och att så litet
deraf finnes qvar, att detsamma ej kan genom kemisk
undersökning upptäckas. F. B. S. J-n.
Giftapparat, zool., kallas ett egendomligt organ hos
åtskilliga djur (förnämligast tillhörande ormarna,
steklarna och spindeldjuren), vanligen bildadt af
en med muskler försedd körtelblåsa, som afsöndrar
en giftig vätska, hvilken genom en kanal ledes till
antingen en särskildt bildad, med en ränna försedd
tand, gifttand (hos ormarna), eller till en ihålig
spetsig gadd i änden af bakkroppen (hos steklar
och skorpioner), och hvilken vätska sålunda vid
djurens bett eller sting intränger i såret. Jfr Gadd
och Ormgift.
Giftbok, en å svenska apotek förd särskild bok, i
hvilken måste införas qvantiteterna af de gifter,
hvilka utlemnas, icke på grund af läkares recept,
utan enligt tillåtelse af behörig administrativ
eller rättslig myndighet till personer, som för sina
yrkens utöfvande behöfva använda dylika gifter,
å hvilka alltid särskildt qvitto för hvar gång
måste af emottagaren aflemnas. Sådana qvittenser
biläggas giftboken och skola förvaras i tio år å
apoteket. Samma påbud gäller äfven vissa andra gifter
(t. ex. fosformos till råttors utdödande), hvilka
kunna utan läkares recept eller särskildt tillstånd af
myndighet erhållas mot qvitto af den, som reqvirerar
och emottager giftet. Arsenikhaltiga medel, som
enligt tillstånd af offentlig myndighet eller på
läkares recept utlemnas, skola införas i en annan
för ändamålet förd särskild bok, arsenikbok, som
vid hvarje apoteks visitation granskas och afslutas
af visitator. – Af läkare utfärdade recept å andra
giftiga ämnen (utom arsenik) bokföras icke i någon
giftbok. O. T. S.
Giftermål (Isl. giptamál, Fornsv. gipta mal, giftar
mal), jur., ursprungligen det tal, som af giftomannen
hölls vid brudens öfverlemnande till brudgummen,
i hvilket också makarnas ömsesidiga rättigheter i
boet bestämdes, och hvartill formulär finnes i de
gamla lagarna, särskildt i Uplandslagen (AE. B. III);
sedermera sjelfva den högtidliga handling, hvarigenom
qvinna bortgifves till hustru, och slutligen sjelfva
äktenskapets ingående med derför lagstadgade
former. Jfr Äktenskap och Vigsel. K. H. B.
Giftermålsbalk (Fornsv. giptar, gipta l.
giptninga balker, giptermala balker), jur., den del
af lagboken, som angår vilkoren och formerna
för äktenskaps ingående samt rättsföljderna
deraf. Flertalet af de gamla svenska lagar, som
äro i balkar indelade (se Balk), har en särskild
giftermålsbalk, men sådan saknas i Uplandslagen,
Yngre Vestmannalagen och Helsingelagen, hvilkas
Ärfda balkar jämväl inrymma äktenskapsrätten.
K. H. B.
Gifthäfvert. Se Häfvert.
Giftkammare. Se Arsenik.
Giftmjöl. Se Arsenik.
Giftmord, jur., eger rum, då någon gifver annan gift
eller dermed jämförligt ämne för att skada honom,
och denne dör deraf. Att gerningsmannen har uppsåt
att döda – hvilket eljest är en förutsättning för
tillvaron af mord – erfordras ej. I äldre tider
var giftmord belagdt med qvalificeradt (skärpt)
dödsstraff. I Finland stadgar Missgerningsbalken i
1734 års lag ännu ett sådant straff. Enligt svenska
och norska strafflagarna är straffet, liksom för
vanligt mord, dödsstraff eller straffarbete på
lifstid. Danska strafflagen innehåller ej något
särskildt stadgande i ämnet, hvarför ett giftmord
enligt denna lag hemfaller under de allmänna
bestämmelserna för mord och dråp. J. H-r.
Giftmärke. Se Gifttecken.
Giftoman (Isl. giptningarmaðr; Fornsv. giptarmaþer,
giftomaþer), jur., betecknade ursprungligen den
qvinnans frände, som egde att gifva henne åt
någon till hustru, egde att förrätta gift. Numera
förstås dermed den person, hvars samtycke enligt
regeln erfordras, för att omyndig mö må kunna i laga
ordning ingå äktenskap, och som sålunda både kan och
bör hindra ett för henne skadligt giftermål. Alla
svenska lagar, med undantag af de gamla götalagarna,
hafva tillåtit enka att vara sin egen giftoman. I
Sverige stå endast mör, d. v. s. qvinnor, som ej varit
gifta, under giftoman. Om mö var myndig eller icke,
hade ej någon betydelse, förrän K. F. d. 8 Nov. 1872
stadgade, att mö, som myndig är, ej skall stå under
giftoman. Detta kom dock ej straxt att gälla för
adlig mö, enär åt ridderskapet och adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
