Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Janssen, Peter Johann Theodor - Janssens, Abraham - Janssens, Victor Honoré - Janssens van Keulen - Jansson, Maria (Kisa-mor) - Jansson, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa monumentala bilder äro utförda i vaxfärger,
en procedur, som J. småningom arbetat fram till allt
högre grad af fullkomligliet. Deremot har han utfört
endast få bilder i olja. Han blef 1877 professor
vid akademien i Düsseldorf och 1880 dess direktör.
C. R. N.
Janssens, Abraham, flandrisk målare, f. 1507 i
Antwerpen, blef 1585 lärjunge hos Hans Snellinck och
tillhörde den äldre flandriska skola, som under
Martin de Vos och Otto Venius höll fast vid de
italienska traditioner, hvilka med Mabuse blifvit
införda i den flandriska målareskolan. Han vann
äfven framgång på denna bana; 1601 blef han medlem
af S. Lukas’ gille och 1606-07 var han detta gilles
ordförande. J:s öfverdrifna kärlek till sin hustru
påstås af Sandrart hafva varit orsaken till att han
försummade sin konst. Men den egentliga spänningen i
hans lif inträffade, då Rubens hemkom till Antwerpen
1608 och der verkade en fullständig omsvängning
i den flandriska skolans konst från den slafviska
härmningen af främmande mönster till en frisk och
omedelbar uppfattning af naturen. Om det ock hör
till sagans område, att J. utmanat Rubens till en
formlig täflan, så står det dock fast, att han var
dennes bittre motståndare och att han icke lät sig
påverka af den nya tidens anda. Det påstås också,
att han dött fattig; men förhållandet var att han
behöll sitt gamla anseende på den gamla grunden,
nämligen korrekthet och städad form i motsats
mot inspiration och glödande färg, och att han
dog i goda omständigheter mot slutet af 1631 eller
åtminstone före Sept. 1632. Af hans arbeten må nämnas
Heliga familjen och Herdarnas tillbedjan (bägge i
Antwerpens museum), Pomona och Meleager (i Berlin)
samt på flere ställen allegoriska målningar, såsom i
Bruxelles Tro och Hopp upprätthålla Ålderdomen emot
Tidens mödor. C. R. N.
Janssens, Victor Honoré, flandrisk målare, f. i
Bruxelles 1664, d. derst. 1739, studerade i 7 år
under Volders och hade derefter den lyckan att bli
presenterad för hertigen af Holstein, som under 4 år
hade honom i sin närhet såsom sin målare och sedan
äfyen bekostade för honom en resa till Italien. Der
arbetade han länge tillsammans med Pieter Molyn
d. y., kallad Tempesta; och liksom denne glömt sitt
holländska ursprung, glömde J. sina flandriska
traditioner och vardt i sin konst en fullständig
italienare. Efter fem års frånvaro kom han tillbaka
till Bruxelles, der han utom smärre genreartade
taflor, hvilka vunnit erkännande, äfven utförde större
arbeten för palats och kyrkor. Ar 1718 reste han till
Wien och der utnämndes han till kejsarens målare;
deremot är det ovisst, om han derifrån begifvit sig
till England, hvilket äfven uppgifves. Hans mindre
taflor äro mera värderade än de stora religiösa
bilderna. Sveriges Nationalmuseum eger ett arbete
af hans hand: Moses framkallar med sin staf vatten
ur klippan. C. R. N.
Janssens van Keulen. Se Janson van Ceulen.
Jansson, Maria, kallad Kisa-mor, lycklig utöfvarinna
af läkarekonsten, föddes d. 6 Juni
1791 i Qvarntorps by, Hardemo socken af Örebro
län. Hennes fader, som var bonde, söktes mycket
af ortens befolkning för sin förmåga att bota
sjukdomar; dess lättare kunde dotterns liknande
fallenhet redan tidigt bringas till utbildning och
vidsträckt användning. Efter faderns önskan gifte
hon sig med en ung hemmansegare, Anders Olsson. Men
äktenskapet blef olyckligt; och då hon hösten 1813 för
ett sjukdomsfall nedkallats till egendomen Åby i
Horns församling af Östergötlands län samt man der
med tacksamhet fäst sig vid henne, antog hon tvänne
fröknar Hellveghs inbjudning att, skild från sin man
och från hemorten, stanna å deras egendom Flytthem
i nämnda församling. Från våren 1814 mottog hon der
patienter, så långt utrymmet tillät. Ofta nog voro
dessa sjuklingar långväga ifrån och ur de högsta
samhällskretsar. Hennes operationer voro icke sällan
fasansfullt smärtsamma; medicinen – vanligen enkel och
bestående af växtdroger – förskrefs från det på 2
mils afstånd liggande Kisa. Sistnämnda förhållande
– eller måhända snarare den omständigheten att
Kisa gästgifvaregård för de flesta anländande
patienter var den sista de hade att passera före
framkomsten till Horn, gaf upphof till benämningen
"Kisa-mor". Ett offentligt erkännande af sin förmåga
erhöll "Kisa-mor" 1825, då hon vid ett besök i
Stockholm fick Sundhetskollegiets på föregången
pröfning grundade, öppna tillåtelse att fortsätta
med sin verksamhet. Våren 1829 skänkte henne de båda
ofvannämnda välgörarinnorna dispositionsrätt till
lägenheten Katrineberg invid Horns kyrka, och i denna
lägenhet å 6 rum samt i det närbelägna fattighusets
öfre våning mottog hon derefter dem, som sökte hennes
hjelp. På Katrineberg afled hon d. 27 Febr. 1842,
efterlemnande en ganska betydlig förmögenhet,
hvilken hon förvärfvat genom sina många lyckade kurer.
Jansson, Hans, riksdagsman, föddes af ett fattigt
bondfolk i Låbyn, Mo socken, Tössbo härad på
Dal d. 7 Jan. 1792. På egen hand lärde han sig
skrifva och räkna samt var 1808-22 anställd såsom
klockare i Mo. S. å. flyttade han till Bräcketorp
i Edsleskogs socken, en gård, som han erhöll med
sin hustru, och som genom hans flit bragtes upp
ur sitt förfall. 1828 valdes H. till riksdagsman
i bondeståndet för Tössbo härad och 1834 för hela
domsagan: Tössbo och Vedbo härad. Vid sistnämnda
riksdag valdes han till fullmäktig i riksgäldskontoret
och insattes af regeringen i fattigvårds- och
hemmansklyfningskomitéerna. Vid 1840 års riksdag,
då han var ledamot af konstitutionsutskottet, erbjöds
honom talmansplatsen i hans stånd. Den gången afslog
han anbudet, men mottog det vid 1844 och 1847 års
riksdagar. Död d. 1 Febr. 1854 på södra Skarbol
i Dalsland, en egendom, som en öfver hela riket
föranstaltad insamling satt honom i tillfälle att
inköpa. Det var icke på grund af någon ovanligt stor
andlig begåfning, utan genom omdömets klarhet och
karakterens redbarhet, som J. blef en af sin tids
mest bemärkta politiska personligheter i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
