Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Japan, kejsardöme i Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kiusiu och södra hälften af Nippon. Utomordentligt
omfattande är odlingen af baljväxter, grönsaker
och batater. Beredningen af vegetabiliskt
vax, s. k. japanskt vax, är en vigtig näring
på ön Kiusiu, der träden, som lemna sådant,
växa ymnigt på bergssluttningarna och längs
fälten. Kamferträdet (Camphora officinalis) finnes
i de flesta delar af landet, i synnerhet i de högre
belägna trakterna. Rikedomen på blommor är stor,
och många af våra varmhusväxter, bl. a. Camellia,
härstamma från J. – Djurriket. Af vilda däggdjur
finnas knappt andra slag än en ap-art, björn,
räf, varg, gräfling, hare, hjort, antilop och
vildsvin. A. R. Wallace uppgifver ("Island life"),
att af 40 arter däggdjur, som finnas i J., 26 äro för
landet egendomliga, hvaremot af 165 arter landfoglar,
endast 16 äro egendomliga. T. Blakiston och H. Pryer
("Catalogue of the birds of J.", 1880) upptaga 325
fogelarter och anse, att listan dock ingalunda är
fullständig. Af dessa förekomma 180 arter äfven i Kina
och omkr. 100 i Storbritannien. Hafvet är vid kusten
utomordentligt fiskrikt; i synnerhet sill, bonit,
makrill och flundra förekomma ymnigt samt utgöra
jämte kräftor, hummer och ostron föremål för ett
gifvande fiske. I åarna och sjöarna fiskas lax, ål,
flere karparter samt en mängd andra fisksorter. Af
tama djur underhållas hästar och oxar, men endast
såsom drag- och lastdjur, samt hundar och kattor. Får
trifvas ej, men väl getter. Hästarna äro små och föga
uthålliga; försök hafva gjorts, och med godt resultat,
att genom parning med arabiska hingstar erhålla en
vackrare och snabbare ras. Oxarna äro små, men starka.
Om befolkningens antal har ända till senare tid mycket
olika uppgifter gjort sig gällande. En resande, som
färdades endast i de odlade trakterna, tyckte landet
vara nästan öfverbefolkadt; men trakter finnas, der
man på flere kilometer ej påträffar en enda bostad,
och ön Jeso har ej tätare befolkning än Vesterbottens
län i Sverige (1,8 personer pr qvkm.). Folkräkningen
1874 gaf till resultat 33,623,379 innev. i hela
japanska riket, och enligt folkräkningen 1880
hade J. 35,925,313 innev. (18,210,500 af mankön
och 17,714,813 af qvinkön) l. 94 pers. pr qvkm.,
deraf på de egentligen japanska öarna 35,451,257
innev. l. 125 pers. pr qvkm. Japanernas ursprung är
ingalunda lätt att bestämma, men sannolikt äro de
en blandning af flere olika folk. Ainoerna på
ön Jeso (omkr. 17,000) antagas vara ättlingar af
de japanska öarnas ursprungliga bebyggare. Dessa
"vildar", såsom japanska historieskrifvare kalla
dem, voro först utbredda öfver större delen
af landet, men undanträngdes mot norden af ett
från s. v. framträngande folk. Detta senare, de
nuv. japanernas förfäder, antages af några förf. hafva
varit af kinesiskt ursprung (japanska krönikor omtala
en kinesisk inflyttning i 3:dje årh. f. Kr.), men utan
tvifvel hafva äfven malajiska stammar ingått i J:s
befolkning, och äfven från Korea torde invandringar
hafva företagits. Japanerna hafva en undersätsig och
kraftig kroppsbyggnad, gulaktig hudfärg, som dock
vexlar hos olika individer (från européernas hvita
till
malajernas rödbruna), smala, snedställda ögon, tjock
och kort näsa samt utstående kindknotor. Håret är
ursprungligen mörkbrunt, men svartnar genom flitig
användning af oljor, för öfrigt tjockt och glatt,
sällan lockigt. Anletsdragen. bära en behaglig prägel
af intelligens och godmodighet, och bland qvinnorna
finner man ofta rätt täcka ansigten, ehuru de ej
motsvara européernas anspråk på skönhet. Männen raka
vanligtvis hela pannan och hjessan, och håret vid
tinningarna och bakpå hufvudet drages upp och fästes i
en tofs på den skalliga hjessan. Den vanliga drägten
utgöres af flere lösa, vida rockar, som bäras öfver
hvarandra. De under sittande äro af linne eller
bomull; de yttre i allmänhet af siden. Ärmarna
äro mycket vida och långa samt användas ofta
såsom fickor, i hvilka förvaras mindre föremål. Då
drägten genom en gördel fasthålles omkring lifvet,
begagnas de sålunda uppkommande vecken för
samma ändamål. Qvinnornas drägter äro mycket lika
männens, men hafva i allmänhet ljusare färger samt
äro prydda med bårder och ofta med broderier. Den
enda fotbetäckningen, inom hus är sockor. Skor eller
sandaler brukas blott då man går ut. De högre stånden
hafva antagit europeisk drägt, och en kejserlig
förordning af 1873 bjöd männen att icke raka håret,
utan bära det på europeiskt vis, och i dylika nyheter
föregår hofvet med godt exempel. Japanernas föda
består hufvudsakligen af fisk, ris och grönsaker
och endast i ringa mån af kött, hvilket de religiösa
föreskrifterna förbjuda dem förtära. Deras hus byggas
nästan uteslutande af trä och äro sällan mer än en
våning höga samt innehålla ett enda rum, som genom
flyttbara pappersskärmar kan delas i mindre. Detta
lätta byggnadsmaterial erbjuder stor fara vid
eldsvådor. Golfvet är betäckt med tjocka mattor af
rishalm. Dagern insläppes genom fönster af oljadt
papper. Möbler begagnas ej; man sitter på mattor,
med korslagda ben, och sofver likaledes på dem, med
hufvudet hvilande på en dyna eller en på öfre sidan
stoppad träkloss. Den största snygghet och renlighet
iakttagas. Städerna hafva portar och vallar samt äro
regelbundet byggda med raka gator; i regeln är hvarje
hus omgifvet af en trädgård.
I andlig begåfning stå japanerna ganska
högt. Särskildt i räkning ega de en allmän färdighet,
som förklarar deras affärsgeni och köpmansskicklighet;
några kunskaper och upptäckter i den högre matematiken
och i astronomien kan man dock ej tillskrifva
dem. Deras konst intager en jämförelsevis låg
ståndpunkt. I bildhuggarekonsten äro formerna råa
och plumpa, och i målarekonsten saknar teckningen
de riktiga begreppen om perspektivet. Af deras
moraliska egenskaper förtjena framhållas deras
fosterlandskärlek, dödsförakt, trogna vänskap
och i allmänhet en viss godmodighet. Måttlighet
i njutningar, höflighet i umgänge och utprägladt
sinne för renlighet hafva de i högre grad än många
europeiska folk. En lika angenäm bild erbjuder i
allmänhet deras familjelif, som är grundadt på en
välvillig ömhet för barnen ("J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
