Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala / 923-924 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knappsäf ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

såsom teoretiker anslöt han sig äfven till
dennes åsigter efter att förut hafva hyllat
Kirnbergers. K. skref bl. a. Gemeinnützliches
elementarwerk der harmonie und des
generalbasses (1792–98), Vollständige orgelschule
(1795–98), Kleine klavierschule (1800–02) och
Allgemeiner musikalischer katechismus (1803).
A. L.

Kneipe [kna’jpe], T. (egentl. kniptång), ölstuga,
bierstuga; värdshus (i synnerhet af tarfligare slag);
studentbostad.

Knekt (T. knecht). 1. Detta ord förekom redan under
medeltiden såsom benämning på tjenare och gafs äfven
vid de första besoldade trupperna åt den mot sold
till fots tjenande soldaten. Ett särskildt slag af
knektar voro de så beryktade tyska "landsknektarna"
(landsknechte). I Sverige öfvergick ordet snart
till betecknande af fotsoldaten, oberoende af
det sätt, på hvilket han blifvit anskaffad, och
i denna bemärkelse förekommer det äfven i Karl
XI:s indelningsverk (jfr Indelta armén). Sedermera
har benämningen knekt blifvit utbytt mot soldat,
om den än fortlefver i folkspråket. – 2. Spelt.,
spelkort, som visar bilden af en krigare. –

3. Sjöv., upprättstående kort stock af trä,
vanligen kopparbeslagen samt försedd med skifgatt
och blockskifvor, rund hvilka vissa af löpande
godsets ändar skäras, under det de (eller andra)
beläggas rund de från knektens öfre ände uppskjutande
s. k. hufvuden. – 4. Byggnadsk. (T. dienst, "tjenst"),
benämning på de half- eller treqvarts-kolonner,
som i den senromanska och i den gotiska stilen
omgifva en sammansatt pelare samt tjena som stöd
för gördelbågar och hvalfstrålar. De, som stöda
gördelbågarna, äro gröfre och kallas gamla knektar;
de, som stöda hvalfstrålarna, äro smalare och kallas
unga knektar. Se Knippepelare. 1. C. O. N.
2. L. H. 4. Upk.

Knektehållet, det ständiga, kamer., – efter
ordalydelsen ett ständigt tillhandahållande åt kronan
af knekt, d. v. s. infanterist – är den egentliga
beteckningen för det sätt, hvarpå numera uppfylles den
de svenska landskapen af ålder åliggande skyldigheten
att uppställa härens fotfolk och fylla luckorna i
detsamma, hvilken skyldighet förut tillgodosågs genom
utskrifning. Det ständiga knektehållet är sålunda
en annan benämning på hela den statsinstitution,
som vanligen kallas infanteri-roteringen och
stundom, med ett något oegentligt uttryck, "det
yngre indelningsverket för infanteriet". Se Indelta
armén. A. Th. S.

Knektekontrakt kallas den på 1600-talet mellan kronan
och ett landskap ingångna förbindelse, enligt hvilken
landskapet åtog sig att

mot befrielse från utskrifningar ständigt hålla ett
visst antal folk till krigstjenst. Se vidare Indelta
armén, sp. 507 o. 508.

Kneller (Kniller), Gottfried, tysk målare, f. i Lybeck
1646, skickades i sin ungdom till Leiden för att
studera matematik, men följde i stället sin böjelse
för konsten, for till Amsterdam och blef lärjunge af
Ferdinand Bol. Återkommen efter fullbordade studier,
målade han i Lybeck bl. a. en allegorisk bild, Ungdom
och ålderdom, som nu lär finnas i Katarinakyrkans
bibliotek. Derefter reste han (1672) helt kort till
Italien, återvände öfver Nürnberg och Flandern
samt egnade sig uteslutande åt porträttmåleri. 1674
begaf han sig till England. Der hade han den lyckan
att genom rekommendationer få måla konung Karl II,
som satt på en gång för K. och porträttmålaren
Lely. Vid seancens slut gaf konungan priset åt K.,
emedan hans porträtt var nära färdigt, medan Lely’s
blott var anlagdt, d. v. s. snabbmåleriet vann seger
öfver talangen. Då Lely dog, 1680, blef K. herre
öfver terrängen, och han fortfor att vara det i
40 år, under hvilken tid han målade alla förnäma
och berömda personligheter i England, bl. a. Newton
(1689) och bildhuggaren Gibbon. Det påstås, att
han för en skriftställare eller filosof nöjde sig med
en enkel byst, under det han deremot för hofmän och
förnäma använde heroiska mått och apoteoserande
former. Emellertid sjönk han alltmera ned till
schematisk uppfattning och handtverksskicklighet,
och han hade till sist taxa med olika pris för enkelt
hufvud, hufvud med en hand synlig, och hufvud med
bägge händerna synliga. K. var en af dem, som gaf
första påstöten till inrättande af en konstakademi
i England. Liksom van Dyck och Lely gjordes han
till "knight" och är såsom sådan känd under namn
af Sir Godfrey Kneller. Han dog i London 1723.
C. R. N.

Kner, Rudolf, österrikisk zoolog, f. 1810, d. 1869,
erhöll 1835 medicine doktorsgrad i Wien, blef 1841
professor i naturalhistoria i Lemberg och 1849 i
zoologi i Wien. K. utgaf två mycket förtjenstfulla
läroböcker, Lehrbuch der zoologie (1849; 3:dje
uppl. 1862) och Leitfaden zum studium der geologie
(1851; 2:dra uppl. 1855). Sitt största rykte vann han
i egenskap af framstående ichthyolog. Han beskref
Natterers samling af siluroider och characiner
från Brasilien ("Ichthyologische beiträge"; i
vetenskapsakademiens i Wien "Denkschriften", 1855 och
1857), utarbetade tillsammans med J. J. Heckel ett
epokgörande arbete öfver österrikiska monarkiens
sötvattensfiskar, bearbetade flere tyska museers och
Novara-expeditionens samlingar af fiskar äfvensom
M. Wagners samlingar från Central-Amerika. Särskildt
anmärkningsvärda äro hans anatomiska undersökningar
af fenbyggnaden samt hans arbete Ueber die ganoïden
als natürliche ordnung (1867).

Knes (Serb. knes, E. knjaz), i Ryssland titel
på högre adelsmän, vanligen af gammal slägt,
ofta härstammande i rak linie från fordom regerande
ätter. Knes motsvarar T. fürst. De rent ryska knesarna
härstamma från rjurikska husets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>