Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kollekt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändradt skick. Men det var ej endast som andlig
lyriker K. framträdde; ett större, halft episkt,
halft didaktiskt verk lemnade han i Biblisk
qwinno-spegel, af hvilken den förra delen utkom
1732, den senare först 1750. Här har K. företagit
sig att poetiskt framställa bibelns förnämsta
qvinnokarakterer, deras lif och de läror, som kunna
hemtas derur. L. Hammarsköld, som dock ej är pålitlig,
när det gäller bedömandet af dylika arbeten, fann
i detta "en ganska rå ton och den tidens smak
för allegoriserande"; en och annan något frivol
målning anser han "nog besynnerligt sticka af mot de
allvarsamma betraktelserna". Emellertid förråda vissa
partier ganska mycken uppfinningsgåfva, och det hela
är i versifikatoriskt hänseende ovanligt fulltonigt
och rent. K. blef prost 1729, presiderade 1739 vid
prestmötet i Skara för en synodaldisputation, blef
1742 kontraktsprost i Väne kontrakt samt afled d. 8
April 1753. Utom ofvannämnda skrifter efterlemnade han
en mängd tillfällighetsverser, några disputationer,
en likpredikan samt en påbegynt Biblisk mannaspegel,
hvars handskrift dock förkom efter hans död. I
Carlesons och Sahlstedts bekanta samlingar finnas
flere af hans poetiska alster, i den senares dock
endast i utdrag. -rn.
3. Kolmodin, Olof, d. y., universitetslärare,
dotterson till den föregående (efter hvilken
han erhöll både för- och tillnamn.
K:s fädernenamn var Dahl; han var halfbroder
till psalmförfattarna Erik och Kristofer Dahl),
föddes d. 13 Sept. 1766 i Saleby församling
i Vestergötland, blef 1783 student i
Upsala, promoverades derstädes 1791 till filos.
magister samt utnämndes 1792 till docent i svensk
literaturhistoria och 1805 till professor skytteanus.
Död på Broby i Stockholms län d. 14 Juli 1838. K. var
en blygsam, välvillig, tämligen maklig man.
Böjd för att åsidosätta den till hans professur
hörande statskunskapen, föreläste han hälst öfver
de latinske prosaförfattarna. Sjelf skref han
ledig och smakfull latin. För efterverlden har
han gjort sig känd hufvudsakligen genom sina
utmärkta öfversättningar af Livius ("Romerska
historien", 1–3 bd, omfattande Livius’ 10 första
böcker,1831–32, flere uppl.; 4–5 bd, omfattande
Livius’ 21–27 bok, 1843–44) och Tacitus ("Romerska
häfdeböcker", 1 bd, 1844, och "Romerske annaler",
del 1, 1833–35; 2:dra uppl. 1870).
4. Kolmodin, Gustaf, den ofvannämnde Mikael
K:s ättling i 6:te led, jordbrukare, riksdags- och
kommunalman, född på Stenstu i Endre socken på Gotland
d. 16 Mars 1823, student i Lund 1842, vistades vid
Väderbrunns landtbruksskola 1845–47 och öfvertog
efter återkomsten till Gotland fädernegården
Stenstu. Han var der föreståndare för länets
landtbruksskola 1848–51 och utvecklade en
gagnrik verksamhet dels genom sin undervisning,
dels genom det för närliggande bygder välgörande
föredömet af ett väl skött jordbruk. Såsom
fullmäktig för Gotlands norra domsaga bevistade han
riksdagarna 1867–1875, blef sistnämnda år återvald,
men afsade sig uppdraget på grund af försvagad helsa.
Under sin riksdagstid var han
ledamot af lagutskottet 1869–1871,
af bevillningsutsk. 1872 och af särskilda
utskottet för elementarundervisningens ordnande
1873. Åren 1870–1872 arbetade han såsom ledamot
af komitén för revision af läroverksstadgan. Såsom
riksdagsman och komitéledamot kämpade han för
religionsfrihet, för försvarets stärkande genom
införande af allmän värnpligt, för skogarnas
skyddande genom lagstiftning och för skiljandet
af militärbefälhafvarebefattningen vid Gotlands
nationalbeväring från landshöfdingebefattningen inom
länet samt emot de klassiska språkens förherskande
ställning vid elementarundervisningen. Han var
allmänt erkänd såsom en af Andra kammarens mest
framstående talare. – Vid kyrkomötena 1868, 1873 och
1878 var han lekmannaombud för Visby stift. Dertill
å nyo utsedd 1883, nödgades han af helsoskäl afsäga
sig uppdraget. Med undantag af år 1879 har K. varit
ledamot af Gotlands läns landsting allt sedan denna
institutions begynnelse (1863).
Kolmogorij (Cholmogorij), stad i ryska
guvernem. Archangel, vid venstra stranden af
Dvina. Omkr. 1,200 innev., hvilka hufvudsakligen
idka ladugårdsskötsel. Korna i trakten (af
holländsk ras) äro eftersökta i hela Ryssland för
sin mjölkrikedom. K. var en af bjarmernas förnämsta
handelsplatser (se Bjarmaland) och är för öfrigt
bekant såsom ryska regentinnan Annas och hennes gemål
Anton Ulriks förvisningsort.
Kolmården (i Fornsv. Colmarþ och Kulmarþ,
antagl. af ett subst. marþer, skog; således
"kolskogen"), bergs- och skogstrakt i Östergötland,
Södermanland och Nerike. Den breda, tillplattade,
af en mängd tvärdalar, kärr och vattendrag
söndersplittrade bergåsen höjer sig s. v. om Nyköping
ur Östersjön. Öfver slättlandet sträcker den sig, med
kullar af 15 till 60 m. höjd, vesterut, brant stupande
mot söder till Bråviken, Östergötlands slättbygd
och sjön Glan, men mot norr småningom öfvergående i
de lägre kuperade trakter, som omgifva Södermanlands
insjöar. Mot nordvest sträcka sig K:s utsprång ända
till sjön Sottern i Nerike samt inåt Finspångaläns
härad i Östergötland, sålunda sammanhängande med
bergssträckningen Tylöskogen. Ej långt från sjön
Glan, i närheten af Hult i Qvillinge socken, når
K. sin största höjd, 167 m. Mångenstädes förekomma
jern-, koppar- m. fl. malmanledningar. Berggrunden
utgöres hufvudsakligen af röd gneis; på flere
ställen finnas i denna inkilade mäktiga lågor
af kornig kalksten, hvilken sedan lång tid
tillbaka är bearbetad och allmänt känd under
namnet Kolmårdsmarmor (se d. o.). Utsigterna från
bergåsens sydliga branter öfver Bråviken, Glan och
slätten kring Norrköping äro med rätta berömda.
A. G.
Kolmårdsmarmor, en inom Kolmården, vid norra stranden
af Bråviken, förekommande grönflammig eller grönådrig,
serpentinförande varietet af urkalksten, eller
s. k. kornig kalksten. Den bearbetas till pelare,
grafmonument, bordskifvor, urnor m. m. Den yttre
portalen å Nationalmuseum i Stockholm är af slipad
kolmårdsmarmor. (Jfr Kalksten.) En alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
