Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni / 815-816 (1886) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manna-asken ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ärkedjekne i stiftet Chichester i engelska
episkopalkyrkan, men öfvergick 1850 till
katolicismen. Dertill bidrog såväl den af Pusey
framkallade ultra-högkyrkliga riktningen, för hvilken
M. redan tidigare ådagalagt sympati, som framförallt
den s. k. gorhamska striden, som uppkom deraf att
staten påtvingade kyrkan en prest vid namn Gorham,
hvilken af kyrkan ansågs irrlärig, men af staten
förklarades för renlärig. I M. vann den katolska
kyrkan en synnerligen begåfvad och för hennes
intressen ifrigt verksam medlem. Påfven förstod ock
att värdera den nya eröfringen, ty M. erhöll snabb
befordran och blef efter kardinal Wisemans död (1865)
ärkebiskop i Westminster och den katolska kyrkans
i England primas. På Vatikankonciliet 1869–70
uppträdde M. som en af de ifrigaste förfäktarna af
dogmen om påfvens ofelbarhet och var en af ledarna
för majoriteten i denna fråga. För påfvens ofelbarhet
och verldsliga makt har han derjämte sökt verka
genom åtskilliga skrifter. Sedan genom hans försorg
ett katolskt universitet 1874 blifvit upprättadt
i London, befordrades han 1875 till kardinal. Af
M:s många skrifter må nämnas endast On the temporal
sovereignty of the popes (1860), The reunion of
christendom (1866), England and christendom (1867),
The Oecumenical council and the infallibility of the
roman pontiff (1869), The true story of the Vatican
council (1877) och The catholic church and modern
society (1880). K. H.

Mannit (af manna, se d. o.), manna-socker, kem.,
en sexatomig alkohol, C₆H₈(OH)₆, som förekommer
tämligen allmänt i växtriket och uppstår vid
vissa slag af jäsningsprocesser. Rikligast
förekommer mannit i manna, hvaraf den lätt kan i
fritt tillstånd erhållas, om man utkokar manna
med sprit och låter lösningen svalna. Manniten
utkristalliserar då i vackra långa nålar, som
utmärkas af söt smak. Mannitens salpetersyre-eter,
kallad nitramannit, C₆ H₈ (ON0₂)₆, är ett i hög
grad explosivt ämne. Mannit står i ett mycket nära
samband med drufsocker och andra kolhydrat. I sjelfva
verket kan mannit med konst framställas, om man låter
natrium-amalgam inverka på en lösning af drufsocker.
P. T. C.

Mannus, German. mytol., enligt Tacitus namn på den
af jorden födde guden Tuiscos son, från hvilkens tre
söner germanernas tre hufvudstammar leda sin härkomst.

Mano, musikt. Se Main.

Manoël do Nascimento, Francisco, portugisisk
skald, f. 1734, råkade 1778 ut för inqvisitionens
misshag och flydde då till Paris, hvarest han dog
1819. Han vann ryktbarhet för sina oder i horatiansk
anda. Dessutom skref han satirer, epistlar och
sonetter samt öfversatte Lafontaines fabler, Wielands
»Oberon» m. m. Under det »arkadiska» namnet
Filinto Elysio utgaf M. sina Obras completas (11 bd,
1817–19; ny uppl. 1836–40).

Manometer (af Grek. manos, tunn, och metrein, mäta),
elaterometer, kompressionsmätare, fys., instrument
för uppmätning af gasers tryck eller ångtryck, då
detta är större än atmosfertrycket (för mätning af tryck,
som är mindre än atmosfertrycket, nyttjas
vacuummeter, se d. o.). Manometrarna äro af
två väsentligt olika slag: qvicksilfvermanometern
och metallmanometern. Den förre kan vara antingen
öppen eller sluten. Metallmanometern kan vara
antingen af Bourdons konstruktion eller af Schäffers
och Budenbergs konstruktion. – 1. Den öppna
qvicksilfvermanometern l.

Fig. 1.

Fig.2.

häfvaremanometern, som nyttjas på ångpannor, består
af ett dubbelböjdt jernrör (fig. 1). hvars ena ände,
a, står i förbindelse med pannans ångrum, under
det att den andra är öppen för luften. Den nedböjda
delen innehåller qvicksilfver. Höjdskilnaden emellan
qvicksilfverytorna, b och c, hvilken beror af huru
stort ångtrycket i pannan är utöfver atmosfertrycket,
angifver således ångtryckets storlek. Qvicksilfrets
stigning i det yttre manometerbenet angifves af en
visareapparat, bestående af ett på qvicksilfverytan
i yttre benet liggande flöte, en i samband med detta
flöte stående visare samt en skala, hvarå visaren
angifver ångtryckets storlek. Under förutsättning att
genomskärningsarean af kanalen i båda benen öfverallt
är densamma, blir qvicksilfrets stigning i det yttre
benet lika med dess sänkning i inre benet och således
höjdskilnaden emellan qvicksilfverytorna i båda benen
dubbelt större än ytans höjning i yttre benet. På
den tid, då den öppna qvicksilfvermanometern ännu
allmänt användes på ångpannor, uppgafs ångtrycket i
skålp. på qvadratverktum, och manometerskalan var
uppgraderad så, att hvarje grad på densamma hade en
längd af 1 verktum. Visarens stigning 1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>