- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
351-352

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Origo ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mera liknande de dravidiska än de ny-indiska
språken. En föga betydande inhemsk literatur finnes,
men dess tidigaste minnesmärken gå tre hundra år
tillbaka och äro således betydligt äldre än de äldsta
bengaliska. Bibeln har öfversatts på oriyä af Carey
(1844–54). H. A.

Orizaba, stad i mejikanska staten Vera Cruz,
ligger på en höjd af 1,200 m. öfver hafvet i en
skogbevuxen dal vid jernvägen mellan Mejico och Vera
Cruz. Omkr. 16,000 innev. Textilindustri. Det är en af
de äldsta städerna i Mejico och hette ursprungligen
Izhuatlan. Vid den spanska eröfringen tillhörde
O. aztekiska riket. Omkr. 9 km. n. om staden ligger
vulkanen Pico de O. (Aztek. Citlalteptl), genom sin
höjd (5,450 m.), form och omgifning ett af de mest
imposanta berg på jorden, första gången bestiget 1848
af två amerikanska officerare. Den hade sitt sista
utbrott 1545–66.

Orizzonte. Se Bloemen 2.

Orkaderna. Se Orken-öarna.

Orkan (Holl. orkaan, Eng. hurricane, Fr. ouragan,
af det karibiska huracan, hvirfvelstorm), våldsam
storm, som medför ödeläggande verkningar, upprycker
träd, bortför hustak, nedstörtar tornspiror,
omöjliggör all segelföring på fartyg och utsätter
dessa för den största fara. I de meteorologiska
journalerna och loggböckerna betecknas orkanen med
det högsta gradtalet för vindstyrkan, således, när
den sexgradiga landskalan begagnas, med gradtalet 6,
och der Beauforts vindskala (se d. o.) är i bruk,
såsom förhållandet är på alla segelfartyg, som föra
meteorologisk loggbok, med gradtalet 12. Jfr Cyklon.
R. R.

Orkedalen. 1. Fogderi, omfattande Opdal och större
delen af Orklas dalgång i Söndre Trondhjems amt,
Norge. 16,870 innev. (1875). 4,223 qvkm. – 2. Härad
kring nedre Orklaelfven i ofvannämnda fogderi.
Y. N.

Orken-öarna l. Orkaderna, Eng. Orkneys [å’rknis],
ögrupp i Nordsjön n. om Skotland, ligga emellan
58° 41’ och 59° 24’ n. br. samt 2° 22’ och 3° 25’
v. lgd. Öarna, 56 till antalet, äro genom det 10–13
km. breda Pentland Firth skilda från Skotlands
norra kust (Duncansby Head och Dunnet Head) och hafva
tillsammans en areal af 973 qvkm. Endast 29 af öarna
äro bebodda. De öfriga, kallade holms, begagnas till
bete, till jagt och fiske; dertill kommer ett antal
nakna klippor, skerries (skär), som vid högvatten
öfverspolas af hafvet. Utom Pomona l. Mainland, som
ensam är större än de öfriga öarna tillsammans (526,9
qvkm.), äro följande de största: Rousay, Westray,
Eday, Sanday, Stronsay, Shapinshay, Hoy
och South
Ronaldshay
. Utom i v. äro öarna tämligen jämna. Ön Hoy
består hufvudsakligen af höga, svarta, nakna klippor,
af hvilka Ward hill når en höjd af 477 m. Äfven i
södra delen af Pomona, v. om Kirkwall, samt på Rousay
nå bergen en betydlig höjd (230–270 m.). Kustlinierna
äro ytterst oregelbundna, och tidvattnet rusar genom
de många fjordarna och sunden med stor hastighet,
bildande hvirflar, »roosts», som i stormigt väder
draga åt sig fiskarebåtar och kunna
vara farliga äfven för större fartyg. Med afseende
på sin geologiska bildning likna O. det angränsande
fastlandet och bestå nästan helt och hållet af old
red sandstone. Klimatet är jämförelsevis mildt
och jämnt; medeltemperaturen för den kallaste
årstiden (Jan.–Mars) är + 4° C., för den varmaste
(Juli–Sept.) + 11,5°, årstemperaturen + 7,5°. Ehuru
dimmor äro vanliga, är regnmängden ej synnerligen
stor (700–900 mm.). Jordmånen vexlar på olika
öar, men består i allmänhet af mer eller mindre
sandblandad lera och är ovanligt fruktbar. Den odlade
jorden upptager ungefår 50 proc. af hela arealen;
hufvudsädet är hafre och korn. Träd växa endast
på skyddade ställen, men det visar sig af de i
mossarna uppgräfda trädstammarna, att öarna fordom
haft skog. Kreatursbesättningen bestod 1883 af 6,092
hästar (af småväxt ras), 25,624 nötkreatur, 31,548
får och 4,750 svin. Öarna äro rika på sjöfogel;
äggen användas till föda, och fjädern bildar en
vigtig handelsartikel. Fisket (sill- och torskfisket)
sysselsätter omkr. 3,500 pers. Äfven bränning af
hafstång till kelp sysselsätter många pers. och ger
en årlig inkomst af omkr. 1,500 pd. Någon egentlig
industri finnes ej. Befolkningens antal uppgick 1881
till 32,044 pers., deraf på Pomona 17,165, South
Ronaldshay 2,557, Westray 2,220 och Sanday 2,082. De
ursprungliga innevånarna voro pikter, efter hvilka
åtskilliga byggnadsminnen, såsom jordkulor och
borgar, qvarstå, men gingo under loppet af medeltiden
upp i inflyttade norrmän. Det norska språket talades
allmänt till 16:de årh. och på en trakt af Pomona
ända till slutet af 17:de årh. De nuv. jordegarna äro
hufvudsakligen af skotsk härkomst, och befolkningen
i allmänhet en blandad ras af skandinavisk och skotsk
härkomst. Öarna bilda tillsammans med Shetlandsöarna
ett grefskap (»stewartry»), med gemensam sheriff, som
har en ställföreträdare på hvardera ögruppen, och en
representant i underhuset. Hufvudstaden Kirkwall,
Pomona, den enda staden på O., sänder en representant
tillsammans med distriktet Wick i Skotland. –
O. (Lat. Orcades, Fornn. Orkneyjar, af gaeliskt
ursprung) omnämnas af forntidens geografer (Plinius,
Ptolemaios och Mela), men om deras befolkning kände
man ingenting förr än vid medeltidens början, då
kristendomen i 6:te årh. predikades af Columba och
hans följeslagare. Vid slutet af 8:de årh. började
O. såväl som Shetlandsöarna besökas af skandinaviska
vikingar, hvilka derifrån företogo härjningståg till
Skotlands och Englands kuster. I slutet af 9:de
årh. eröfrades båda ögrupperna af norske konungen
Harald Hårfagre och styrdes under större delen af
10:de årh. af sjelfständiga norska jarlar. Magnus
Barfot (1093–1103) lade öarna under norska kronan,
hvilken de sedan tillhörde till 1469, då de genom
Kristian I:s dotter Margaretas giftermål med skotske
konungen Jakob III kommo till Skotland, i det de af
Kristian pantsattes för prinsessans hemgift och aldrig
blefvo igenlösta. – Titeln jarl af O. innehades af
bl. a. den svenske stormannen Erengisle Sunesson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:30:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfal/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free