Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regent ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regeringsformens bestämmelser undergått sedan 1809,
hafva ej berört dess grundsatser, utan varit endast
förtydliganden eller ock sådana förändringar,
som fordrats af samhällsverksamhetens anspråk
på förenklade former. Den framställer sig till
skaplynne och uppställning helt annorlunda än det
öfriga Europas mer eller mindre efter amerikanskt
eller franskt mönster tillskurna konstitutioner. Men
de beskyllningar för bristande reda och system, som
riktats mot densamma, äro ej berättigade. Genomgår
man dess bestämmelser, som innehållas i 114 §§,
finner man huruledes först i §§ 1, 2, 3 angifvas
statsformen, rättsgrunden för tronbestigningen och
konungens personliga ställning såsom statsmaktens
högsta utöfvare. Derpå följer redogörelse för
sättet för utöfning af den i riksstyrelsen och
rättskipningen sig förgrenande högsta makten,
hvarunder §§ 4–15 afhandla konungen såsom handhafvare
af riksstyrelsen, de konstitutionella formerna för
densamma och dermed sammanhängande bestämmelser om det
för representationen ansvariga statsrådets ställning
till konungen vid regeringsärendenas behandling
och afgörande. De följande §§ 16–27 hafva till
föremål konungen såsom rättsordningens beskyddare,
sättet för utöfningen af konungens domsrätt genom
Högsta domstolen jämte sättet för rättskipningen,
afseende s. k. justitie-ärendens behandling,
och för öfvervakandet af rättssäkerheten. Sedan
i §§ 28–37 blifvit stadgadt om konungens rätt i
afseende på ämbetens tillsättande, medborgarerätt
och adelsvärdighets förlänande, angifvas i
följande §§ 38–48 vilkoren för regeringsbeslutens
verkställighet, först med hänsyn till den formella
affattningen af beslutet, derpå med afseende på
hvem som eger rätt att vid troninnehafvares förfall
utöfva regeringsmakt. Derefter följa bestämmelser
om organen för verkställighet och i sammanhang
dermed om prinsarnas ställning och ämbetsmännens
åligganden och ansvar samt konungens hof. Derefter
göras riksdagen och dess rättigheter till föremål
för grundlagens stadganden, hvarvid först (§§ 49–56)
angifvas grunddragen af riksdagens organisation och
arbetsordning, derefter i §§ 57–90 stadganden om
maktfördelningen mellan konung och riksdag i afseende
på beskattning, statsreglering och finansförvaltning
samt lagstiftning och den riksdagen tillkommande
petitionsrätt, så i §§ 91–108 om riksdagens egen
maktutöfning, som framträder i rättigheten att i
utomordentliga fall tillsätta styrelse och i dess
kontrollerande makt, samt gränserna och sättet för
dess handhafvande, hvartill komma i §§ 109–114
garantierna för dessa rättigheters utöfning, hvilka
innehållas i rättigheten att under en viss tid hvarje
år vara samlad, öfverläggningsfrihet samt rättsskydd
för dess medlemmar och funktionärer. Till slut af
handlas i R. F. § 114 de forna ståndsprivilegierna. Om
sättet för denna grundlags tillkomst och om vidtagande
af ändring i densamma se Grundlagen.
1809 års R. F., hvartill förslag framlades
af det utaf den samlade riksdagen tillsatta
konstitutionsutskottet, anses vara författad af
utskottets dåv. sekreterare, Hans Järta. Till underlättande af
konstitutionsutskottets arbeten var öfverlemnadt
ett af dåv. landshöfdingen A. af Håkansson
utarbetadt förslag (tryckt hos Naumann:
»Tidskrift för lagstiftning» m. m., årg. 1872),
hvilket dock ej kan anses hafva utöfvat något
väsentligare inflytande på de konstitutionella
grundsatser, som genomgå regeringsformen.
H. L. R.
Regeringsområde (T. regierungsbezirk),
förvaltningsområde i några tyska stater (Preussen och
Bajern). I Preussen är det närmaste underafdelningen
under provinsen och af ungefär samma storlek som länen
i mellersta och södra Sverige (se vidare Preussen,
sp. 222). – Bajern är indeladt i 8 regeringsområden,
hvart och ett med en president och en kollegial
bezirksregierung, fördelad på 2 kamrar, hvardera
bestående af en direktor, 3–6 rådmän samt flere
assessorer och andra tjenstemän. I motsats till
förhållandet i Preussen har regeringsområdet i Bajern
en representation, landrath.
Regeringsråd, bisittare i styrelsen för en provins. Så
t. ex. benämndes medlemmarna i styrelsen öfver
Sveriges tyska provinser Pommern och Bremen
regeringsråd.
Regester (Lat. regesta, af regerere, införa på sin
plats, egentl. de böcker, i hvilka romerska kyrkans
notarier införde påfvebrefven), en i tidsföljd
ordnad förteckning öfver urkunder o. d., som, jämte
uppgift på tid och ort för urkundernas utfärdande,
brukar återgifva kärnan af deras innehåll samt
namnen på de i dem förekommande personer och orter;
urkundssammandrag.
Reggio [re’ddsjå], 1. (Reggio nell’ Emilia) Italiensk
provins (till 1859 en del af hertigdömet Modena)
mellan prov. Parma i v. och Modena i ö. Areal
2,272 qvkm. 253,486 innev. (1881). Provinsen ligger
mellan Apenninernas hufvudkam i s. samt Po i n., är
i s. bergig, i n. ett bördigt slättland, som närmast
Po är delvis sumpigt. – 2. Hufvudstad i nämnda prov.,
ligger på slätten vid jernvägen mellan Alessandria
och Bologna samt är genom en kanal förenadt med
Po. 18,634 innev. (1881). Staden är omgifven af
murar och vallar samt delas af Via Emilia i tvänne
hälfter. Den är säte för en biskop samt har lyceum
och gymnasium m. fl. undervisningsanstalter, ett
naturhistoriskt museum, med den berömde Spallanzanis
samlingar, och ett offentligt bibliotek (omkr. 60,000
bd). Det hus, der Ariosto föddes (1474), tillhör nu
staden. Teatern är stadens stolthet och framstående
genom sina operor. – Regium Lepidi l. Regium
Lepidium, sannolikt anlagdt af Aemilius Lepidus,
under det Via Emilia byggdes, var ett blomstrande
romerskt municipium, men blef aldrig en koloni. Under
langobarderna hade staden egna hertigar, var i 12:te
och 13:de årh. en republik, men beherskades derefter
af flere olika slägter (Este, Correggio, Gonzaga
m. fl. och slutligen Este i Modena). Napoleon I gaf
marskalk Oudinot titeln hertig af Reggio. – 3. (R. di
Calabria) Italiensk provins i landskapet Kalabrien,
bildar den sydligaste spetsen af italienska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
