Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Talteori ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
användningar af talteorien på cirkelperiferiens delning i
ett antal lika delar. Under den följande tiden intill
våra dagar har talteorien ytterligare utbildats af
Eisenstein, Dirichlet, Kummer, Smith, Sylvester,
Tjebysjev, Hermite och Kronecker. G. E.
Talus l. astragalus. Se Språngben.
Talvik, en bukt af Altenfjorden, med en liten
handelsplats och Altens kyrka.
Talvj, psevd. för författarinnan T. A. L. Robinson.
Tam (Rabbenu T.), Jakob ben Meir, judisk exeget,
dotterson till den berömde Raschi, lefde på
1100-talet i norra Frankrike, rik och hedrad af
hög som låg. Han dog 1171. Efter sin morfaders död
var T. den störste talmud-kännaren, och bland
de s. k. tosafisterna (se Rabbinska språket och
literaturen, sp. 621) var han den mest betydande. Han
uppträdde dessutom såsom lexikograf, grammatiker
samt författare af hebreisk och arameisk vers. T:s
beläsenhet, minne och kombinationsförmåga voro af
ovanlig art. Han ansågs för den mest framstående jude
på sin tid.
Taman, en till Kubanska distriktet i Kaukasus
hörande halfö mellan Svarta hafvet och Azovska
sjön och längs Kertj-sundet. I forntiden hade den
flere grekiska kolonier; nu är den en till stor
del öde kärrtrakt, märklig för sina naftakällor,
dyvulkaner och gasexhalationer, liksom den på
Kaukasuskedjans motsatta ände i Kaspiska hafvet
belägna halfön Apsjeron. Midt emot staden Kertj
skär Tamanviken (R. Tamanskoje saliv), 30 km. lång,
7–12 km. bred, in i T., delande den i en nordlig
och en sydlig halfö, från hvilka smala landtungor
konvergerande sträcka sig ut i Kertj-sundet. Sydöst om
denna vik bildar Svarta hafvet inom en smal landtunga
Kuban-viken l. Kisiltasj-viken, med en smal mynning
och med Zykursjöns nästan slutna sidobassäng. I
n. ö. bildar Azovska sjön Temrjuk-viken, som genom en
landtunga är skild från Achtanisovskij-sjön. På denna
landtunga ligger staden Temrjuk (se d. o.). Vid
Tamanviken ligga Taman, omkr. 1,500 innev., en eländig
kosakby med en dålig hamn, och straxt ö. om denna
Fanagoria (se d. o.).
Tamanie (Tamanib), nubisk by n. v. om Sauakin vid
den till Sinkat förande vägen, v. om Bir Handuk. Der
stod d. 13 Mars 1884 ett blodigt slag mellan en
omkr. 4,000 man stark britisk härafdelning med 18
kanoner under general Graham samt omkr. 12,000 araber
under Osman Digma. De senare förlorade omkr. 2,000,
engelsmännen 221 man. General Graham återvände till
Sauakin, men Osman Digma slog läger vid T. Den 27 Mars
besatte Graham utan motstånd byn T., som uppbrändes.
Tamarind, Tamarindus indica L., bot.,
farmak., ett 10–12 m. högt träd, hörande till
underfam. Caesalpinieae bland Legummosae Juss.,
kl. Diadelphia L., och egande en synnerligen vacker
krona med ett prydligt bladverk af sammansatta blad
med 8–18 bladpar utan uddblad. I grentopparna sitta
flerblommiga klasar, hvilkas blommor bestå af ett
grönhvitt, 4-deladt foder och en fribladig blomkrona
af 5 hvita, vågiga och naggade kronblad med purpurröda
ådror. Af de 9 ståndarna äro endast
5 knappbärande. Fruktbaljorna, som affalla
oöppnade, äro sammantryckta, aflånga, ljusbruna
och genom tvärväggar afdelade i 2–8 rum. Baljornas
yttervägg är korkartad, men bräcklig, och innerväggen
pergamentlik. Mellan dessa väggar finnes ett tjockt
mellanlager af ett brunt eller svart, mjukt och
saftigt fruktkött med starkt sur smak. Det är detta
fruktkött, som utgör den officinella drogen pulpa
tamarindorum eruda (orientalis), rå tamarind,
tamarind-mos, som beredes på det sätt att baljorna
befrias från de yttre skalen samt en del frön och
kärlknippen (»fibrer»), som genomdraga fruktköttet,
borttagas. Detta sistnämnda sammanknådas samt inpackas
i fat. Fröna äro platta, med rundad omkrets, och
ungefär 1 cm. i tvärlinie. De hafva på ena sidan en
matt fläck, som sticker af mot den för öfrigt något
glänsande ytan. Genom dessa kännemärken skiljes den
officinella tamarinden från den egyptiska, som har
form af små, svarta, platta, hårda, alldeles torra
kakor, hvilka vanligen äro mycket förorenade af
hvarjehanda främmande ämnen. Vestindisk tamarind,
pulpa t. occidentalis, har en ljusare, brunaktig
färg och lösare konsistens samt sötsyrlig smak genom
tillsättning af socker hvarftals vid fruktköttets
inpackning i mindre trälådor. Tamarind-mos verkar
något »lösande och kylande» samt sättes såsom ett
smakförbättrande medel till laxermos o. dyl. Under
det franska namnet »tamar indien» utpuffas i utlandets
tidningar ett slags laxerkakor, innehållande tamarind
m. m. O. T. S.
Tamariscineae S:t Hil., bot.,farmak., en liten
nat. familj, omfattande ungefär 40 arter, hvilka
äro lägre eller medelhöga buskar med ett nästan
ljunglikt utseende hos de smala, risliknande grenarna,
hvilkas tilltryckta blad äro mycket små, fjäll-
eller barrlika, helbräddade och ofta af blågrå
färg. De röda eller hvita blommorna sitta i smala
ax, samlade till större vippor. De äro samkönade,
5-taliga (ståndare 2X5). Frukten är en enrummig,
mångfröig kapsel. Somliga Tamarix-arter afkasta en
del af sina grenar under vintern. »Tamariskerna»
tillhöra Medelhafvets kuster samt stepplanden i
Asien. Barken af flere Tamarix-arter har varit använd
såsom läkemedel i underlifslidanden, blodspottning
m. m., men är nu bortlagd. Af Tamarix gallica
L. finnes å Sinaihalfön en varietet (v. mannifera),
som till följd af insektstyng (af Coccus manniparus)
afsöndrar ett slags manna, hvilken oriktigt
ansetts vara israeliternas manna (se d. o.). På
många arter utväxa genom steklars äggläggning
ett slags galläpplen, som äro adstringerande
genom sin garfsyrehalt. Familjen är i Sverige
representerad genom slägtet Myricaria (se d. o.).
O. T. S.
Tamarix. Se Tamariscineae.
Tamasjek, temasjek,
Berber. te-masight, [temasjir], det nu vanliga namnet
på det språk, som talas af de under namnet imosjar
(se d. o.) bekanta, infödda stammarna i mellersta
Sahara. Tillhörande den libyska eller berberska
gruppen af de hamitiska språken (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
