Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Topolias ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men fordom ett betydande samhälle. Det uppstod
sannolikt kort efter förstöringen af Altinum (671)
genom de arianske langobarderna. Undan dessa flydde
den katolska befolkningen och anlade på T. en stad,
som uppblomstrade till en betydande handelsstad. Från
dess glansperiod härstamma bl. a. tvänne märkliga
kyrkobyggnader: domkyrkan S:ta Maria, en treskeppig
pelarebasilika från 7:de årh. (ombyggd 1008), med
krypta, egendomligt kor, intressanta mosaiker och
ett oktogonalt baptisterium utanför hufvudingången,
samt den lilla, med domkyrkan genom en loggia förenade
kyrkan S:ta Fosca, en centralbyggnad från 10:de årh.,
delvis ombyggd i 12:te årh. och sedermera mycket
moderniserad.
Torcy [tårsi], Jean Baptiste Colbert, markis
de T., fransk statsman, f. 1665, tillhörde en
gren af familjen Colbert och var brorson till den
store Colbert och måg till den bekante diplomaten
Pomponne. Hans fader, Charles Colbert, markis de
Croissy (f. 1629, d. 1696), var plénipotentiaire i
Aachen (1668) och Nijmegen (1675) samt slutligen
minister och statssekreterare (1679). Markis de
T. hade varit sändebud i Lissabon (1684), Köpenhamn
(1685) och London (1687), då han 1696 utnämndes till
minister för utrikesärendena. Såsom sådan tillstyrkte
han Ludvig XIV att antaga Karl II:s testamente, som
skänkte Ludvigs sonson, Filip af Anjou. hela spanska
monarkien, och hvarigenom det förödande spanska
tronföljdskriget framkallades. T. var ledamot af
Ludvig XV:s förmyndarestyrelse, men lemnade efter
Ludvigs myndighetsförklaring helt och hållet statens
tjenst. Död 1746. T:s Mémoires pour servir à l’histoire
des négociations depuis le traité de Riswick jusqu’à
la paix d’Utrecht (3 dlr) utkommo 1756.
Tord, zool. Se Tordmulen.
Tord (Thord) Kolbernsson, isländsk skald, född
974, kom 1007 till Norge, der han diktade Eiriksdrápa
till Erik jarls ära och gjorde bekantskap med Björn
Hitdalekämpe. Under det denne var ute i viking,
vände T. tillbaka till Island och vann 1011 med svek
Björns trolofvade, Oddny. För en arfsangelägenhet
kom han åter till Norge 1015, der han diktade ett
qväde till Olof den helige, och sedan till Danmark,
men råkade der ut för Björn och utplundrades. Båda
återvände följande år till Norge och blefvo förlikta
af konungen; men sedan Björn kommit tillbaka till
Island 1019, utbröt striden å nyo. De skrefvo nidvisor
om hvarandra, och på T:s qväden till Björns hustru,
Thordis, svarade denne med andra till sin förra
fästmö. Björn blef slutligen dräpt, 1024, på anstiftan
af T., som härför fick erlägga dryga böter. T. skref
också 1009 en dråpa om Gunnlög Ormtunga, hvars öde
i mycket liknade Björns. Han dog omkr. 1040. T. var
fader till Amor Tordsson Jarlaskald. E. Ebg
Torda (T. Thorenburg), hufvudstad i siebenbürgska
komitatet Torda-Aranyos, vid Maros’ biflod Aranyos
och nära ungerska statsbanan. 9,434 innev. (1880),
nästan uteslutande magyarer och rumaner. Staden
och nejden äro rika på romerska sten-inskrifter;
äfven finnas rester af en romersk vattenledning. I närheten finnas
saltgrufvor, kända sedan romarnas tid, då der låg
kolonien Salinae.
Torda-Aranyos [-a’ranjåsj], komitat i Siebenbürgen,
3,370 qvkm., med 137,031 innev. (1880), deraf 73
proc. rumaner, 23 proc. magyarer, ett romantiskt
bergland, rikt på naturskönhet. Bergsbruk har sedan
gammalt varit en vigtig näringsgren. Hufvudstad:
Torda.
Tordenskjold, Peder, norsk sjöhjelte, föddes i
Trondhjem d. 28 Okt. 1690 och var son till rådmannen
derstädes Johan Wessel. För sin ostyrighets skull
måste den unge Wessel snart lemna boken och sattes
först i skräddare-, sedermera i barberarelära, men
1704 skaffade han sig tillfälle att utan föräldrarnas
vetskap medfölja den svit, som ledsagat Fredrik IV på
hans besök i Trondhjem s. å. I Köpenhamn lyckades han
få tjenst hos konungens konfessionarius P. Jespersen,
norrman och bekant med fadern, och antogs 1706 på hans
rekommendation såsom lärling vid navigationen. Han
företog derefter resor till Guinea samt Vest- och
Ostindien, utnämndes derunder, 1709, till sjökadett
och återkom till Norge 1710. Kriget emot Sverige
hade då nyss utbrutit. T. fick befäl öfver ett litet
tvåmastadt fartyg, en s. k. snaubrigg, »Ormen», med
hvilken han kryssade utanför svenska kusten (under en
del af 1711 tjenstgjorde han dock som löjtnant på den
vid Glückstadt stationerade fregatten »Postiljonen»),
men 1712 fick han befäl öfver »Lövendals galej», om
18 kanoner, följde danska flottan under Gyldenlöve
i hennes aktioner mot den svenska i Östersjön,
utmärkte sig synnerligen vid förstörandet af
de svenska transportfartygen utanför Rügen d. 29
Sept. (n. st.) s. å. och utnämndes i derpå följande
Oktober till kaptenlöjtnant – med förbigående af
24 sekund- och 27 premierlöjtnanter. Ny ära vann
han i slaget vid Kolbergheide i April 1715, under
Gabells kommando, och fick derefter befäl öfver den
der, hufvudsakligen genom hans vaksamhet, tagna
svenska fregatten »Hvita Örn», om 30 kanoner. 1715
deltog Wessel i sjöslaget utanför Rügen och var
senare på året nära att blifva skjuten i sank genom
sin våghalsighet. Manskapet klagade öfver att han
onödigtvis blottställde det, men Wessel stod väl
hos amiralerna Gyldenlöve och Sehested och genom
dessa hos konungen, som i Febr. 1716 upphöjde honom
i adligt stånd med namnet Tordenskjold. Den 8 Juli
(n. st.) 1716 utförde T. sin mest lysande bedrift,
då han i Dynekil med 2 fregatter och 2 skottpråmar
(tillsammans förande 116 gröfre kanoner) samt 3
galérer (med tillsammans 3 eller 12 kanoner) angrep
en af schoutbynachten Strömstierna anförd svensk
eskader af 13 bevarade fartyg (1 skottpråm, de öfriga
galérer, halfgalérer och ännu mindre fartyg),
med endast 46 gröfre kanoner, men understödda
af ett batteri af 6 st. 12-pundiga kanoner på en
holme. Efter en mer än 5 timmars förbittrad strid
eröfrade T. 9 bevarade fartyg samt 5 större och mindre
transportfartyg. Till belöning för denna seger,
som i sin mån bidrog till att Karl XII den gången
utrymde Norge, blef T. kommendör i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
