Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vadstena kloster (Lat. Monasterium sanctarum Mariæ Virginis et Brigidæ in Vatzstena) - Vadstena krigsmanshuskassa. Se Krigsmanshuskassan - Vadstena slott. Traditionen förmäler, att under medeltiden låg i trakten af AVadstena ett slott, Susenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
insätta sin 8-åriga dotter Birgitta, vid hvars invigning
1455 stora högtidligheter firades. Abbedissas
afsättning hade en gång förut egt rum i Vadstena, då
nämligen Ingegärd Knutsdotter 1403 nödgades nedlägga
sitt ämbete på grund af de svåra förbrytelser
mot reglerna, till hvilka hon gjort sig skyldig,
såsom bl. a. då hon ur den kista, der de influtna
aflatspenningarna förvarades, uttagit 200 mark,
som hon lemnat till biskopen i Linköping. Klostrets
tillgång på penningar var så stor, att betydande
summor kunde utlånas, och sådana synas hafva varit
placerade äfven utom landet. Gårdar togos som pant
eller köptes för kontanta medel, och konung Kristiern
I upptog ett lån af mellan 800 och 900 nobler mot
förbindelse att låta upprätthålla gudstjensten i
Vadstena sockenkyrka. Under de inre oroligheterna
efter konung Kristierns afsättning förskaffade sig
borgmästare och råd i Vadstena klostrets tillåtelse
att omgifva hela staden med vall och graf, som skulle
utstakas enligt klostrets anvisning. Borgerskapet
iklädde sig skyldighet att försvara såväl klostret
som staden. Staden stod i flere afseenden
i underordnadt förhållande till klostret. Så
skulle t. ex. hvar och en, som der ville bygga,
till klostret utgöra 12 dagsverken samt 1/2 marks
skatt. Flere gånger härjades staden och klostret
af vådeld; största förödelsen inträffade 1495, då
ett kort förut uppfördt sjukhus nedbrann äfvensom
det nyligen uppsatta boktryckeriet samt en stor del
af den upplaga af Birgittas »Revelationes», som på
klostrets bekostnad blifvit tryckt i Lybeck. Klostrets
privilegier bekräftades af hvarje ny regent, men
blefvo under 15:de årh:s senare del icke utvidgade,
om man undantager det tillstånd Sten Sture 1492
gaf klostrets tjenare att gå ut i vissa landskap
för att till klostrets behof uppköpa boskap. Med
lefnadsförnödenheter måste klostret nämligen
förse sig i rikt mått. Dels var ju klosterfolkets
och tjenarnas antal stort, dels gästades klostret
oupphörligt af såväl landsmän som främlingar. Bland
de senare märktes emellanåt påfliga aflatskrämare –
Marinus de Fregeno 1462, Bartolomeus de Camerino
1484, Antonius Masth 1490 –, under hvilkas vistelse
i Vadstena stora sammanskott gjordes. Man har ännu
i behåll uppgifter om hvad som årligen förtärdes af
klosterfolket. Trädgårdsskötseln uppdrefs högt, och
bland varor, som utifrån infördes, nämnas särskildt
åtskilliga sydländska läckerheter. Inemot gryningen
af den nyare tiden blef förbindelsen mellan klostren
allt lifligare; förhållandena kräfde mer än förr
ömsesidigt bistånd, och i den brefvexling mellan
Vadstena och dotterklostren, som ännu bevaras,
kan man följa reformationens framsteg alltifrån
Wittenberg. Klostrets gyllene tid var då förbi;
i Rom yttrades missnöje dermed att visitationer
icke regelbundet anställdes i klostret, men med
samma rastlösa ifver som förut arbetade nunnor och
munkar för klostrets bästa. Man hoppades förvärfva
åt detsamma ökadt anseende genom att söka utverka,
att Birgittas dotter Katarina skulle liksom modern
blifva kanoniserad. Dertill erforderliga
penningemedel insamlades, och man tyckte sig
1513 hafva hunnit tillräckligt långt för att kunna
begynna förfärdigandet af det dyrbara silfverskrin,
hvari hennes ben skulle hvila. Silfret, uppgående
till öfver 100 lödiga mark, behöfde konung Gustaf
till landets undsättning och tog det derför. De
sista konungabesök klostrets diarium omtalar äro
konung Kristiern II:s 1520 och 1521. Då sistnämnda
år det möte hölls i Vadstena, der Gustaf Eriksson
utsågs till Sveriges rikes föreståndare, nämner
väl diariet hans namn och kallar honom »den stränge
mannen, som infunnit sig der i staden», men något
besök i klostret synes han icke den gången hafva
gjort. 1522 stadfäste han klostrets privilegier,
men kort derefter började han lägga hand på dess
tillhörigheter. Klostret bortförlänades till
personer, som fingo i uppdrag att söka utsläcka
den katolska tron, och af domkapitlet i Linköping
infordrade konungen uppgift om någon person, som kunde
bibringa klosterfolket i Vadstena reformatorernas
lära. Munkarna utsändes i landet såsom kyrkopräster,
lärare eller läkare och äfven såsom missionärer till
Lappmarken. Nunnorna slutade i allmänhet sina dagar i
klostret, der några lefde qvar ännu vid 1500-talets
slut. Den katolska trosifver, som åter lågade upp
inom konungafamiljen, kom Vadstena kloster till
hjelp och fördröjde dess dödsdom till riksdagen i
Söderköping 1595, efter hvars afslutande hertig
Karl begaf sig till Vadstena i afsigt att utsläcka
katolicismens sista gnista. De få återstående nunnorna
fingo dock tillåtelse att blifva qvar der till sin
död, och dem tillförsäkrades underhåll. Den sista
abbedissan, Katarina Olofsdotter, lär hafva begifvit
sig till birgittinklostret vid Danzig. Vadstena
kloster synes hafva egt omkr. 800 gårdar vid tiden
för konung Gustafs reduktion. De kommo landets
befriare väl till pass, i synnerhet som klostret
lagt sig vinn om att i hög grad befordra jordbruk
och dermed beslägtade näringar. Hvad det verkat för
den andliga odlingen kan ännu spåras särskildt i den
mängd skrifter, merendels öfversättningar, men äfven
många originalarbeten, som utgör grundstommen
af vår medeltids literatur. I klostret fördes
anteckningar öfver tidens vigtigaste tilldragelser,
särskildt sådana, som rörde klostret. Sammanfattade
under titeln »Diarium Vatzstenense» (1344–1545),
hafva de tvänne gånger utgifvits af trycket och
utgöra en af de vigtigaste källorna för kännedomen
om vår yngre medeltid. Genom nunnorna och munkarna
i Vadstena spred sig den europeiska kulturen till
och i Sverige hastigare, än det hade kunnat ske
dem förutan. – Jfr C. Silfverstolpe: »Klostret
i Vadstena» (i »Hist. bibliotek», I, 1875).
C. S-e.
Vadstena krigsmanshuskassa. Se Krigsmanshuskassan.
Vadstena slott. Traditionen förmäler, att under
medeltiden låg i trakten af Vadstena ett slott,
Susenborg, på hvilket Birger Jarl stundom höll
hof. Dennes äldste son lär sedermera på den plats,
der V. slott nu ligger, hafva uppfört ett »kungshus»,
Valdemarshus, der flere konungar af Folkungaslägten
residerade. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
