Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vaskning, bergsv. - Vaskulär (Fr. vasculaire, af Lat. vasculum, litet kärl), med., som har afseende på blodkärlen - Vaskverk. Se Vaskning - Vaslui, stad i Rumanien (Moldau) - Vasmåleri. Se Vas - Vasomotoriska nerver, kärlnerver, fysiol. - Vass, Phragmites communis (Arundo phragmites L.), bot., är det gröfsta och mest högväxta bland de i Sverige förekommande gräsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bokad till s. k. stig. För att tillgodogöra det
fyndiga i denna, begagnar man s. k. planhärdar, af
bräder väl hopfogade och något lutande plan, hvilka,
under det vatten rinner öfver dem, vid anrikning
af något gröfre gods sättas i en skakande rörelse,
s. k. stöthärdar (T. stossherd), hvarvid den tyngre,
rikare malmen stannar på öfre delen af härden, och
gråberget, den s. k. »aftern», nedrinner till härdens
nedersta del. Det mellanliggande sönderstampas till
ännu finare korn och behandlas på fasta planhärdar med
mindre lutning, på hvilka sorteringen utföres af det
öfver härden rinnande vattnet. Det finaste slammet
(»segslammet») får sedermera medfölja det afrinnande
vattnet till den s. k. slamsumpen, der det småningom
får afsätta sig. – Det är naturligt, att, huru fint än
malmen krossas, man dock ej kan fullständigt skilja
gråberget från malmen, utan att det ofta är beroende
på hvilketdera är förherskande: om ett korn kommer med
sligen eller med aftern. Följaktligen kan ej häller
vaskningen försiggå utan en förlust, hvars storlek
är beroende dels på skilnaden i specifik vigt mellan
det fyndiga och det ofyndiga, dels på huru intimt
dessa äro blandade med hvarandra. Då vaskverken äro
ganska dyrbara anläggningar, är det naturligt, att de
kunna användas endast för dyrare malmer, såsom zink-,
koppar- och blymalm o. s. v. I Sverige finnas för
närvarande vaskverk endast vid Ammebergs zinkgrufvor
och Sala silfvergrufva. Vid Falu kopparverk, Gustafs
och Carlbergs kopparverk, Vestra Silfbergets bly- och
zinkgrufvor samt Ädelfors guldgrufvor hafva funnits
vaskverk, hvilka numera äro nedlagda. C. A. D.
Vaskular (Fr. vasculaire, af Lat. vasculum,
litet kärl), med., som har afseende på blodkärlen,
t. ex. vaskulär-system, kärlsystem (se d. o.).
Vaskverk. Se Vaskning.
Vaslui, stad i Rumanien (Moldau), vid Serets biflod
Berlad (Bârladu). Omkr. 8,000 innev.
Vasmåleri. Se Vas.
Vasomotoriska nerver (af Lat. vas, blodkärl, och
motor, som sätter något i rörelse), kärlnerver,
fysiol., kallas nerver, som gå till blodkärlen och
åstadkomma antingen förträngning eller utvidgning af
dem. Dessa nerver äro af två slag: sådana, som bringa
blodkärlens muskler till sammandragning och derigenom
förtränga blodkärlen (kärlförträngande nerver), och
sådana, genom hvilkas retning ifrågavarande muskler
förslappas och på grund deraf blodkärlen utvidgas
(kärlutvidgande nerver). De förra upptäcktes först
af Claude Bernard (1851) och Brown-Sequard (1852)
i sympatiska nerven på halsen. Vid deras retning
förträngdes örats blodkärl. Sedan dess har tillvaron
af dylika nerver ådagalagts för kroppens alla
olika delar. De kärlutvidgande nerverna uppvisades
först af Bernard (1858) i en nerv, som går till
underkäksspottkörteln och vid sin retning framkallar
en utvidgning af dess blodkärl. Det dröjde emellertid
rätt länge, innan man på fullt allvar tänkte på
möjligheten att liknande nerver kunde inverka på
alla eller de flesta kärlområden i kroppen. Denna
tanke uttalades med full bestämdhet af Goltz (1874) och har genom
fortsatta undersökningar till fullo besannats. –
Kärlnerverna ega en mycket vigtig uppgift med
hänsyn till blodets fördelning i kroppen. Om
samtliga blodkärl i kroppen helt och hållet
undandragas inflytandet af nervsystemet, utvidgas
de i högst betydlig grad till följd af sina musklers
förslappning. De kärlförträngande nerverna underhålla
således en ständig verksamhet hos blodkärlens
muskler. Denna är åter nödvändig, för att blodtrycket
skall hålla sig på en tillbörlig höjd och för att
blodomloppet skall försiggå på normalt sätt. Ty om
blodkärlen utvidgas för mycket, göra de ett alltför
litet motstånd mot blodets strömning, och blodtrycket
sjunker i betydlig grad. Men derjämte kunna dessa nu
starkt utvidgade kärl rymma en vida större blodmängd
än annars, och från venerna återströmmar blod till
hjertat i alltför ringa myckenhet. Vidare reglera
kärlnerverna blodets strömning till kroppens olika
delar sålunda, att den kroppsdel, der för tillfället
en större verksamhet försiggår, till sig får en större
blodmängd. Detta sker derigenom att blodkärlen i
denna kroppsdel, under inverkan af de kärlutvidgande
nerverna, utvidgas, medan samtidigt blodkärlen
i någon annan del af kroppen, der verksamheten
för tillfället är mindre, under inflytande af de
kärlförträngande nerverna förträngas. Genom de båda
slagen af kärlnerver ega sålunda ständiga vexlingar
i organens blodtillförsel rum. – Slutligen hafva
kärlnerverna för hudens blodkärl en stor betydelse
vid regleringen af kroppens värmeförlust. Då luften
är kall, förträngas dessa kärl, till huden strömmar
mindre blod, och den blodmängd, som under strömningen
genom huden afkyles, blir mindre. Vid varm luft
utvidgas deremot ifrågavarande blodkärl, huden får
mera blod till sig, och en större blodmängd afkyles. I
förra fallet utvidga sig kärlen i kroppens inre organ,
i det senare förträngas de. Allt detta sker under
medverkan af kärlnerverna, och vi finna således
äfven dervidlag samma vexlingar af blodtillförseln
till olika kroppsdelar, som vi ofvan lärt känna i
afseende å blodets fördelning till kroppens olika
delar alltefter den olika starka verksamhet, som i
dessa försiggår. R. T-dt.
Vass, Phragmates communis
(Arundo phragmites L.), bot., är det gröfsta och
mest högväxta bland de i Sverige förekommande gräsen
(nat. fam. Gramineae Juss., kl. Triandria L.). Bladen
äro breda, något blågröna, med centimeterlånga småax,
samlade i en mycket rik och stor vippa, hvars färg
till en början är mörkt brunviolett, men sedermera
blir gräglänsande genom de efter blomningen utväxande
blomhåren. Detta rätt ståtliga gräsväxer massvis
i grunda vikar eller vid sjöstränder, der bottnen
är dyig. Å berg- eller sandgrund och i djupare
vatten förekommer icke denna »sjövass», som lemnar
skydd och tillhåll för fiskarna. »Vass-rören», de
tämligen grofva, hårda stråna, afskäras, då de nått
full utveckling, och torkas samt användas allmänt
i under inredning varande stenhus till att »röra»,
d. v. s. medelst ståltråd fästa på murväggarna
och taken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
