Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring / 407-408 (1893) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Watts. 3. Georg Frederick W. - Vattsot. Se Vattusot - Watts parallelogram benämnes en af James Watt uppfunnen, af häfstänger sammansatt mekanism - Vattumannen, Lat. Aquarius, namn på det 11:te af zodiakens tecken - Vattuskräck, hydrofobi (rabies, lyssa), en akut och smittsam sjukdom, som allmännast förekommer hos hundar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Alfred den store eggar sachsarna till motstånd
mot danskarna vid deras landstigning, finnes i
parlamentshuset, der han äfven målat S:t Georg och
draken. För öfrigt märkes af honom en stor fresk
i advokaternas samlingssal i Lincolns Inn, der han
i tre serier framställt verldens lagstiftare från
Moses ned till Edvard I. Slutligen har han utfört
flere ideala och mytologiska målningar, scener ur
bibeln och utmärkta porträtt.

Vattsot. Se Vattusot.

Watts parallelogram [oåtts] benämnes en af James
Watt uppfunnen, af häfstänger sammansatt mekanism,
hvarigenom en rätlinigt fram- och tillbakagående
stång kan förenas med en oscillerande balans, utan
att brytning uppstår. Den

grundar sig derpå att om två stänger, AB och CD,
äro rörliga kring
ändpunkterna A och D samt förenade med en tredje
stång, BC, gifves det en punkt E på denna, hvilken
vid de förstnämnda stängernas svängning rör sig i
en i det närmaste rät linie. Watt begagnade denna
anordning vid den af honom uppfunna balansångmaskinen
för att öfverföra pistonstångens upp- och nedgående
rörelse till balansens oscillerande rörelse.

Vattumannen, Lat. Aquarius, namn på det 11:te af
zodiakens tecken (se Djurkretsen) och på en stjernbild
å samma trakt af himmelen.

Vattuskräck, hydrofobi (rabies, lyssa), en akut
och smittsam sjukdom, som allmännast förekommer
hos hundar, men äfven uppträder hos andra djur
af hundslägtet (vargar, räfvar, hyenor) och kan
öfverföras på en mängd andra varmblodiga djur,
äfvensom på menniskan. Sjukdomen omtalas redan i äldre
tider, och den har alltid väckt mycken förskräckelse,
der den uppträdt, på grund deraf att den ständigt
medför död under ytterst svåra plågor. I den svenska
befolkningsstatistiken från 1776 förekomma åtskilliga
fall anförda under rubriken »dödsfall af galna djurs
bett», men det är mycket osäkert, om något af dessa
fall härrört af rabiessjukt djurs bett, eller om
det endast varit bett af argsinta kreatur. Efter år
1824 känner man dock flere farsoter af ifrågavarande
sjukdom. Orsaken till densamma är ett smittämne, som
finnes i de sjuka djurens spott, i flere körtlar,
i blodet samt, mest koncentreradt, i hjernan och
ryggmärgen. Smittämnet öfverföres på menniskor
och djur genom bett af sjuka djur, sällan genom
beröring med sjuka eller döda kreatur och nästan
aldrig genom förtärandet af kött eller mjölk efter
sådana. Beskaffenheten af smittämnet är ej känd, men
sannolikt beror den på en bakterie, som förekommer
rikligast i nervcentra. Alla från äldre tider gängse
uppgifter att sjukdomen kunde framkallas genom stark
värme, brist på vatten, otillfredsstäld könsdrift
och misshandling äro oriktiga. Smittämnet bibehåller
sin verksamhet i kroppsdelarna endast under några
dagar efter ett djurs död, med undantag för hjerna och
ryggmärg. Det försvagas genom att inympas på apor,
men verksamheten, virulensen, hos detsamma stegras
åter, om det ympas på kaniner eller marsvin, så att,
då delar af ryggmärgen blifvit ympade från kanin till
kanin (från marsvin till marsvin) i 40–50 generationer
och derefter ympas på hund, uppträder sjukdomen redan
inom 8–12 dagar. Efter bett af sjuk hund inställer
den sig deremot vanligen först efter 3–5 veckors
förlopp. Emellertid uppträder sjukdomen icke hos
alla djur, som blifvit bitna af en med vattuskräck
behäftad hund, endast hos 20–70 procent, emedan
den giftiga spotten kan bortsköljas genom riklig
blödning från såret eller fastna i håren och sålunda
ej inkommer i det genom bettet uppkomna såret. Tiden
för sjukdomens utbrott efter upptaget smittämne är
mycket varierande. Af hundar insjukna 80 procent
inom 2 månader, 16 proc. inom 3 månader och öfriga
efter sistnämnda tid; detsamma gäller i allmänhet
om andra husdjur. Hos nötkreatur lär dock i en del
fall inkubationstiden kunna vara inemot ett år. –
Knappast vid någon annan infektionssjukdom kan ett
smittadt djur öfverföra sjukdomen på andra, förrän
sjukdomen hos detsamma utbrutit, men vid rabies har
man funnit, att spotten hos en smittad hund redan
under 3 dagar före sjukdomens utbrott är virulent.

Som sjukdomen hos hundar vanligen visar sig genom
ett vildsint beteende, men i en del fall (ungefär 10
proc.) uppträder med öfvervägande lamhetssymtom,
har man skilt den i tvänne former: rasande och
stilla vattuskräck. Under rasande vattuskräck visar
den sjuke hunden i början af sjukdomen ett ovanligt
beteende. Han är vexelvis orolig, rädd och ond samt
derimellan slö. Han förtär ingen föda, men deremot en
mängd heterogena ämnen, såsom träbitar, halm, stenar
o. s. v. Könsdriften är vanligen stegrad, och under
rörelse är bakdelen något vacklande. Han ströfvar
vidt omkring och får emellanåt anfall af raseri,
i synnerhet vid åsynen af en annan hund eller af en
katt, eller då någon motar honom, och han biter då
våldsamt djuren eller menniskan. Stämman är förändrad
till ett mellanting emellan tjut och skällande. Ögonen
få ett mycket vildt utseende derigenom att pupillen
är utvidgad och bindehinnan röd. Efter några dagar
inställer sig lamhet i nedre käken, hvarigenom munnen
hålles öppen och spotten rinner ur munnen. Äfvenså
blir bakdelen förlamad. Döden inträder efter 5–7
dagar; sällan varar sjukdomen 10 dagar. – Vid
s. k. stilla vattuskräck visa sig lamhetssymtomen
tidigt, och anfallen af raseri äro mindre
framträdande. Dock kan den sjuke hunden genom bett
fortplanta sjukdomen, ehuru bakre käken synes vara
förlamad. – De af vattuskräck angripna djuren visa
aldrig rädsla för vatten, utan tvärtom begär derefter,
ehuru de ibland hafva svårt att svälja detsamma. Vid
sektion af djur, som dött i denna sjukdom, finner man
ej några för densamma karakteristiska förändringar i
kroppens delar. I magen påträffas vanligen halm,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>