Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Weil, Gustav - Weil, Henri - Weilburg, stad i preuss. regeringsområdet Wiesbaden - Weilen, Joseph von - Weill, Alexandre - Weiller, Kajetan von - Weimar, hufvudstad i storhertigdömet Sachsen-Weimar-Eisenach
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1837); Tausend und eine nacht, übers. (4 bd,
1837–41; 4:de uppl. 1871), Mohammed der prophet
(1843), Historisch-kritische einleitung in den Koran
(1844; 2:dra uppl. 1878), Geschichte der chalifen (3
bd, 1846–51) och, såsom 4:de och 5:te band dertill,
Geschichte des Abbasiden-chalifats (1860–62), Ibn
Hischam »Das leben Mohammeds, aus dem arab. übers.»
(2 bd, 1864) samt Geschichte der islamitischen völker
von Mohammed bis zur zeit des sultans Selim (1866).
H. A.
Weil [väj], Henri, fransk filolog af tysk härkomst,
f. i Frankfurt a. M. 1818, studerade vid tyska
universitet och i Paris, hvarest han erhöll filosofisk
doktorsgrad 1845. Han lät derefter naturalisera
sig och blef professor i antika literaturen vid
faculté des lettres i Besançon. 1876 kallades han
till lärare i grekiska vid École normale supérieure i
Paris och biträdande studierektor vid École pratique
des hautes études. Han blef 1882 ledamot af franska
Institutet. W. har utgifvit bl. a. De l’ordre
des mots dans les langues anciennes, comparées aux
langues modernes (1844; 3:dje uppl. 1879), Théorie
generale de l’accentuation latine (1855) samt
editioner af Aischylos (med latinsk kommentar; 2 bd,
1861–67), sju tragedier af Evripides (1868; 2:dra
uppl. 1879) och tal af Demosthenes (»Harangues»,
1873; 2:dra uppl. 1881; »Plaidoyers politiques»,
1877–86).
Weilburg [vajl-], stad i preuss. regeringsområdet
Wiesbaden, vid Lahn och jernvägen mellan Frankfurt
och Wetzlar. 3,700 innev. (1885). Slott (tillhörigt
storhertig Adolf af Luxemburg), i hvars kyrka huset
Nassau har sin familjegraf. Staden var 1355–1816
residens för furstarna af Nassau-W.
Weilen [va’jlenj, Joseph von, österrikisk dramatiker,
f. i Böhmen 1830, blef såsom student 1848 invecklad
i Marsoroligheterna i Wien och till straff instucken
i ett mot ungrarna utsändt regemente, men tjenade
sig redan 1849 upp till officer. Han antogs 1854 till
lärare i historia vid genikår-akademien i Znaim samt
1861 till tjensteman vid hofbiblioteket i Wien och
lärare i tyska literaturen vid generalstabsskolan
derstädes. Han dekorerades 1874 med Jernkroneorden,
som medför adelskap, och utnämndes 1886 till
hofråd. Död 1889. – W:s sorgspel (Tristan, 1860;
Edda 1865; Der neue Achilles, 1872; König Erich 1880,
m. fl.) utmärka sig för god byggnad samt en vacker och
lyftad diktion, men sakna djup i karakteristiken. De
tillhöra Fr. Halms (Münch-Bellinghausens) dramatiska
riktning. Han författade äfven några romaner och en
mängd dikter i patriotisk ton. Af kronprins Rudolf
kallades W. till redaktör för det beskrifvande
praktverket »Die österreichisch-ungarische monarchie
in wort und bild» (1886 o. f.)
Weill [vajl, väj], Alexandre, tysk-fransk
skriftställare, f. i Elsass 1813, af judisk börd,
studerade vid tyska universitet och vann derunder sitt
uppehälle genom att skrifva i tidningar, men bosatte
sig 1838 i Paris, hvarest han vardt medarbetare i
monarkistiska tidningar och författade bl. a. en
mängd broschyrer
i dagens frågor. Hans karakteristiska bondenoveller
Sittengemälde aus dem elsässischen volksleben (1841;
2:dra uppl. 1847), samtidiga med George Sands första,
hafva beredt honom en plats i tyska literaturen. På
franska har W. skrifvit en mängd arbeten, som till
innehållet förete en brokig omvexling. Här må nämnas
République et monarchie (6 uppl. 1848), L’idéal
(1854), Schiller (s. å.), diktsamlingen Amours et
blasphèmes (1862), hvilken förbjöds i Frankrike,
Moïse, le Talmud et l’Évangile (4 bd, 1875) och Lois
et mystères de l’amour (många uppl.).
Weiller [va’jler], Kajetan von, tysk pedagog,
f. i München 1762, var 1809–23 rektor vid samtliga
högre allmänna läroverk i München, adlades 1812
och blef 1823 geheimeråd samt generalsekreterare vid
vetenskapsakademien i München. Död 1826. W. var en af
de mest frisinnade katoliker i nyare tid och inlade
betydande förtjenster om Bajerns skolväsende. Han
författade bl. a. Versuch eines lehrgebäudes der
erziehungskunde (2 bd, 1802–05), Ideen zur geschichte
der entwickelung des religiösen glaubens (3 bd,
1808–13) och Charakterschilderungen seelengrosser
männer (utg. postumt 1827; med biografi öfver W.).
Weimar [vaj-], hufvudstad i storhertigdömet
Sachsen-Weimar-Eisenach, vid Ilm och jernvägen mellan
Halle och Frankfurt. I saknad af monumentala byggnader
och oregelbunden till sin anläggning, företer staden
vid första anblicken intet märkligt; men det ligger en
fläkt af elegans öfver dess tysta och snygga gator,
som påminner en om att det är en residensstad,
och den bibehåller ännu en atmosfer af förfining,
daterande sig från dess guldålder, då den fick namnen
»skaldernas stad» och »Tysklands Athen». Residensstad
sedan 1547, fick W. verldsrykte först efter 1775,
då grundläggarna af den tyska klassiska literaturen:
Göthe, Schiller, Herder, Wieland m. fl., der
vistades vid hertiginnan Amalias och hennes son
Karl Augusts hof. Framför allt är Göthe (hvars
altare åt »genius hujus loci» står i slottsparken)
ortens genius, liksom Shakespere är Stratfords
och Luther Wittenbergs. Nu är W. en stilla liten
stad, som till stor del lefver på sina minnen, rik på
förträffliga undervisningsanstalter samt literära,
konstnärliga och välgörenhetsinrättningar. 24,546
innev. (1890). Den mest framstående byggnaden är
det storhertigliga palatset, uppfördt 1789–1802
i st. f. det 1774 nedbrunna, en smakfull byggnad,
som bl. a. sevärdheter och konstverk innehåller de
åt Göthe, Schiller, Herder och Wieland egnade fyra
skalderummen, med förträffliga, på deras diktverk
hänsyftande freskomålningar af Neher, Preller och
Jäger. Framför slottet ligger den af Karl August och
Göthe skapade vackra slottsparken. Andra märkliga
byggnader äro det s. k. franska slottet, som inrymmer
det storhertigliga biblioteket (omkr. 200,000 bd
och en värdefull samling af porträtt, byster samt
literära och andra kuriositeter), samt museum (bygdt
1863–68 i renaissancestil). Göthehuset, der Göthe
bodde 1782–1832, sedan 1886 ett för allmänheten
tillgängligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
