Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Weissenberg, Alexander Bernhard von - Weissenbruch, Jan - Weissenburg. 1. Stad i bajerska regeringsområdet Mittelfranken - Weissenburg. 2. (Fr. Wissembourg) Stad i Nedre Elsass - Weissenfels, stad i preussiska regeringsområdet Merseburg (Sachsen) - Weissenstein, Estn. Paidelin, stad i ryska guvern. Estland, kretsen Jerwen, vid ån Paide - Weisskirchen. 1. (Slav. Stranice) Stad i östra Mähren - Weisskirchen. 2. (Magyar. Fehértemplom) Stad i ungerska komitatet Temes - Veit, Philipp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i denna punkt icke blef gällande å högsta ort, begärde
han afsked från sin befattning, hvilket beviljades
1890. M. G. S.
Weissenbruch [va’js-], Jan, holländsk målare, f. 1822,
lärjunge af Leonard Verveer, målade landskap, men
i synnerhet stadsvyer, främst från Holland, hvilka
gjorde honom berömd på grund af kraftig kolorit
och vackra ljuseffekter. Sådana äro Torget i Haag,
Gård i en gammal stad, Kupferthor i Amersfoort samt
utsigter från Boxtel, Kuilenborg och andra ställen
i Holland. Han utförde äfven några porträtt och
genrebilder. Död i Haag 1887.
Weissenburg [va’jsen-]. 1. Stad i bajerska
regeringsområdet Mittelfranken, vid Rezat och
jernvägen mellan München och Nürnberg. 6,025
innev. (1885). Tillverkning af gulddrageriarbeten
och korta varor, mjöl och öl. Vid staden ligger
det af Karl den store stiftade benediktinklostret,
sedermera fästningen (nu raserad) Wülzburg. –
2. (Fr. Wissembourg) Stad i Nedre Elsass,
vid Lauter och foten af Vogeserna, nära Pfalz’
gräns. 5,981 innev. (1885). Det i 7:de årh. anlagda
benediktinklöstret W., der Otfrid (se denne) var
munk (omkr. 850), kom, sekulariseradt, 1546 till
stiftet Speier. Staden, sedan 1247 fri riksstad,
kom genom freden i Rijswijk (1697) till Frankrike
och 1871 åter till Tyskland, då den upphörde att
vara fästning. Den var 1721–25 residens för konung
Stanislaus Leszczynski. I fransk-tyska kriget
1870–71 egde vid W. d. 4 Aug. 1870 den första
större träffningen rum mellan de franska och tyska
trupperna. Andra divisionen (under Douay) af 1:sta
franska armékåren hade intagit en stark ställning på
Geissberg s. v. om W. och angreps der af kronprinsen
af Preussen i spetsen för 2:dra bajerska och 5:te
preussiska armékårerna samt blef med stor förlust
slagen.
Weissenfels [va’jsen-], stad i preussiska
regeringsområdet Merseburg (Sachsen), vid
Saale och Thüringska jernvägen. 23,868
innev. (1890). Gymnasium, lärareseminarium,
döfstummeanstalt. Det på en sandstensklippa
belägna slottet Augustusburg (bygdt 1664–90),
fordom residens, är nu underofficersskola. Under
slottskapellet bisattes Gustaf II Adolfs inelfvor,
hvarefter hans kropp der balsamerades. Tillverkning
af guld- och silfverarbeten, socker, maskiner, papper
m. m. I trakten brytas brunkol samt förträfflig hvit
sandsten. 1657–1746 var W. residens för hertigarna
af Sachsen-W., en sidolinie af Sachsens kurfurstehus.
Weissenstein [va’js-], Estn. Paidelin, stad i
ryska guvern. Estland, kretsen Jerwen, vid ån
Paide. Omkr. 2,000 innev. Staden och slottet,
hvilket anlades 1265 af livländske ordensmästaren
Konrad von Mandern, och af hvilket ruiner ännu
finnas, hade under Sveriges, Polens och Rysslands
strider om Östersjöprovinserna att utstå många
belägringar. Nyårsdagen 1573 stormades slottet efter
en 4 dagars beskjutning af ryssarna, hvarefter Ivan
den förskräcklige lät binda befälhafvaren Hans Boije
och den fåtaliga besättningen vid spett och steka dem
till döds. 1581 återtogs det af Göran Boije. Lennart
Torstenson erhöll staden i förläning.
Weisskirchen [va’js-]. 1. (Slav. Stranice) Stad
i östra Mähren, vid Marchs biflod Beczwa och
jernvägen till Wien. 7,384 innev. (1880), mest
tyskar. Ylleväfverier. – 2. (Magyar. Fehértemplom)
Stad i ungerska komitatet Temes, 8 km. från Donau,
vid jernvägen Temesvár–Bazias. 9,845 innev. (1880),
tyskar och serber. W. var före phylloxerans härjningar
en af de största vinproduktionsorter i Europa (årligen
omkr. 300,000 hl.).
Veit [fajt], Philipp, tysk målare, f. 1793 i Berlin,
d. 1877 i Mainz, var son till en judisk bankir,
men öfvergick 1803 med sin moder och en broder
till kristendomen (i Köln) och kom, då modern
skilde sig från sin man och gifte sig med Friedrich
Schlegel. författaren, som på samma gång blef katolik,
under omedelbart inflytande af nyromantiken. Han
studerade 1809–11 vid konstakademien i Düsseldorf
och begaf sig derefter till Wien. I kriget mot
Frankrike 1813–15 deltog han som frivillig i den
preussiska hären och begaf sig efter krigets slut
till Rom, der han 1816 slöt sig till den derstädes
sedan 1810 bildade nyromantiska kretsen af tyska
målare, hvilken då bestod af Overbeck, Cornelius och
W. Schadow. Man var då sysselsatt med utförandet af de
bekanta freskerna i Casa Bartholdy, der V. fick utföra
ett par bilder ur Josefs historia. I den ena af dessa,
Josef och Potifars hustru, lyckades han ej så bra,
hvaremot han ådagalade sin förmåga af både skön och
lyckad karakteristik i Josefs dröm om de sju feta
nöten (utförd af honom i st. f. Cornelius; kartongen
i Städels institut i Frankfurt). På grund af detta
arbete erhöll han uppdrag att i Museo Chiaramonti
(Vatikanen) måla en af lunettfreskerna med ämne ur
påfven Pius VII:s lif, nämligen en Allegori öfver
restaurationen af Colosseum; och när Cornelius
kallades bort från sina arbeten i Villa Massimi,
der bilder ur Dantes »Commedia divina» skulle
utföras, målade V., delvis efter Cornelius’ utkast,
Paradiset. Men hans förnämsta arbete i Rom var en
altartafla i kyrkan Trinità de’Monti, Madonnan,
öfver hvars hufvud två änglar hålla lifsens krona
(på guldgrund). Till hans i Rom utförda arbeten
höra äfven Religionens triumf, fresk i Vatikanen,
Judit och Kristusbarnet frambäres i templet,
i florentinsk ungrenaissance-stil (nu i Städels
institut i Frankfurt). – Till denna sistnämnda
konstanstalt kallades han 1830 såsom direktör. Han
kom då med sin strängt katolska åskådning till
den fria riksstaden med dess till största delen
protestantiska befolkning. I början hindrade detta
icke utvecklingen af hans konstnärliga verksamhet,
men snart nog yppades hinder, och V. lemnade
direktörsplatsen 1843, hvarefter han först slog
sig ned i förstaden Sachsenhausen och 1854 flyttade
till Mainz. Af hans under denna tid utförda arbeten
må påpekas följande. Under första åren i Frankfurt
målade han en bild af S. Georg för kyrkan i Bornheim
och Qvinnorna vid grafven, af hvilka i synnerhet det
sistnämnda arbetet väckte bifall genom ädelhet och
innerlighet. Han fick äfven tillfälle att utföra en
fresk för institutet, Konsternas införande i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
