Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Venezia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väggytor äro klädda med mosaiker, de flesta på guldgrund,
till största delen utförda i 11:te–13:de årh. af
grekiska konstnärer. Alla plastiska detaljer,
i synnerhet på gesimserna, äro ganska torftiga;
för kolonnerna är allt hvad som kunde öfverkommas
från bysantinska, gammalkristna och antika kapitäl
sammanfördt och utgör en verklig profkarta på de mest
olika stilar. Öfver hufvudportalen stå de fyra berömda
bronshästarna, hvilka sannolikt först prydde Neros,
derefter Trajanus’ triumfbåge i Rom, af Konstantin
fördes till Konstantinopel, af dogen Dandolo till
V., hvarifrån de af Napoleon 1797 togos till Paris
och uppsattes på triumfbågen på Carrouselplatsen,
men af kejsar Frans 1815 återfördes till sin plats
i V. Under högaltaret hvila, enligt traditionen, de
jordiska qvarlefvorna af evangelisten Markus, stadens
skyddspatron, hvilken kyrkan blifvit tillegnad. På
norra sidan af kyrkan, under korsarmens båge, står
Daniele Manins (presidenten i republiken V. 1848)
sarkofag. En staty af samme patriot aftäcktes 1875
på en öppen plats nära Teatro Rossini. Vid hörnet
af Markustorget och Piazzetta står, fritt, det
fyrkantiga, 98 m. höga klocktornet (Campanile de San
Marco), vid hvars fot ligger den s. k. loggettan, en
med slösaktig rikedom på skulpturer smyckad förhall
af Sansovino. Försedt med lutande plan i spiralform
för besökande, erbjuder tornet en vidsträckt utsigt
öfver staden och dess omgifning ända till Istriens
berg. Utom denna patriarkalkyrka och omkr. 100 andra
katolska kyrkor hafva unerade greker, armener och
protestanter kyrkor i V. och judarna 7 synagogor. Här
må bland de märkligaste nämnas franciskankyrkan
Santa Maria dei Frari (senare hälften af 1200-talet)
och dominikankyrkan S. Giovanni e Paolo (ett halft
årh. senare), båda i gotisk stil, den förra rik
på taflor, bildhuggeriarbeten och minnesvårdar
öfver ryktbara män (Tizian, 1838–52, Canova, 1827,
dogerna Foscari, N. Tron och Giov. Pesaro. amiral
Pesaro m. fl.), den senare dogernas grafkyrka,
med intressant renaissanceportal och en mängd
grafmonument, bland hvilka de åt P. Mocenigo,
M. Morosini, A. Vendramin, M. Corner och
Giov. Mocenigo egnade äro framstående konstverk
(på platsen framför kyrkan står en ryttarestaty
af den venezianske fältherren Colleoni, vidare
S. Stefano (omkr. 1360), med prydlig tegelfasad,
och S. Giacomo dall’ Orio (från början af 13:de årh.),
med trähvalf. Derjämte märkas renaissancekyrkorna
S. Maria dei Miracoli (af P. Lombardo, 1480-talet),
berömd för sin rika, graciösa marmordekoration,
S. Zaccaria (1457–1515), på öfvergången från
gotiken till renaissancen, S. Giovanni Crisostomo
(1483–1515), en nästan qvadratisk kupolbyggnad, med
stor altarrelief (Marias kröning) af Tullio Lombardo,
S. Salvatore (påbörjad 1506 af G. Spavento, fullbordad
efter 1530 af T. Lombardo), i basilikeform, på det
skönaste förbunden med en rik kupolanläggning (taflor
af Tizian, Bellini m. fl., grafvård af Sansovino
öfver dogen F. Veniero), S. Sebastiano (1506–18),
med en mängd tak- och altarbilder af P. Veronese, Il
Redentore och S. Giorgio Maggiore, båda af Palladio,
samt den imponerande kupolkyrkan S. Maria della Salute, byggd
1631–87 af Longhena. Dertill komma af de andliga
brödraskapens församlingshus Scuola di S. Marco
(af Martino Lombardo), i klassisk för-renaissance,
nu användt som sjukhus (Spedale civile), och Scuola
di S. Rocco (från förra hälften af 16:de årh.), med
prunkande renaissancefasad och en mängd målningar af
Robusti. – Såsom knappast någon annan stad i Italien
är V. rikt på palats från sin stormaktstid. Första
rangen bland dem intager dogepalatset (Palazzo
ducale). Dogernas ursprungliga bostad, sannolikt
en starkt befäst borg, byggdes i början af 9:de
årh. samt förstördes ocb ombyggdes flere gånger. Det
nuvarande präktiga palatset (tätt vid Markuskyrkan med
fasader åt Piazzetta och hafvet) har steg för steg
tillkommit under en tidrymd af nära tre århundraden
(1300–1560). Den arkitekt, som uppgjort planen för
det hela, är ej säkert känd, men han måste hafva
lefvat tidigare än Filippo Calendario (afrättad
1355), hvilken ofta uppgifves hafva varit den äldre
delens hufvudarkitekt. Sannolikt var den venezianske
arkitekten och bildhuggaren Pietro Baseggio ledare af
arbetet under förra hälften af 14:de årh., och från
honom härröra åtminstone fasaderna. »På en väldig,
spetsbågig kolonnhall af kraftiga proportioner hvilar
en med det ädlaste rosverk smyckad öfre hall elegant,
djerft och ståtligt. Den deröfver uppstigande,
musiviskt med tapetmönster betäckta öfverväggen är
utan tvifvel ett senare, ej just harmoniskt tillägg,
som dock utgör ett väsentligt element i det helas
fantasirika effekt» (Lübke). Ingångsporten (Porta
della carta), bredvid Markuskyrkan, är ett praktfullt
dekorationsstycke af sengotisk, med renaissance-former
blandad anläggning (1438–42). På den af präktiga
fasader omslutna, med två bronsbrunnar smyckade gården
fästes uppmärksamheten först vid marmorjättetrappan
(Scala dei gigantei), som bildar hufvudingången
till palatsets inre, och som fått sitt namn efter
de öfverst stående kolossalstatyerna af Mars
och Neptunus (af Sansovino), antydande V:s land-
och sjömakt. På trappans öfversta afsats kröntes
i senare tid dogerna. Genom den eldsvåda, som 1577
skadade en stor del af palatset, förändrades rummens
utseende fullständigt, och den vackra samling af
äldre paduanska och venezianska taflor, som prydde
väggarna i praktrummen, gick förlorad. Likväl
återstår ett stort antal taflor af yngre mästare,
bland hvilka särskildt Robusti och P. Veronese äro
rikt representerade, den förre med sitt mästerstycke
»Bacchus och Ariadne» och sin ofantliga framställning
af »Paradiset», den största oljetafla i verlden
(25,5 m. lång och mer än 10 m. hög). Dogepalatset
inrymmer äfven det berömda S. Markusbiblioteket
(260,000 bd, 9,000 handskrifter) samt myntkabinett
och arkeologiskt museum. Närmast under dogepalatsets
blytak funnos fordom fängelserum, de beryktade
blykamrarna (Plombi). Äfven källarrummen (Pozzi)
hafva användts till fängelser. Öster om dogepalatset
leder högt öfver en smal kanal (Rio del Palazzo)
den s. k. Suckarnas bro (Ponte dei
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
