Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Venezianskt glas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1810 (sedan franska väldet utbredts öfver Spanien)
tvangs generalkaptenen att nedlägga sitt ämbete och
en kongress valde Miranda till diktator. Han blef dock
närt tillfångatagen af spaniorerna, och det af
Bolivar 1813 eröfrade Carácas föll 1814 i spaniorernas
händer. Men 1819 var största delen af V. fri och
förenade sig (enl. författn. d. 17 Dec. 1819)
med Nya Granada till en republik, Columbia. 1821
utrymde spaniorerna Caracas. (Först 1845 erkände
emellertid Spanien V:s sjelfständighet.) Sedan
Bolivar dragit sig tillbaka, skilde V. sig 1829
från Columbia och bildade en egen republik, som
1830 fick sin författning. Sedan den tiden har V.,
liksom det öfriga forna spanska Amerika, ofta lidit
af inre oro, framkallad af strider dels emellan de
konstitutionelle l. konservative och ett radikalt,
federalistiskt parti, dels emellan de hvite och de
färgade. De konstitutionelle sutto vid makten till
1863, och V:s förnämsta politiska personlighet under
denna tid var general Paez (se denne), som 1830–35,
1839–42 och 1861–63 beklädde presidentplatsen och
äfven vid andra tillfällen spelade en betydande rol,
såsom då han 1846 underkufvade de färgade. Under
hans styrelse afskaffades tionden (1833) och infördes
fullständig religionsfrihet (1834). Genom lag af
d. 24 Mars 1854 egde slafemancipationen rum. Paez
måste 1863 lemna makten efter ett blodigt krig
emot federalisterna under generalerna Falcon och
Guzmau Blanco. Så snart Falcon (1863–67) blifvit
president, utfärdades mycket liberala lagar och
ändrades statens namn till V:s förenta stater, i
sammanhang hvarmed statsområdet delades i 8 stater,
8 territorier och 2 kolonier. Det besegrade partiet
beredde emellertid styrelsen svårigheter och lyckades
fördrifva Falcon. Men 1870 tillegnade sig Guzman
Blanco, federalisternas förnämste statsman, makten,
och denna innehade han med några få afbrott (1876–79
och 1884–86) till 1888 i nästan oinskränkt mått,
ehuru under titel af president. Han upphäfde klostren
(1874), började betala räntor på de utländska lånen
och upprätthöll med stränghet ordningen i landet. Då
Raimundo Andueza Palacio i Febr. 1892 vägrade att
författningsenligt nedlägga presidentskapet, hvilket
han beklädt sedan 1890, samt upplöste kongressen och
fängslade flere dess medlemmar, angrep general Joaquin
Crespo (f. 1845), som 1884–86 var V:s president, med
vapenmakt Palacio och dennes anhängare. Efter några
månaders strider lyckades han komma i besittning af
makten och valdes till president.
Venezuela-viken. Se Maracaibo-viken.
Wengel, Kristian Molt, dansk lustspels-författare,
född i Ringsted d. 24 April 1821, blef student 1840
och jur. kandidat 1848. Död d. 24 Sept. 1859 som
fullmäktig i justitieministeriet. Jämte lustiga
visor skref W. muntra vådeviller och satiriska
komedier, hvilka ursprungligen voro afsedda för
studentkretsarna, der han gerna trifdes, men sedan
uppfördes med stort bifall på sekundteatrarna,
t. ex. Cousine Lotte (1854; 4:de uppl. 1880;
»Dagbladsannonsen», 1855), Plader (1858), Kjærlighed paa
taget och En tale (utg. 1858–60). E. Ebg.
Vengetinderne, en rad af fjälltoppar af ända till
1,841 m. höjd i Romsdalen, Norge, hvilka tillsammans
med Troldtinderne och Romsdalshorn bilda ett
af landets mest storartade och egendomliga
fjällpartier. Aak i Romsdalen erbjuder en
förträfflig utsigt öfver V. och Romsdalshorn.
E. H.
Wenglein [-lajn], Joseph, tysk målare, f. i München
1845, studerade i början juridik, men var samtidigt
elev i konstakademien samt blef sedan lärjunge af
Steffan och Lier. Hans fack är landskapet, och han
hemtar sina motiv från Ober-Baierns högslätter och de
lummiga trakterna kring floden Isar, ty han har sin
styrka i framställning af skogens jätteträd och deras
löfverk. Hans taflor äro ofta försedda med staffage
af jagt, och han målar inga utsigtsporträtt, utan
bearbetar sina motiv fritt och framställer i synnerhet
i mindre dimensioner stämningslandskap.
Venia, Lat., tillstånd, tillåtelse, särskildt
tillåtelse att predika (v. concionandi) och
tillstånd att hålla föreläsningar vid ett universitet
(v. docendi).
Veni, Sancte spiritus, Lat., »kom, Helige ande»,
begynnelseorden i en antifoni och en seqvens
från medeltiden, af hvilka den förra, diktad för
pingsthelgen, återfinnes i svenska psalmboken af 1819,
n:r 132 och n:r 134. Psalmen 132 har användts mycket i
Sverige vid morgonbönen i elementarläroverken samt vid
prestvigningar, biskopsinvigningar och prestmöten.
Venius. Se Veen.
Veni, vidi, vici, Lat., »jag kom, jag såg, jag
segrade», se Caesar, sp. 1509.
Venjan, socken i Kopparbergs län, Mora, Solleröns
och Venjans tingslag. Areal 69,568 har. 1,821
innev. (1891). V. utgör ett konsistorielt pastorat,
Vesterås stift, Mora kontrakt.
Venloo l. Venlo [fenlå], stad i nederländska
prov. Limburg, på högra stranden af
Maas, vid en vigtig jernvägsknut. 10,550
innev. (1887). Tillverkning af bränvin, öl, läder,
tobak m. m. V. var fordom befäst (verken slopades
1868) och har genomgått en mängd belägringar.
Venn [fen], Hohes V. l. Hohe Veen (egentl. Fenn,
träsk), platå i neder-rhenska bergssystemet, till
större delen i Rhenprovinsen, till en mindre del
i Belgien, i mera begränsad mening platån mellan
städerna Eupen, Montjoie och Malmedy. Den är flack,
skoglös, folktom, utan vägar, rik på torfmossar,
hvilka hafva en mäktighet af ända till 8 m. Dess
högsta punkt är Botrange, som har 695 m. absolut,
men en obetydlig relativ höjd.
Wennberg, Charlotta (Lotten) Kristina, välgörarinna,
född i Stockholm d. 2 Juni 1815, dotter till
kommerserådet J. O. Wennberg, tillbragte sina yngre år
till stor del på föräldragodset Yxe i Nora bergslag
och började redan som barn att outtröttligt bispringa
bygdens fattiga och sjuka. Om vintrarna var hon en
firad deltagarinna i hufvudstadens societetslif,
tills hon efter faderns död (1837), då familjens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
