Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring / 791-792 (1893) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Veuve Cliquot ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gallikanskt sinnade franska presterskapet till att
godkänna ofelbarhetsdogmen. Hans framfärd gillades
alltid varmt af påfven och jesuiterna. På äldre
dagar blef V:s förr så pikanta och glänsande stil
salfvelsefull och apokalyptisk. Han dog 1883. Bland
hans arbeten märkas Rome et Lorette (med
sjelfbiografisk inledning, 1841; 11:te uppl. 1864),
Les libres penseurs (1848, flere uppl.), Mélanges
religieux, historiques et littéraires (urspr.
tidningsartiklar; 6 bd, 1857–75), Le parfum de
Rome (1861, flere uppl.) och Les odeurs de Paris
(1866). V. anses hafva stått modell för hufvudpersonen
i Augiers satiriska komedi »Le fils de Giboyer».

Veuve Cliquot. Se Cliquot.

Vevey, Vevay [vövä], stad i schweiziska kant. Vaud,
18 km. ö. s. ö. om Lausanne, vid alpströmmen Veveyses
utlopp i Genèvesjön. Omkr. 8,000 innev., de fleste
reformerta. Vinhandel. Tillverkning af cigarrer,
barnmjöl, kondenserad mjölk och chokolad. De
förtjusande omgifningarna och de vackra utsigterna
locka årligen dit tusentals turister. J. J. Rousseau
valde trakten kring V. till skådeplats för sin roman
»La nouvelle Héloïse».

Vexation (Lat. vexatio) misshandling, plågande,
förtryck; prejeri, utpressning. – Vexirer, allahanda
invecklade och hemliga anordningar, som i forna tider
anbragtes på lås, och som man måste känna för att
kunna öppna låset.

Vexel (T. weiche, ausweiche, wechsel), en på jernvägar
och spårvägar anbragt inrättning, bestående af
två vridbara skenor, som sammanbinda tvänne spår,
och medelst hvilka ett lokomotiv, en vagn eller
ett helt jernvägståg kan på sina hjul öfverföras,
»invexlas», från det ena spåret till det andra. Sådana
inrättningar finnas af många olika system, mer eller
mindre komplicerade. En dylik af enklaste ses i
fig. 1, som visar en vexel för

Fig. 1.

Decauvilles spår. Vexelskenornas skjutbara ändar,
»tungorna», vridas (»omläggas») här med direkt
handkraft. Vid vanliga jernvägar med tyngre
öfverbyggnad omläggas vexlarna af derför särskildt
anställda personer med hjelp af en vid sidan om
jernvägsspåret befintlig häfstångsinrättning. –
På spårvägar med enkelt spår nyttjas äfven en vexel,
hvilken gör det möjligt för tvänne vagnar att passera
förbi hvarandra, då de mötas vid densamma. Fig. 2
lemnar en schematisk bild af en dylik vexel, ett
s. k. mötesspår. Vexelns tunga, t, som här
regleras af en fjäder, fångar den i pilens riktning
kommande vagnens hjulflänsar så, att vagnen tvingas
gå in på det böjda (i fig. prickade) spåret. Medan
den vagnen nu befinner sig på

Fig. 2.

spåret a¹b¹, kan den mötande vagnen obehindradt
passera spåret ba. Spåret a¹b¹ kan naturligtvis göras
så långt, att det kan upptaga flere vagnar samtidigt.

Ett slags vexel, men af helt annan konstruktion, är
jämväl den å större bangårdar, företrädesvis framför
lokomotivstallarna anbragta vändskifvan (fig. 3),
som i synnerhet nyttjas

Fig. 3.

för lokomotivets eller en vagns vändning i önskad
riktning. Vändskifvan utgöres af ett horisontalt,
cirkelrundt trägolf, som hvilar på hjul och kan
vridas rundt om sin medelpunkt. Den är belagd med
tvänne spår, som vinkelrätt korsa hvarandra.

Vexel (Ital. lettera di cambio, Fr. lettre de
change, Eng. bill of exchange, bill, T. wechsel),
ett skriftligt, på kredit beroende omsättningsmedel af
stor betydelse i synnerhet inom den internationella
handeln. Näst banksedeln, som i den dagliga rörelsen
efter hand intagit myntets plats vid större
betalningar (se Bank), är vexeln ett af de mest
använda slagen af skriftliga förbindelser, hvilka
tjenstgöra såsom medel att öfverföra värden från
person till person, och landen emellan öfverträffar
den i detta afseende vida såväl mynt som sedlar. Dess
lämplighet såsom omsättningsmedel beror dels på den
gemensamma ansvarigheten hos alla, som tecknat sitt
namn på vexeln (solidariskt ansvar), och dess häraf
alstrade förmåga att skapa kredit, dels på de strängt
formella och numera i sina väsentliga drag för de
flesta land gemensamma rättsregler, som ordna denna
ansvarighet. – Vexelns ursprung har man trott sig
spåra redan i den klassiska forntiden. Fullt säkra
exempel på dess tillvaro förefinnas dock först från
den senare medeltiden. Sannolikt har den utvecklat
sig till ett allmänt omsättningsmedel under 12:te och
13:de årh. i Nord-Italiens stora handelsstäder, der
bankirerna (campsores) utfärdade vexelbref (literae
cambii) till sina kunder för att sätta dem i stånd
att lyfta penningar hos utställarens filialer eller
affärsvänner på annan ort och att derigenom undvika
mynttransport, särskildt under mässorna (se d. o.,
sp. 709), som i Frankrike äfvensom i Flandern och Tyskland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>