Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Veuve Cliquot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
palliativ att möta en tillfällig vexelbrist, och att
verkliga hufvudorsaken till sedelmyntets fall var
den alltför stora sedelstocken och den tilltagande
misstron till bankens förmåga att någonsin kunna
inlösa sedelmassan. Trots gynsam handelsbalans
enligt de officiella uppgifterna sjönk sedelvärdet
oupphörligt under Pommerska kriget (1757–62),
hvilket hufvudsakligen fördes af svenska regeringen
medelst utsläppandet af nya sedelmassor. Å andra
sidan begynna de förtviflade och fåfänga försöken
att genom nya finansoperationer hindra den naturliga
utvecklingen under oerhörda förluster å kronans sida,
förorsakade af kortsynt statsmannavishet, enskild
egennytta och partiintriger. Sekreta utskottet
afslöt d. 13 Okt. 1756 ett nytt kontrakt för 4
år och med 3 månaders uppsägningstid med de förra
vexelassocierade, »det tredje vexelkontoret», på
för kronan mer betungande vilkor, då utom alla de
föregående förmånerna kronan äfven lofvade betala den
årliga räntan på ett lån af 600,000 rdr hamb. banko,
som de associerade skulle upptaga utomlands. Redan
d. 31 Okt. s. å. uppsade kontoret sitt kontrakt,
då regeringen begärde att till det stadgade priset
få köpa ett ansenligt belopp vexlar för import af
utländsk spanmål till en tillfällig hungersnöds
förekommande. Regeringen pröfvade då en ny utväg
och ingick med andra bolagsmän, köpmannen H. König
m. fl., det fjerde eller »Königska vexelkontoret»,
ett kontrakt på nya grunder, i det de associerade
endast åtogo sig att på kronans vinst eller förlust
emot provision af 1 proc. på alla härifrån trasserade
summor hålla kursen vid en viss höjd. Efter ett år
begärde bolaget d. 7 Nov. 1757 befrielse från sitt
kontrakt, som det ej kunde uppfylla, och som kostade
kronan betydliga summor. Regeringen beslöt då att
lemna kursen fri. På våren 1758 steg den emellertid
öfver 55 mark per 1 rdr hamb. banko, och trots
insigten om gagnlösheten af liknande företag afslöt
regeringen d. 14 Juni med de gamla vexelassocierade,
Kierman och bolagsmän, ett kontrakt på 3 år efter de
gamla principerna, men med än mer betungande vilkor
för kronan än förut och endast mot förpligtelse för
vexelkontoret att till årets slut sälja vexlar till
50 mark per 1 rdr hamb. banko och sedan efter bästa
förmåga reglera kursen. Till Sept. 1759 lyckades
de associerade hålla vexelpriset vid eller under
50 mark, men derefter bröt den naturliga följden af
den oerhörda sedelemissionen (1755 var sedelstocken
50 mill. dlr km., i slutet af 1760 118 mill. dlr
km.) alla konstlade försök att höja sedelvärdet. 1761
var kursen i medeltal 72 mark, i Okt. 1762 en kort
tid 108 mark, d. v. s. sedlarna hade sjunkit till en
tredjedel af namnvärdet. Återverkan af sedelmyntets
prisfall och ständiga fluktuationer på rikets alla
ekonomiska förhållanden var bland de främsta orsakerna
till Hattarnas fall. Den 11 April 1761 hade sekreta
utskottet formligen uppsagt det sista och femte
vexelkontraktet, men det sjunkande Hattpartiet
sökte skydda de sina mot följande efterräkningar
genom en aversionshandel mellan kronan och de förre
vexelassocierade, som för dessa derjämte var
synnerligen fördelaktig. Icke dess mindre
upprefvo de 1765 segrande Mössorna de förra
dechargeresolutionerna. Bolagsmännen i det tredje
och femte vexelkontoret dömdes att återbära mer
än 6 mill. dlr sm., som de ansågos hafva uppburit
antingen utöfver kontraktens ordalydelse eller utan
att uppfylla de motsvarande förpligtelserna, och det
königska vexelkontoret ålades återbära 915,000 dlr
sm.; derjämte blefvo de associerade dömda för oredligt
förfarande mot kronan till stränga straff. Räfsten med
vexelkontoren var den kanske mest brännande och mest
lidelsefullt behandlade frågan vid riksdagen 1765–66,
och protokoll och aktstycken rörande vexelkontoren
ända från deras första inrättning utgåfvos i riklig
mängd af trycket. Den följande riksdagen mildrade
domarna öfver vexelkontorens män. – Enligt sekreta
utskottets beräkning 1765 hade försöken att genom
vexelkontor fälla kursen i allt kostat banken och
kronan: de tre första vexelkontoren 4,808,000 dlr
sm., det königska vexelkontoret 2,556,000 och det
sista 4,844,000, tillsammans mer än 12 mill. dlr
sm. – Till ytterligare belysning af kursförhållandena
under vexelkontorens tid meddelas här medelpriset för
vexlar på Hamburg och Amsterdam under Januari månad
hvarje år:
| Jan. | H. | A. | Jan. | H. | A. |
| 1748 | 45 1/2 | 44 1/2 | 1755 | 38 1/2 | 35 3/4 |
| 1749 | 44 1/4 | 42 | 1756 | 41 1/2 | 39 1/2 |
| 1750 | 43 1/2 | 41 | 1757 | 42 1/2 | 42 |
| 1751 | 40 1/2 | 38 1/4 | 1758 | 49 1/2 | 50 |
| 1752 | 39 3/4 | 37 3/4 | 1759 | 48 1/2 | 50 1/4 |
| 1753 | 38 1/4 | 36 | 1760 | 56 | 57 |
| 1754 | 38 1/2 | 36 | 1761 | 73 1/2 | 67 1/2 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
