Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Whiteboys ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han tappert trotsade t. o. m. öfverfall från
pöbelns sida. 1840 bosatte W. sig för lifstiden i
Amesbury och egnade sig åt poetiskt forfattareskap,
hvarjämte han 1846–59 skref i det abolitionistiska
organet »National era» i Washington. Han dog
d. 7 Sept. 1892. – W. uppträdde aldrig som aktiv
politiker, men förberedde mer än någon annan det
material, hvaraf republikanska partiet uppbyggdes. Som
skald är W. genomamerikansk och nästan lika
afhållen som den mer kosmopolitiske Longfellow;
ja han torde t. o. m. hafva trängt djupare ned hos
folket än denne. Puritanernas vackraste egenskaper
hafva ej alltsedan Milton återspeglats så troget som
i dikter af W. Den ädla enkelheten i hans karakter
lyser igenom i hans diktning, hvilken håller sig
till det näraliggande i lif och tanke, men städse
söker frammana dess inneboende poesi och derigenom
får ett drag af lyftad känsla. Hans fäderneärfda
religiositet är af kärnfull art och förenad med en
vidhjertad humanitet. I framställningssättet är han
aldrig dunkel eller invecklad, och de provincialismer
man träffar hos honom sätta krydda på stilen. Med
sin fallenhet för kraftiga uttryck anlitar han
hällre språkets angelsachsiska än dess romanska
element. Bredvid den ofta lidelsefulla kraften eger
hans vers toner af melodisk vekhet. I balladen har
han i synnerhet sin styrka. – W:s långa skaldebana
betecknas af en betydande följd arbeten, bland
hvilka må nämnas Legends of New England (vers och
prosa, 1831), indianberättelserna Mogg Megone (1836)
och The bridal of Pennacock (1848), Lays of my home
(1843), Ballads (1844), Voices of freedom (1849,
upptagande hans fr. o. m. 1833 diktade protester mot
slafveriet), Leaves from Margaret Smith’s journal
(1848, i arkaiserande stil hållna skildringar från
New Englands forntid), Songs of labour (1850),
Home ballads and poems (1860), In war time (1863),
den högst intagande vinteridyllen Snow-bound (1865),
National lyrics (s. å.), Among the hills (1868),
Ballads of New England (1869), Hazel blossoms
(1874), Centennial hymn (1876) och Poems of nature
(1885). Hans samlade arbeten hafva utgifvits i många
uppl., senast 1888–89 (7 bd). Jfr Sloane Kennedy:
»John G. W.; his life, genius, and writings»
(1882). E. F-t.
Whittington [hoi’ttingtön],
stad i engelska grefsk. Derby, vid
Chesterfield-kanalen och Midland-jernvägen. 7,271
innev. (1881). Jernverkstäder samt tillverkning af
stenkärl och lergods.
Whittredge [hoi’tträdj], Warthington, amerikansk
målare, f. 1820 i Cincinnati, reste 1850 till
Europa, studerade i Londons och Paris’ museer
samt var i 3 år lärjunge hos Schirmer och
Andr. Achenbach i Düsseldorf. Han egnade sig
nämligen åt landskapsmålning. Derefter fortsatte
han sina studier i Belgien och Holland, uppehöll sig
1855–59 i Rom och bosatte sig slutligen i New York,
der han blef ledamot af konstakademien och 1874–77
var dess president. De första af hans arbeten bära
spår af Düsseldorf-skolans inflytande, men från dem
skilja sig väsentligen de senare, i Amerika
utförda. Bland dessa märkas Forellbäck, Sangre di
Cristo-bergen i Colorado (1869), Afton i Delaware,
Julafton i Italien, Efter regn m. fl.
Whitworth [hoi’toörth], Sir Joseph, baronet, engelsk
ingeniör och uppfinnare, f. 1803 i Stockport,
d. 1887, fick en öfvervägande praktisk utbildning
i maskinyrket och öppnade 1833 i Manchester egen
fabrik för tillverkning af verktygsmaskiner. Hans
fabrikat i denna gren vunno snart anseende
såsom normaltyper. W. framlade 1840 sin metod för
åstadkommande af fullkomligt plana skifvor och ett
tiotal år senare sitt enhetssystem för metallskrufvar,
hvilket småningom blifvit antaget öfverallt, samt
framställde konstruktionsprinciper för ofta använda
maskindelar (lager, axlar o. s. v.). Dessutom
konstruerade han nya mätningsinstrument och
markeringsapparater. Vid verldsutställningen 1851
väckte han uppseende med ett instrument för mätning
af differenser å en milliondels tum. 1854 började han
experimentera med konstruktioner af eldvapen och vann
snart ett namn äfven på detta område. Det whitworthska
gevärets reffelsystem utmärktes af att loppets
genomskärning bildade en regulier månghörning, och
W:s af ett särskildt slags mjukt stål tillverkade
framladdningskanoner med sexkantigt spiralformigt
lopp täflade med Armstrongs, tills de senare afgingo
med segern (omkr. 1860). W. invaldes i Royal society
(1857), blef hedersdoktor i Oxford och (1878) i
Edinburgh samt erhöll 1869 baronetvärdighet. Han
gjorde 1868 en donation å 100,000 pd st. till
teoretisk utbildning af ingeniörer. W. utgaf
Miscellaneous papers on mechanical subjects (1858),
Papers on practical subjects: guns and steel (1873)
m. m.
Whyda [hoi’dda]. engelsk namnform för en stad på
Dahomes kust, hvars rätta namn sedan 1725 är Glehue,
men som i tryck äfven förekommer under formerna
Fida, Hwedah, Ouida, Ajuda och Juda. Staden har
nu 20–25 tusen innev., men hade ända till 35,000
under slafhandelns blomstringstid, då 16–18 tusen
slafvar årligen exporterades derifrån. De europeiska
faktorierna ligga vid hafvet på en 400 m. bred
strandremsa, men den egentliga staden ligger 3
km. längre in, skild från hafsstranden af träsk och
en lagun, och har ett franskt, ett engelskt och ett
portugisiskt fort, hvilkas innevånare till stor del
härstamma från f. d. slafvar. Staden är ryktbar för
sina ormtempel, der en mängd oskadliga pythonormar
vårdas af särskilda prestinnor. Redden är dålig och
erbjuder föga säkerhet. Särskildt under Dec. och
Jan. besökes densamma af fartyg, hvilka då lasta
palmolja (den bästa i hela Öfre Guinea). W. har
tillhört Dahome sedan 1725, men genom främlingars
inflytande har den blifvit nästan oberoende af dess
konung, och menniskooffer förekomma der ej längre.
Whymper [hoi’mpör], Edward, engelsk resande, f. 1840
i London, son till en kopparstickare, utbildade sig
till träsnidare, men kände en oemotståndlig reselust
och vann tidigt ett namn som bergbestigare, hvilket
bestämde honom att utbilda sin förmåga i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
