Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rationella odling begynt. Det innehafves nu af hans
son grefve Fr. Bonde, som äfven innehar fideikommissen
Säfstaholm och Hörningsholm i Södermanland.
Vic [vick], städer i Frankrike. 1. V. de Bigorre,
stad i depart. Hautes-Pyrénées, vid Adours biflod
Échez och jernvägen Agen–Tarbes. Omkr. 3,500 innev. –
2. V.-Fezensac, stad i depart. Gers, vid Losse
(Garonnes flodområde). Omkr. 3,000 innev. Vinodling. –
3. V.-le-Comte, stad i depart. Puy-de-Dôme,
vid jernvägen S:t Germain–des-Fosses–Nîmes af
Paris–Lyon–Medelhafsbanan. Omkr. 3,000 innev. Ruiner
af Château de Buron, grefvarnas af Auvergne gamla
borg. Fajanstillverkning.
Vica Pota. Se Nike.
Vicari, Hermann von, tysk katolsk prelat, född
i Schwaben 1773, studerade i Ingolstadt, var en
tid ledamot af generalvikariatet i Konstanz,
kom efter dess upphäfvande som domkapitelsmedlem
till Freiburg im Breisgau, blef 1832 biskop (in
partibus) af Macra och valdes 1842 till ärkebiskop i
öfverrhenska kyrkoprovinsen (Freiburg). Såsom sådan
gick han i spetsen för den djerfva politik, som den
katolska hierarkien efter 1848 förde mot den badenska
regeringen, och hvars mål var »fri kyrka i fri stat»
(jfr Baden, sp. 1424–25). Han exkommunicerade 1853
ledamöterna af öfverkyrkorådet, en af regeringen
tillsatt myndighet, då det ej ville rätta sig efter
prelaternas anspråk, och han vågade 1854 förklara
den bestående förvaltningen af kyrkoegendomen upphäfd
m. m. Regeringen nödgades genom konventionen med Rom
af 1859 offra en stor del af sina höghetsrättigheter
åt ärkebiskopen; men sedan ett liberalt kabinett
kommit till styrelsen, ändrades förhållandena (1860
och 1861), och V:s opposition var derefter utan
verkan. Han afled 1868.
Vicarius apostolicus, Med. Lat., apostolisk vikarie,
titel på påfvens ställföreträdare i icke-katolska
land, hvarest ingen katolsk biskop finnes; titel på
utomordentliga påfliga sändebud. Under medeltiden
insattes icke sällan ärkebiskopar till apostoliska
vikarier för något bestämdt land och fingo i denna
egenskap varaktigt på sig öfverflyttade vissa
privilegier, som tillkommo allenast påfven. Ända
in i nyare tid förde konungen af Neapel denna titel,
för vissa kyrkliga företrädesrättigheters skull. Det
nuv. apostoliska vikariatet i Sverige omfattade förut
både Sveriges och Norges katolska församlingar under
den apostoliske vikarien i Stockholm, men sedan våren
1892 bildar Norge ett sjelfständigt vikariat, som
står under en apostolisk vikarie i Kristiania. Denne
har, i likhet med den i Stockholm, biskops rang
och värdighet.
Vice (förkort. v.; Lat., af obrukl. nominat. vix,
genit. vicis, skifte, ombyte), egentl. »i (någons)
ställe». Ordet vice i förening med en ämbets- eller
tjenstetitel betyder i vanliga fall ställföreträdande,
tjenstförrättande, vikarierande, som sköter sysslan
i stället för en ordinarie ämbetsinnehafvare eller
då sådan icke finnes, och ordet utmärker alltså då
en ställföreträdare l. stadman i egentlig mening,
t. ex. vicekonung (se d. o.), vice landshöfding, vice talman,
vice pastor (utom i Upsala domkyrkoförsamling, hvarest
vice pastorsbefattningen är en ordinarie tjenst),
vice lektor (en stundom brukad icke-officiel titel på
vikarierande lektorer), vice ordförande o. s. v. I
andra fall nyttjas detta prefix för att beteckna
innehafvare af vissa ordinarie tjenster med lägre
grad än som innebäres i motsvarande tjenstetitlar
utan detta prefix, t. ex. vice ceremonimästare,
vice konsul, vice professor (vid Akademien för de
fria konsterna), vice bibliotekarie (vid de svenska
statsuniversiteten), vice kommissionslandtmätare,
vice korporal. Slutligen sättes ordet vice framför
några få ämbetstitlar för att beteckna endast en grad
eller värdighet: vice amiral, vice häradshöfding, vice
kronolänsman. – Att företräda en annans vices (l. vara
in vicibus för någon) betyder på tjenstemannaspråket
att fungera i en frånvarande förmans ställe.
Vice amiral benämnes innehafvare af näst högsta
officersgraden inom svenska flottan. Hans rang är
lika med generallöjtnants. Då vice amiral är chef för
eskader, för han såsom befälstecken svensk örlogsflagg
med två hvita stjernor i det nedre blå fältet.
L. H.
Vice auditör, en till auditörs (se d. o.) biträde
antagen lagfaren tjensteman. Vice auditör får
antagas af regements- eller kårchef, och för
antagande gälla samma fordringar som för sökande af
auditörstjenst. Vice auditör har underlöjtnants rang
efter officerarna. C. O. N.
Vice häradshöfding. Se Häradshöfding. Enligt beslut,
sammanstämmande fattadt af de tre hofrätterna under
December månad 1892, kommer denna titel icke vidare
att af hofrätterna utdelas, dock med det undantag att
de biträden, hvilka vid tiden, då beslutet fattades,
redan erhållit något förordnande såsom vikarie för
häradshöfding, komma att, efter fullgörande af hvad
för titelns erhållande förut varit bestämdt, få denna
titel sig tilldelad. L. A.
Vicekonung betecknar vanligen en monarks omedelbare
ställföreträdare i ett biland. Så brukas detta namn
(Eng. vice-roy) i dagligt tal om engelska kronans
högtbetrodde representant i Indien och på Irland,
ehuru de officiella titlarna äro »Governor general
of India» och »Lord-lieutenant-general and general
governor of Ireland» (se Indien, sp. 541 o. f.,
549, och Irland, sp. 788). Af samma slag var ock
det vicekonungadöme, som i Juli 1814 från norsk sida
föreslogs för Norge under unionen med Sverige. Namnet
upptogs i de svenska förslagen till norsk grundlov,
men i en arman mening, som äfven blef fastslagen i
den norska grundlagen (§§ 12–14, 21, 32, 75 e och
h samt 77). »Vice kongen» blef nämligen icke någon
permanent institution, utan tillsattes efter konungens
behag och nedlade alltid sina funktioner, då konungen
sjelf kom till Norge. Hans makt inskränktes till
försäte i statsrådet, med tvänne röster vid lika
röstetal. Sjelfständig rätt egde han (sedan tanken
att göra honom äfven till riksrättens ordförande
öfvergifvits) endast så till vida, som han kunde
vid utomordentliga tillfällen konstituera extra
statsrådsledamöter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
