Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vicente ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Königsberg sedan 1877, har skördat betydande framgång
på lustspelets område (Ein narr des gliicks 1869,
Ein schritt vom wege, 1873, Biegen oder brechen,
1874, m. fl.), hvarest han håller en medelväg mellan
konversationsstycket och farsen. Äfven hans allvarliga
skådespel hafva tilldragit sig uppmärksamhet,
bl. a. Licht und schatten (1861) och Moritz von
Sachsen (1873). Han har derjämte utvecklat en ej
ringa produktivitet såsom författare af romaner och
noveller, bl. a. tidsromanerna Hinter den coulissen
(1872; »Bakom kulisserna», 1875), Die arbeiter (1875)
och Der jüngste bruder (1891), de historiska
romanerna Heinrich von Plauen (3 bd, 1881; 4:de
uppl. 1890) och Der grosse kurfürst in Preussen (3 bd,
1886) samt novellsamlingarna Littauische geschichten
(1881; ny saml. 1890 och Schule und leben (1891).
Wichmann. 1. Karl Friedrich W., tysk bildhuggare,
f. i Potsdam 1775, d. i Berlin 1836, son af en
stucco-arbetare, var redan som barn skicklig i att
modellera, hvarför han fick undervisning i plastik
och slutligen kom i Schadows verkstad. Hans första
arbete var en kolossal Herkules för Brandenburger thor
(Berlin). För öfrigt hjelpte han Schadow i dennes
arbeten och utförde särskildt nästan ensam Furstens
af Dessau staty i marmor. Sedan han genom en grupp
af Drottning Luise och hennes syster förvärfvat
sig rykte, reste han 1819 till Paris och Rom,
der han vistades en längre tid. Återkommen, blef
han särskildt känd genom sina själfullt behandlade
byster och porträttstatyer, af hvilka den förnämsta
var hans bildstod i marmor af Kejsarinnan Alexandra
af Ryssland (1831), som förskaffade honom många
beställningar vid hofvet i Petersburg. Han gick i sin
konst ut på ett ända till sirlighet stegradt behag,
ett fulländadt utförande af alla former och smakfull
rikedom i anordningen. – 2. Ludwig Wilhelm W.,
tysk bildhuggare, den föregåendes broder, f. 1784 i
Potsdam, d. i Berlin 1859, visade liksom denne tidiga
anlag för plastisk konst. G. Schadow, som märkt detta,
tog honom i sitt hus och utbildade honom tillsammans
med sina egna söner, Rudolf och Wilhelm. W. reste
till Paris 1807, der han studerade under David
samt fick ett kraftigt och nyttigt intryck af
antikens betydelse. Återkommen 1813 till Berlin,
utförde han efter Schadows modell Blüchers staty
för Rostock och Luthers för Wittenberg, hvarefter
han 1819 reste till Rom, der han gjorde bekantskap
med Thorvaldsen och hans konst. Der utförde han i
marmor en staty af en Flicka, som ordnar sitt hår (nu
i Petersburg). Sedan han 1821 återvändt till Berlin,
byggde han tillsammans med sin broder Karl en ny egen
atelier, från hvilken många arbeten utgingo. Bland
dessa må nämnas Amor och Psyche (i Potsdam), Kristus
(i Potsdams Nicolaikirche), S. Mikael (i Berlins
Werderkirche), frontispicerna å Veterinärskolan och
Nikolaihospitalet, Vattenhemterskan, ung flicka,
som går till en källa (1840, berömd såsom förebild
för gratie och lagom utförd sirlighet, belönad i
Paris), statyer af konsthistorikern Winckelmann
(två gånger; 1843,
i brons, rest i Winckelmaims födelsestad, Stendal,
och 1847 i förhallen till Berlins museum samt Nike,
segerns gudinna, som kröner en sårad krigare, för
slottsbron i Berlin, en grupp som enligt Lübke
»saknar monumentalt allvar». – För öfrigt hade
W. sin starka sida i utförande af spirituelt
uppfattade porträttbyster och medaljonger:
den Store Kurfursten och skalden Theodor Körner
(båda i Wralhalla), filosofen Hegel, sångerskan
Henriette Sonntag, fru Rahel, målaren Kaulbach,
furstinnan v. Liegnitz, furst Radziwill, Jenny
Lind (medaljong 1846, senare utförd i marmor)
m. fl. Hans stil utmärkte sig för trogen och ädel
uppfattning samt för ett omsorgsfullt utförande,
hvarjämte hans ideala tendenser hufvudsakligen
förde honom till framställning af sina idéer i
marmor. Hans egentliga område var också genrebilden
och porträttet. Från 1832 var han professor i Berlins
konstakademi och från 1837 lärare i modellering vid
dess Gewerbeinstitut. Han utbildade många lärjungar. –
En son af W., Hermann W., f. 1824 i Berlin, har gjort
sig känd som kompositör. C. R. N.
Wichmann, Adolph, tysk målare, f. 1820 i Celle,
d. i Dresden 1866, kom 1838 till akademien i
Dresden och arbetade till 1847 i Bendemanns
atelier. Derefter vistades han i Italien 1847–51
och studerade de gamle italienarna i Venezia och
Rom samt målade Christus consolator (belönad i
Berlin 1852). Samma år målade han hos Bendemann Den
uppfyllda bönen (en replik deraf finnes i Münchens
Pinakotek). Till hans senare verk höra Maria och
Elisabet inför det sofvande Kristusbarnet (i Liége),
En bröllopsmåltid (i Freiburg im Br.), Kristus i
Getsemane, Romerska qvinnor med sina barn m. fl.
C. R. N.
Vichtis (F. Vihti), imperielt pastorat af 2:dra
kl. i Nylands län, Finland, Lojo domsaga och
härad, Borgå stift, Raseborgs östra kontrakt. Areal
567 qvkm. Befolkningen, till allra största delen
finsktalande, 6,799 pers. (1890). A. G. F.
Vichy [visji’], stad och badort i franska
depart. Allier, vid högra stranden af Allier,
240 m. öfver hafvet vid jernvägen S:t Germain les
Fossés–Thiers af Paris–Lyon–Medelhafsbanan. 10,072
innev. (1886). V. består af två delar: Vichy-la-Ville
(gamla V.), ännu till en del omgifvet af gamla
ringmurar och torn, med trånga, krokiga gator,
ett klocktorn (återstod af ett af Ludvig II
uppfördt fast slott), en Fontaine des trois
cornets (från 1653) och M:me de Sévignés hus,
samt Vichy-les-Bains, den omkring källorna och
badanstalterna uppförda nya staden, med civil-
och militärhospital, kasino med teater, det hela
omgifvet af vackra parker. Rester af badbäcken
och af vattenledningar samt en mängd mynt från den
romerska kejsaretiden hafva anträffats. Europeiskt
rykte erhöllo källorna, först sedan de på 1780-talet
påbörjade badanstalterna (Etablissement thermal)
omkr. 1830 blefvo fullbordade. Dessa kunna lemna 3,500
bad om dagen, och V. är den mest besökta kurort i
Frankrike. Bolaget, som af staten arrenderar baden,
tillverkar salt för artificiella bad, pastiller,
chokolad m. m. I staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
