Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vigör ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stater 1860 var han i tillfälle att vidtaga för firman
vigtiga dispositioner. Med fäderneärfdt intresse
tog W. snart liflig del i födelsestadens offentliga
angelägenheter. Då stadsfullmäktigeinstitutionen
år 1863 trädde i verksamhet, vardt han en af
dess ledamöter och hade äfven förut deltagit i
kommunala värf. 1866 valdes W. till en af stadens
representanter i riksdagens Andra kammare och
inträdde sålunda på en bana, der han kom att
intaga ett framstående rum. Under tjugofyra år,
1867–90, representerade han Göteborg vid tjugofem
riksdagar i nämnda kammare, oftast vald så godt
som enhälligt. Vid sin första riksdag invaldes han
till suppleant i bevillningsutskottet, der han 1869
samt 1873–80 var ordinarie ledamot. 1870 satt han
i konstitutionsutskottet. I kammaren uppträdde han
mest i bevillnings- och bankfrågor, uttalade sig
emot ökande af indirekt beskattning, till förmån för
frihandeln, påyrkade bränvinsskattens höjande mot
nedsättande af tull å förnödenhetsartiklar, talade
för lastpenningarnas borttagande och försvarade
de enskilda bankerna mot de en tid vanliga
angreppen. Bland allmänna lagstiftningsfrågor
voro frågorna om utvidgande af de främmande
trosbekännarnas medborgerliga rättigheter samt
utsträckning af gift qvinnas eganderätt föremål
för hans varma förord. År 1875 utnämndes W., som
under sin riksdagstid visserligen tillhört den
s. k. »intelligensen», men aldrig intagit någon
utpräglad partiståndpunkt, till vice talman. Hans
finansiella insigter och riksdagsmannaerfarenhet samt
den sympati han vunnit inom kammarens olika fraktioner
gjorde, att han redan tidigt erhöll anbud att ingå
i statsrådet, anbud, som han dock afböjde. Första
gången uppmanades han att öfvertaga finansportföljen
efter Carl Fr. Waerns afgång ur statsrådet, 1874. Då
sedermera Posse 1875 var erbjuden att bilda ministèr,
sökte han vinna W. för konseljen, likaså De Geer,
som kort derefter emottog uppdraget att bilda ett
kabinett, och som i sina »Minnen» förklarat, att
han hälst velat hafva W. till finansminister,
men att denne var ovillig. Då år 1880 Posse
blef statsminister, blef W. i hans ställe Andra
kammarens talman och fungerade såsom sådan under
något mer än tio riksdagar, t. o. m. 1889. Till denna
plats medförde han flere af de allra väsentligaste
egenskaperna: lugn, oväld, erfarenhet, skarpsinne och
sist, men icke minst, en utomordentlig välvilja. Den
allmänna sympati han vann såsom kammarens talman
gaf sig flere gånger uttryck äfven under tider af
skarpa brytningar. Talmansplatsen lemnade icke längre
W. tillfälle att deltaga i utskottsarbete eller
debatt, men det är känd sak, att han såsom talman
utöfvade icke ringa inflytande i medlande riktning
och till främjande af försonlighetspolitik. Äfven vid
ministerkrisen 1883 påkallades W:s erfarna råd och
bemedling, och året derpå, 1884, erbjöds honom att
öfvertaga statsministerposten efter Thyselius. Att
han då som förut afböjde att inträda i rådkammaren
har tvifvelsutan varit föranledt af ett framträdande
karaktersdrag i W:s politiska och enskilda verksamhet,
nämligen måttfullhet och sjelfbeherskning, som
icke tillåtit honom att öfvertaga något uppdrag,
om hvars lyckliga genomförande han ej sjelf
varit öfvertygad. Vid 1890 års riksdag undanbad
han sig utnämningen till talman. Kort derpå
s. å. förlänades honom adlig värdighet, hvarvid
han behöll sitt ofrälse namn. I sin hemort har
W. utöfvat en vidtomfattande kommunal verksamhet;
han är sedan år 1888 stadsfullmäktiges ordförande,
vice ordförande i Göteborgs högskolas styrelse
sedan hennes stiftelse samt ordf., sedan 1881,
i Hamn- och elfstyrelsen. Under en längre tid,
1863–88, var han tillika ordf. i Göteborgs
sparbanksdirektion, ledamot af Handels- och
sjöfartsnämnden, i Gatu- och vägförvaltningen
m. m. Dessutom är han styrelseledamot i
tre af landets största affärsinstitutioner:
Bergslagsbanan, Skandinaviska kreditaktiebolaget
och Försäkringsaktiebolaget Svea. Sedan 1878 är
han ledamot af Göteborgs Vet.- och vitt.-samhälle.
K. W-g.
1. Wijkander [vik-], Anders Laurentius Teodor,
militär, militärförfattare, född d. 6 Febr. 1821
i Stockholm, blef 1839 underlöjtnant vid Svea
artilleriregemente, hvarifrån han nästföljande år
erhöll transport till Värmlands regemente, der han
1842 befordrades till löjtnant. Åren 1841–44 genomgick
han Högre artilleriläroverket å Marieberg, hvarefter
han sistn. år utnämndes till generalstabsofficer.
Såsom sådan verkade han med framstående duglighet
i olika befattningar de närmast följande 20 åren.
Derunder befordrades han 1851 till kapten, 1854 till
major och 1862 till öfverstelöjtnant i armén.
1864 utnämndes W. till öfverste och chef för
Värmlands regemente, vid hvilket han redan 1854
befordrats till kapten. 1874 blef han generalmajor
i armén och 1877 tillf. generalbefälhafvare i
3:dje militärdistriktet, hvilken befattning han
innehade till 1880. År 1881 tog han afsked
ur krigstjensten. Död i Göteborg d. 6 Dec. 1885. –
Bland den mängd offentliga uppdrag, som W. under
sin tjenstetid utförde, märkas företrädesvis
de, som stå i samband med ordnandet af arméns
fältförvaltning. Särskildt förtjenar anföras, att
han var ordförande i komitén för ordnande af härens
trängväsende (den s. k. trängkomitén), hvilken
1877 afgaf sitt högst värdefulla, ja epokgörande
betänkande. Äfven såsom militärförfattare
intog W. en bemärkt ställning. Sålunda
utgaf han Öfversigt af svenska militärförvaltningen
jemte grunddragen af den norska, i hvad som rörer
krigsmakten till lands (1861) samt Öfversigt af
svenska krigsförfattningens historiska utveckling från
äldre tider till indelningsverkets afslutande 1733
(1866). Under åren 1876–81 var han ledamot
af riksdagens Första kammare och tog såsom sådan en
verksam del i behandlingen af den under dessa
år på dagordningen stående försvarsfrågan. Sedan
1855 var han ledamot af Krigsvetenskapsakademien.
H. J-dt.
2. Wijkander [vik-], Erik Anders Gustaf August,
fysiker, den föregåendes son. född i Stockholm d. 14
Mars 1849, blef 1868 student i Lund, 1872 filos.
kandidat derst. och promoverad till filos. doktor i
Upsala, kallades s. å. till docent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
