Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vigör ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från 1755 hafva varit v. teol. lektor i Gefle
utnämndes han 1759 till kyrkoherde i Mo (Helsingland)
och 1763 till kontraktsprost. 1769 presiderade han
vid prestmötet. W. var ledamot af presteståndet vid
riksdagarna 1760–62, 1765–66 och 1771–72 samt satt
vid de bägge senare i Sekreta utskottet. Han var
en af mössornas pelare i sitt stånd, inom hvilket
han (enligt K. Frietzky) var den bäste talaren, och
uppträdde med stor myndighet. För sina riksdagsmeriter
belönades han af de segrande mössorna vid 1771–72
års riksdag. De tre ofrälse stånden beslöto nämligen,
att han skulle utnämnas till första regala pastorat,
hvartill han anmälde sig, och till följd deraf
»satte han sig i besittning» af Katarina församling i
Stockholm (1772). Vid sistnämnda riksdag uppträdde
W. till försvar för bränvinsbränning, »emedan
bränvinsförbud hade i följe med sig spanmålsöda»,
en sats, som han sökte bevisa dermed att det ginge
åt mera spanmål för att hålla arbetare med nödig
qvantitet dricka än för att förse dem med öflig
ration bränvin. Vid Gustaf III:s revolution hölls
han d. 19–21 Aug. 1772 arresterad. Död i Stockholm
d. 14 Mars 1780.
2. Wijkman [vik-], Sven Kaspersson, biskop, den
föregåendes son, född i Öster-Våla, Upland, d. 19
Jan. 1754, blef student i Upsala 1771, der han
1776 promoverades till filos. doktor och 1779 blef
teol. kand. samt s. å. prestvigdes. Efter att sedan
1780 hafva varit förordnad till teol. docent blef han
1783 e. o. teol. adjunkt och 1795 teol. professor
kalsenianus samt pastor i Hagby och Ramsta. 1800
utnämndes han till teol. doktor. Kyrkoherde i
Simtuna sedan 1805, uppfördes han i andra rummet
å förslaget till biskopsstolen i Visby 1813 samt
utnämndes 1819 till domprost i Vesterås, hvilket
ämbete han tillträdde 1821, och 1825 till biskop
derstädes. Död d. 9 Febr. 1839. – W. var under
sin krafts dagar en framstående riksdagspolitiker
med stor parlamentarisk förmåga samt representerade
den moderat liberala riktningen. Han bevistade alla
riksdagar under tiden 1800–30 och ansågs såsom en
af presteståndets ledare. Han utöfvade äfven ett ej
ringa inflytande på 1809 års grundlagsstiftning. Såsom
biskop deremot lemnade han till följd af indolens,
ålder och sjuklighet icke några märkliga spår af sin
verksamhet. Under hela sin fjortonåriga biskopstid
höll han ej ens något enda prestmöte med Vesterås
stift. J. H. B.
Wijnants [ve’j-], Jan, holländsk målare, f. i
Haarlem 1600(?), lefde ännu 1679 i Haarlem eller
Amsterdam, har efterlemnat arbeten, daterade mellan
1641 och 1679, och var först verksam i Haarlem,
sedan, efter 1665, i Amsterdam. För öfrigt äro hans
lefnadsomständigheter okända. Han målade landskap med
fullt sjelfständig karakter, men var så uteslutande
landskapsmålare, att figurerna i hans taflor utfördes
af Jan Lingelbach samt af W:s lärjungar Philips
Wouwerman och Adriaan van de Velde. Hans äldre
taflor äro varma och saftiga i färgen samt hafva
sluten bakgrund; hans senare, mest kända och omtyckta
arbeten framställa öppen trakt under klar eller
halfklar luft, trädgrupp på ena sidan, fri utsigt på den
andra, lätta trädkronor och särskildt omsorgsfullt
utförda stammar, allt med fast form och kylig
färgskala, men klart och vackert. Af hans många
arbeten finnas 8 i München (bland dem Landskap
med jagthund), 8 i Petersburg (bland dem Bondgård,
1656), 8 i Amsterdams Rijksmuseum (bland dem Väg
vid skogsranden, 1668, och ett karakteristiskt
Landskap, 1669) samt i London flere i enskild
ego. Dessutom finnas taflor af honom i Wien,
Dresden, Berlin, Haag, Köpenhamn (en särdeles stor
och märklig tafla) samt i Sveriges Nationalmuseum
(Bondgård, Väg genom ekskog, Väg genom dynerna och
Backe med utsigt öfver en flod och en bergås).
C. R. N.
Wijnblad [vin-], Karl, militär, författare i
arkitektoniska och ekonomiska ämnen, född d. 30 April
1705, son af öfverstelöjtnanten Olof W., uppgjorde på
anmodan af enskilda personer planer för bebyggandet
af en del herrgårdar i mellersta Sverige jämte
ordnande och reglering af deras närmaste omgifningar
samt nedlade resultatet af sin praktiska erfarenhet
och sina teoretiska studier efter Vignola, Palladio
m. fl. i en följd af skrifter, rikt illustrerade med
kopparstick af J. Gillberg m. fl. Sålunda utkommo
Ritningar på fyratio wåningshus af sten och trettio
af träd samt åtskilliga lusthus etc. (1755; ny,
förändrad uppl. 1757), Ytterligare tillökning af
Ritningar på wåningshus sextio af sten och tjugu af
träd samt hvarjehanda flygel-byggnader och pavillons
etc. (1756), Afhandling om mur- och tak-tegelbruks
inrättande (1761), Generalplaner til fem sätesgårdar
(1765), Tillökning af Generalplaner till tio
sätesgårdar (s. å.) och Beskrifning huru allmogens
bygnader så af sten som träd måge med största
besparing uppföras (1766). W:s verksamhet rönte stort
erkännande äfven från det offentligas sida (han erhöll
af Riksens ständer en belöning af 6,000 dlr s:mt för
den ofvannämnda afhandlingen om tegelbruk, och hans
första samling af ritningar utkom, såsom nämnts,
i två upplagor), och han har säkerligen utöfvat ett
ganska kraftigt inflytande, direkt och indirekt,
på privatbyggnadskonsten i Sverige, särskildt i
landsorten och de smärre städerna. Hans skrifter bilda
för öfrigt ett slags sammandrag af byggnadsläran med
redogörelse för kolonnordningarna, för arkitektoniska
termer, konstruktioner o. dyl. I ritningarna
synes hufvudvigten vara lagd på inredningen och
grupperingen. Fasadbildningen deremot är skäligen
enformig, med oftast rusticerade bottenvåningar,
frontispiser och mansardtak. W. sluter sig
i det hela till samma, på italiensk-franska
senrenaissance-mönster grundade riktning, som
Hårleman och Adelcrantz följde. På den militära banan
avancerade han till kapten vid fortifikationen. Han
dog d. 6 Mars 1768. Upk.
Vik, gods i Balingsta socken, Upsala län, vid
Låstaviken af Mälaren, utgör med underlydande i
Vester-Åkers, Ålands och Giresta socknar en possession
af 12 mtl, taxerad till 242,700 kr. (1892). Det gamla
slottet, vanligen kalladt Viks mur, en af Sveriges
få återstående medeltidsborgar, härrör sannolikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
