Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
koalitionskriget. I Jan. 1795 måste V. med sin familj
fly öfver till England, arfståthållarevärdigheten
afskaffades, och fransmännen upprättade den Bataviska
republiken. Några år senare, 1802, afstod V. formligen
från sina värdigheter och egendomar i Nederländerna
samt mottog genom riksdeputationens beslut i vederlag
abbotstiften Fulda med Korvei, Dortmund, Weingarten
och några andra orter i Tyskland, hvilka han snart
afstod åt sin son, sedermera kon. Vilhelm I af
Nederländerna. Sjelf drog han sig slutligen undan
till Braunschweig, der han afled d. 9 April 1806.
Hjr.
Vilhelm (Willem), konungar af Nederländerna,
storhertigar af Luxemburg och prinsar af
Nassau-Oranien. 1. V. I Fredrik, son af
arfståthållaren Vilhelm V, föddes i Haag d. 24
Aug. 1772. Efter slutade universitetsstudier i
Leiden blef han 1791 medlem af statsrådet, general
och guvernör i Breda samt ådagalade under det sedan
1793 pågående kriget mot Frankrike mycken militärisk
skicklighet och personlig tapperhet. Då fransmännen
öfversvämmade Holland, begaf prins V. Fredrik sig
till Tyskland, i Jan. 1795. 1802 slog han sig ned
i Fulda och öfvertog efter faderns död styrelsen
äfven öfver Nassauiska husets stamland, hvilka
likväl gingo förlorade genom Napoleons segrar
1806. Under de följande åren förde V. vanligen
ett kringströfvande lif i England och Tyskland,
men deltog med utmärkelse i slaget vid Wagram,
1809. Efter slaget vid Leipzig öfvergick han från
England till Holland, landsteg vid Scheveningen i
Nov. 1813 och utropades d. 1 Dec. s. å. i Amsterdam
till »suverän furste af Nederländerna». Enligt
Wienkongressens beslut utropades han d. 16 Mars 1815
såsom konung öfver både Holland och Belgien jämte
Liége såsom ett förenadt konungarike Nederländerna
samt erhöll dessutom storhertigdömet Luxemburg, mot
det att han till Preussen och Nassau afträdde sina
stamland i Tyskland. Under de följande åren residerade
han än i Haag, än i Bruxelles och ådagalade såsom
regent ganska mycken duglighet och pligttrohet, om
också ej alltid politisk klokhet. Till följd af V:s
förkärlek för holländarna och äfven af andra grunder
uppstod snart i det katolska Belgien ett jäsande
missnöje, som slutligen gaf sig luft i 1830 års
revolution. Stormakternas underhandlingar i London
1831 skilde slutligen Holland och Belgien åt, men
först 1839 kunde den halsstarrige konung V. förmås
att erkänna Londonkonferensens bestämmelser. Under
den återstående delen af sin regering var han
föremål för mycket missnöje från folkets sida och
pröfvade särskildt på åtskilligt obehag på grund
af sitt förhållande till grefvinnan Henriette
d’Oultremont. Slutligen abdikerade han, d. 7
Okt. 1840, antog titeln grefve af Nassau, drog sig
tillbaka till sina gods i Schlesien och äktade 1841
grefvinnan d’Oultremont. Han afled d. 12 Dec. 1843 i
Berlin och begrofs i Jan. 1844 i Delft. I sitt första
gifte, som ingicks d. 1 Okt. 1791, var V. förmäld
med prinsessan Fredrika Lovisa Vilhelmina (död d. 12
Okt. 1837), dotter af kon. Fredrik Vilhelm II
af Preussen, moder till konung Vilhelm II och
arfprinsen Fredrik Vilhelm Karl (se Fredrik, sp. 327),
som i sitt gifte med Lovisa af Preussen blef fader
till drottning Lovisa af Sverige-Norge. – 2. V. II
Fredrik Georg Ludvig, den förres son, född i Haag
d. 6 Dec. 1792, genomgick militärakademien i Berlin
och fullbordade sina studier vid universitetet
i Oxford. Han gick 1811 såsom öfverstelöjtnant i
spansk tjenst och blef senare adjutant åt konungen af
England. 1815 anförde han den nederländska armén samt
ådagalade stor tapperhet och militärisk duglighet,
särskildt i slaget vid Waterloo, der han blef svårt
sårad. Han utmärkte sig å nyo i kriget mot det
upproriska Belgien (1830–32), med hvilket land han
sökte komma till fredlig uppgörelse äfven genom att
erkänna dess politiska oberoende. Han desavouerades
emellertid af fadern och vistades sedermera en tid
i utlandet i ett slags landsflykt. Efter sin faders
abdikation, d. 7 Okt. 1840, besteg han tronen,
sökte råda bot för den rådande finansnöden i
Nederländerna, men gjorde i det längsta motstånd
mot det allt häftigare krafvet på politiska
reformer. 1848 års rörelser tvungo honom dock
att medgifva en genomgripande förändring af sitt
lands författning. Han afled i Tilburg d. 17 Mars
1849. V. var sedan d. 21 Febr. 1816 gift med Anna
Pavlovna (död d. 1 Mars 1865), dotter till kejsar
Paul I, och hade med henne 5 barn, af hvilka må
nämnas sönerna Vilhelm, hvilken efterträdde honom på
tronen, och Henrik samt dottern Sofia, 1842 förmäld
med storhertig Karl Alexander af Sachsen-Weimar. –
3. V. III Alexander Paul Fredrik Ludvig, den förres
son, född d. 19 Febr. 1817, tillträdde regeringen
d. 17 Mars 1849 under våldsamma inre brytningar
och nödgades genom personliga eftergifter lugna de
upprörda sinnena i sitt land. Hösten 1849 kallade
han till styret en liberal ministèr under Thorbecke,
Hollands störste statsman i nyare tid. V:s regering
blef af mycken vigt för hans rikes parlamentariska
utveckling och dess materiella framåtskridande,
men initiativet till alla vigtiga förändringar
utgick knappast från honom sjelf, så mycket mindre,
som hans håg stod mer åt nöjen än åt ett konseqvent
och mödosamt arbete. Hans patriotiska sinnelag var
emellertid oförnekligt och förskaffade honom, jämte
hans folkliga väsende, en stor popularitet. Efter
Tyska förbundets upplösning (1866) upphörde
storhertigdömet Luxemburgs och hertigdömet Limburgs
förbindelse med Tyskland. Limburg införlifvades med
Nederländerna, och Luxemburg förklarades genom 1867
års traktat för neutralt land med arfsrätt för huset
Nassau efter huset Oraniens eventuella utslocknande
på svärdssidan. I sitt första gifte, sedan d. 18 Juni
1839, med Sofia (död d. 3 Juni 1877), konung Vilhelm
I:s af Würtemberg dotter, hade V. två söner: Vilhelm,
prins af Oranien (född d. 4 Sept. 1840, död i Paris
d. 11 Juni 1879), och Alexander (född d. 25 Aug. 1851,
död d. 21 Juni 1884). I sitt andra gifte, sedan d. 7
Jan. 1879, med prinsessan Emma af Waldeck-Pyrmont
(född d. 2 Aug. 1858), hade V. en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
