Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilje ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han blef kapten 1845. 1861 tillfångatog han i
Bahamakanalen tvänne af sydstaternas kommissarier,
som ämnade sig till Europa, och erhöll derför
kongressens tack, ehuru de på Englands reklamation
måste lösgifvas. 1862 befordrades han till commodore,
utmärkte sig under inbördes kriget (bl. a. intog han
City Point vid Jamesfloden d. 28 Aug. 1862), men
tog efter krigets slut afsked och dog i New York 1877.
Wilkesbarre [oi’lksbärr], stad i nord-amerikanska
staten Pennsylvania, vid Susquehannas norra
källflod. 23,339 innev. (1880). Rika antracitgrufvor
och liflig industri, som till stor del grundar sig
på dessa.
Wilkie [oi’lki], Sir David, engelsk målare, f. 1785
i grefskapet Fife, Skotland, d. 1841 ombord på en
engelsk ångare på väg från Gibraltar till England
och begrafven i hafvet, började sina konststudier
i Edinburgh 1799 och belönades 1803 för Kallisto i
badet med Diana. Han kom 1805 till London och blef
elev i Royal Academy samt väckte snart uppseende
med en tafla, Bypolitikern, utställd 1806. Från den
stunden började hans rykte växa med hvarje följande
arbete, såsom Den blinde violinspelaren (1807, nu i
Nat. Gallery), Kortspelare (1808), Betalningsdagen,
Ett såradt finger, Byfesten (1811, nu i Nat. Gall.),
hvarpå han 1811 blef ledamot af akademien. Alla
dessa och andra till samma tid hörande arbeten
voro med största omsorg utförda, såsom Blindbock,
Introduktionsbrefvet, Läsning af ett testamente,
Invaliderna i Chelsea m. fl. Så fortgick han som
uteslutande genremålare till 1825, då han företog
en resa på kontinenten under tre år och besökte
Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien. Under
denna resa förändrade han alldeles stil och ämnen:
i stället tor det noggranna utförandet satte han
ett målningssätt med bred pensel, af mera lätt,
antydande, nästan dekorativ karakter, beroende på
studium af gamla mästare, bland hvilka angifvas
Correggio, Rembrandt och Velasquez. Dithörande
bilder äro t. ex. Spansk posada, Flickan från Zaragoza
o. a. Under denna senare tid bestod ändringen i ämnen
deri att han småningom öfvergick till historiska
bilder och porträtt. Mest berömd af de förra är John
Knox’ predikan 1559 (1832, nu i Nat. Gall.); andra
sådana äro Columbus och ägget (1835) och Maria Stuarts
flykt (1837). Såsom porträttmålare har han åstadkommit
flere berömda verk, t. ex. konung Georg, drottning
Viktoria, lady Lindhorst, Sir James Mac Gregor,
Wellington, O’Connel, landskapsmålaren Thomas Daniell
(nu i Nat. Gall.) m. fl. Efter Sir Thomas Lawrence
blef han 1830 »painter to His Majesty» och 1836
»knight». Hösten 1840 reste han till Konstantinopel,
der han målade ett porträtt af sultan Abdul Medjid;
derefter besökte han Heliga landet och Egypten, men
sjuknade i Alexandria, och det var under hemresan
derifrån han afled. Hans lif är tecknadt af Allan
Cunningham i »The Life of Sir D. W.» (3 vol., 1843).
C. R. N.
Vilkina-sagan. Se Didriks-sagan.
Wilkins [oilkins], Charles, engelsk orientalist,
det »europeiska sanskritstudiets fader», f.
1749, d. 1839, kom vid 21 års ålder till Kalkutta
för att tjenstgöra i Bengalens administration. Från
1778 var han generalguvernören Hastings behjelplig
i att söka åstadkomma en förbättrad undervisning
åt Ostindiska kompaniets indiska tjenstemän
och kom derigenom att göra sig förtrogen med de
indiska förhållandena i allmänhet och sanskrit
i synnerhet. Han införde i Bengalen tryck med
bengali-bokstäfver och var den förste, som i
Europa föranstaltade tryckning med sanskritskrift,
hvartill han sjelf skurit och gjutit typerna. W. var
jämte den egentlige grundläggaren, W. Jones, en af
stiftarna af det för indologiens studium så betydande
sällskapet Royal Asiatic society of Bengal (1784),
som 1799–1836 (39) utgaf »Asiatic researches» och
derefter den ännu fortgående tidskriften »Journal of
the Asiatic society of Bengal». 1786 återvände han
till Europa och blef 1801 bibliotekarie för Ostindiska
kompaniet (East India House), en befattning, som
han innehade till sin död. – Det arbete, hvarigenom
W. företrädesvis väckte uppmärksamheten på sanskrit
och dess literatur, var hans öfversättning af den
mystiskt filosofiska episoden Bhagavad-gita (1785;
ur »Mahabharata»). 1787 utkom hans öfversättning
af det bekanta fabelverket Hitopadeça. 1798
affattade han en förteckning af de af W. Jones
samlade sanskrithandskrifterna. Han utgaf vidare
en sanskritgrammatik (1808), den första bok med
sanskrittyper, som är tryckt i Europa, och en
förteckning af sanskritrötter (1815). I »Oriental
repertory» utgaf han några öfversättningar af
episoder ur »Mahabharata», i »Annals of oriental
literature» fortsättning af i »Asiatic researches»
påbörjade artikelserier. En till två tredjedelar
utförd öfversättning af »Manu» inhiberades,
emedan Jones förehade samma arbete (hvilket
utkom 1794). Dessutom utgaf W. en ny upplaga
af Richardsons arabiska och persiska lexikon
(1816–20). K. F. J.
Wilkinson [oi’lkinsön], Sir John
Gardner, engelsk egyptolog, f. i Westmoreland 1797,
studerade vid läroanstalten i Harrow-on-the-hill och
vid universitetet i Oxford. Som yngling hade han sin
lust i att afteckna arkitektoniska minnesmärken och
skulpturverk. Efter kortare färder på kontinenten
inskeppade han sig 1821 till Egypten, som han under
12 års tid grundligt genomforskade i topografiskt
afseende, på samma gång som han studerade landets
historia och fornlemningar. Han skref deröfver rikt
illustrerade arbeten, på grund af hvilka han anses
vara den ypperste kännaren af egyptisk arkeologi,
som hittills funnits. Hans stora och jämförelsevis
uttömmande arbete Manners and customs of the ancient
egyptians (5 bd, 1837–41) upplefde genom S. Birchs
försorg en ny upplaga (i 3 bd) 1878. Vidare må nämnas
Materia hieroglyphica (1828, med konungalängder),
Topography of Thebes, and general view of Egypt
(1835), Modern Egypt and Thebes (2 bd, 1843),
The architecture of ancient Egypt (1850) och The
egyptians in the time of the pharaohs (1857). För
sina förtjenster om forskningen adlades W. 1839. Han
besökte Egypten å nyo 1841, 1843, 1848 och 1855, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
