Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Willems ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter Pipins död och Karl Martels nederlag i
striden mot den hedniskt sinnade frisiske fursten
Kadbod (715) måste W. emellertid draga sig undan
till klostret Echternach vid Trier. Hans tvungna
overksamhet derstädes varade dock ej länge. Efter
Radbods död (719) återvände han till Utrecht
och upptog å nyo under Karl Martels beskydd det
afbrutna missionsarbetet, hvilket han, under
tre år biträdd af Bonifacius, bedref med sådan
framgång, att åtminstone i sydliga hälften af Holland
omvändelseverket kunde sägas vara fullbordadt, innan
han slutade sina dagar, d. 6 Nov. 739, i Echternach,
der han begrofs. Hufvudkällan för W:s historia är
Alcuins lefnadsteckning öfver honom (tr. hos Jaffé:
»Bibl. rer. Germ.», VI).
Willich, Cäsar, tysk målare, f. 1825 i Rhenbajern,
var 1843 lärjunge vid akademien i Berlin under
Jac. Schlesinger, flyttade 1846 till München,
der han som lärjunge af Karl Schorn målade sin första
större tafla, men tvangs af de politiska rörelserna
1848 och 1849 att lefva i Schweiz, hvarefter han en
tid studerade i Antwerpen och tre år i Paris under
Couture. Han lefde 1858–61 i Italien, mest i Rom,
men slog sig slutligen ned i München, der han dog
1886. W. målade mest bilder ur myten och sagan för
att få tillfälle att framställa den qvinliga kroppens
skönhet. Bland hans arbeten märkas Andlig domstol
från hexeriprocessernas tid, Psyche med vasen, Ung
zigenerska lekande med en ödla, Sofvande nymf med en
satyr, Amazon m. fl. Hans porträtt af Richard Wagner
är mycket berömdt.
Villie, socken i Malmöhus län, Ljunits härad. Areal
2,970 har. 1,697 innev. (1892). V. bildar med
Örsjö ett alternerande regalt och till egaren af
Rydsgård patronelt pastorat, Lunds stift, Ljunits
och Herrestads kontrakt.
Villiers [villers]. Se Buckingham, 1 och 2, och
Clarendon 2.
Villiers de Lisle-Adam [vilie’ dö lil ada’ng], Jean
Philippe, stormästare af Johannitorden, f. 1464,
d. 1534, var till börden fransman, blef 1521 vald
till ordens stormästare och gjorde sig berömd genom
sitt hjeltemodiga försvar af Rhodos. År 1522 i Juni
landstego på ön 200,000 turkar, hvilka började
belägringen af Rhodos och snart förstärktes af
100,000 man. Sedan turkarna förlorat öfver 100,000
man och V. ej fått någon undsättning, nödgades han i
Dec. s. å. uppgifva staden och fästningen. Sedermera
utverkade han af kejsar Karl V åt orden öarna Malta
och Gozzo.
Willigis, tysk prelat, var en man af ringa
härkomst. Af biskop Wolcold af Meissen, som
uppfostrat honom som en son, rekommenderades han
hos Wolcolds lärjunge kejsar Otto II, som gjorde
honom till kansler (971) och ärkebiskop af Mainz
(975). Under Otto II:s sons, Otto III:s, omyndiga
år förde W. jämte kejsarinnorna Theofano och
Adelheid styrelsen samt hade äfven sedermera såväl
under Otto III:s som Henrik II:s regering stort
inflytande. W. var en stor vän af bildningen och
gjorde sig mycket förtjent om skolväsendet. Död 1011.
Villi intestinati (af Lat. villus, ludd, och
intestina, inelfvor), med., tarmludd. Se Tunntarm.
Villingen, kretsstad i badenska landeskommissariatet
Konstanz, vid Donaus källflod Brigach och
Schvarzwaldbanan. 6,141 innev. (1880). V. är en af
hufvudorterna för urtillverkningen i Schwarzwald samt
för tillverkning af orkestrion och andra spelverk;
det har derjämte klockgjuteri, mekaniska verkstäder
och sågverk. Orten, som nämnes redan 817, spelade en
rol under bondekriget, under trettioåriga kriget,
då den belägrades tre gånger 1633 och 1634, samt i
spanska arfföljdskriget. Sedan 1806 har den tillhört
Baden.
Villingsberg, bruks- och landtegendom i Knista socken,
Örebro län, nära Karlskogas gräns, vid Valån, mellan
sjöarna Noren och Våtsjön. Egendomen, som tillhör
Villingsbergs aktiebolag, omfattar inom socknen en
jordegendom om 4 mtl jämte V:s jernbruk, valsverk och
qvarn med ett sammanlagdt taxeringsvärde af 211,100
kr. (1891), hvarjämte till samme egare höra 4,55
mtl, tax.-v. 357,100 kr., i Hidinge socken, 1,5 mtl,
tax.-v. 73,400 kr., i Qvistbro socken, och 3,75 mtl,
tax.-v. 145,700 kr., i Tysslinge socken af samma
län. Bruket anlades 1646 af Hans Mönich, kom sedan
genom gifte i general Rehnskölds ego, hvarefter
det länge innehades af von Hofstenska slägten, tills
bruksegaren St. Erl. v. Hofsten 1856 sålde det till
bruksegaren C. J. Yngström, som öfverlåtit det till
ett aktiebolag, stadfäst 1883, med ett aktiekapital
af 3 mill. kr.
Willis [oi’llis], Thomas, engelsk läkare, född 1622,
studerade först teologi i Oxford, men egnade sig
sedan, på grund af de förföljelser den anglikanska
kyrkan hade att utstå af Cromwell, åt medicinen,
anställdes 1660 såsom professor i Oxford samt flyttade
1666 till London, der han med lysande framgång
uppträdde såsom praktiserande läkare. Död 1675.
W. var en af sin tids mest framstående forskare
inom den medicinska vetenskapens område och har
i synnerhet genom sina utmärkta undersökningar
öfver nervsystemets anatomi (Cerebri anatome, 1664)
förvärfvat sig ett i medicinens historia oförgätligt
namn. I sin allmänt medicinska åskådning slöt han
sig hufvudsakligen till Sylvius, hvilkens läror han i
väsentlig grad utvecklade och förbättrade. W. skref
Diatribae duae: 1. De fermentatione. 2. De febribus
(1659), Pathologia cerebri, in qua agitur de morbis
convulsivis et de scorbuto (1667), Affectionum quae
dicuntur hystericae et hypochondriacae pathologia
(1670), De animo brutorum (1672), Pharmaceutica
rationalis (1673-75). W:s samlade skrifter
utgåfvos 1676 (flere nya uppl). Det 11:te paret af
hjernans nerver samt den vid hjernans bas befintliga
kransen af pulsådror hafva uppkallats efter honom.
R. T-dt.
Willis [oi’llis], Nathaniel Parker, nord-amerikansk
författare, f. 1807 i Portland, staten Maine,
studerade vid Yale college 1823–27, utgaf 1829–31
tidskriften »American monthly magazine» och bereste
derefter under sex år större delen af Europa samt
Levanten. I veckobref till »New York mirror» skildrade
han raskt och lifligt sina intryck förnämligast från
England, utg. i bokform med titeln Pencillings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
