Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besök i Kairo för att öfvertaga en högre post
inom finansförvaltningen, men snart missnöjd lemnat
Egypten, återvände han dit 1878 såsom vice-president i
den af kediven på de främmande makternas uppmaningar
tillsatta internationella finanskommissionen. På
grund af denna kommissions allvarliga anmärkningar
förklarade kediven sig beredd att inrätta den
egyptiska finansförvaltningen på europeiskt vis,
och W. blef finansminister, i Sept. 1878. Men redan i
April 1879 afskedade kediven W. (se Egypten, sp. 237),
som då återvände till sitt generalkontrollörsämbete
i London. Han adlades 1880. S. å. öfvertog han
emellertid på kediven Tevfiks begäran presidentskapet
i den internationella liqvidationskommissionen och
förvaltade det till Arabi pasjas resning. 1885 var
W. en af Englands delegerade i Paris för ordnande
af segelfarten på Sues-kanalen.
Wilson [oi’lsön], Sir Charles William, engelsk militär,
topograf, f. 1836, ingick 1855 vid k. ingeniörkåren
(The royal engineers) och avancerade der till
öfverste (1883), under tiden utförande en
mängd topografiska arbeten, t. ex. kartläggning
af Jerusalem och Sinaiöcknen. 1879–82 deltog
han såsom generalkonsul i verkställandet af den
engelsk-turkiska konventionen ang. Mindre Asien. Han
deltog sedermera i Sudan-expeditionen samt öfvertog
efter Stewarts död (Febr. 1885) befälet öfver den till
Gordons undsättning framryckande kåren, en marsch, som
han skildrat i From Korti to Khartoum. 1885 adlades
han och utnämndes sedermera till generaldirektör
för landtmäteriet.
Wilson [-så’ng], Daniel, fransk politiker, f. 1840,
ärfde en stor förmögenhet efter sin fader, en
rik fabriksegare, som från England inflyttat till
Frankrike och låtit naturalisera sig. Han valdes 1869
till ledamot af Lagstiftande kåren, der han slöt
sig till den moderata oppositionen och röstade mot
Napoleon III:s krigsförklaring mot Preussen i Juli
1870. Efter krigets slut valdes W. d. 8 Febr. 1871
till medlem af nationalförsamlingen för departementet
Indre-et-Loire. Han tillhörde först venstra centern
och derefter den republikanska venstern och gjorde
sig bemärkt som en arbetsam och skicklig medlem af
budgetsutskottet. Han valdes 1876 af Loches till
medlem af deputeradekammaren och omvaldes vid de
allmänna valen 1877, 1881 och 1885 samt var 1879–80
understatssekreterare i finansministeriet. Personlig
vän till presidenten Grévy, med hvars enda dotter,
Alice, han gifte sig 1881, bidrog W. genom sina
intriger mycket till kabinettet Gambettas fall i
Jan. 1882. Sedan han genom misslyckade spekulationer
förstört sin fäderneärfda förmögenhet, begagnade han
sig af sin ställning som presidentens måg för att
genom löften om ordnar, ämbeten och leveranser och
genom andra olagligheter skaffa sig pengar. Då detta
1887 kom till allmänhetens kännedom, blef W. föremål
för ytterst häftiga anfall inom pressen, och då
presidenten Grévy lade hinder i vägen för anställande
af rättegång mot hans måg, vände sig den allmänna
opinionen både i pressen och i deputeradekammaren
mot den gamle förblindade
presidenten sjelf, som efter ett envist, men fruktlöst
motstånd tvangs att afsäga sig presidentsämbetet i
Dec. 1887. Beröfvad presidentens skydd, blef W. 1888
åtalad och dömdes till några månaders fängelse. Dermed
var hans politiska bana afslutad. W. är emellertid
nu åter en mycket rik man, sedan hans hustru efter
sin faders död (d. 9 Sept. 1891) ärfde dennes till
omkr. 10 mill. francs uppskattade förmögenhet.
E. W.
Wilster. 1. Kristian Frederik Emil W., dansk
skald, född d. 27 Sept. 1797 i Köpenhamn, var son
till höjesteretsadvokat Karl Henrik W. (f. 1772,
d. 1837), som 1799 öfvergaf sin hustru och med en
engelsk älskarinna förde ett äfventyrligt lif i
Nordtyskland under namn af baron von Essen, till
dess han såsom misstänkt för mord 1812 dömdes till
15 års fängelse. W. blef student 1813, tog juridisk
examen 1816, teologisk 1822 och magistergrad 1827
samt blef adjunkt i Sorö 1822 och lektor derstädes
i engelska och grekiska 1828. Följande år utgaf han
Betragtninger over vor nyere tids poesi och hade
såsom beundrare af Öhlenschlager en skarp literär
fejd med J. L. Heiberg. Död d. 11 Jan. 1840. Af
W:s poetiska alster, 3 smärre samlingar Digtninger
(1827–40), märkas särskildt flere ypperliga lyriska
dikter och romanser. Derjämte utgaf han förtjenstfulla
öfversättningar af »Iliaden» och »Odyssén» (1836–37;
5:te uppl. 1890) samt af 7 tragedier af Evripides
(1840; 2:dra uppl. 1857). – 2. Ernst Henrik
Claude W., den föregåendes kusin, militär, född d. 21
Aug. 1808 i Köpenhamn, blef löjtnant 1825 och kapten
1841 samt förde 1848 med utmärkelse ett kompani jägare
i striderna vid Slesvig och Dybböl. Befordrad till
major och chef för jägarekåren 1849, utmärkte han sig
både vid Kolding samt under Ryes reträtt i Jylland och
i striderna vid Solbro 1850. Han blef öfverste 1858,
var kommendant i Slesvig 1860–63 och förde 1864 såsom
generalmajor först en brigad, sedan en division, men
blef redan d. 8 Mars sårad och urståndsatt att deltaga
i kriget. Under åren 1874–77 var W. öfverbefälhafvare
i Jylland och dog d. 27 Dec. 1881.
E. Ebg.
Wilt, D. ver. Se Ver Wilt.
Wilt, Marie, född Liebenthaler, österrikisk sångerska,
f. 1833, d. 1891, var redan gift med en ingeniör Franz
Wilt, då hon 1863 på Herbecks uppmaning började
egna sig åt sångkonsten och studera för Gänsbacher
och Wolf. Sedan hon uppträdt på flere konserter,
debuterade hon 1865 i Graz på operascenen och sjöng
sedan med stor framgång i Berlin och London, der hon
dock ej uppfyllde spådomen att hon skulle blifva
en ny Grisi. I Wien var hon engagerad 1867–77;
derefter sjöng hon i Leipzig, Brünn m. fl. städer
samt slutligen å nyo i Wien. Hon uppträdde i de
mest olikartade sopranpartier och egde en ovanligt
omfångsrik, kraftfull och välljudande stämma.
A. L.
Wiltaburg. Se Utrecht.
Wilton [oi’ltön], stad i engelska grefskapet Wilts,
5 km. v. om Salisbury, vid föreningen af Wily och
Nadder (Southern Avons flodområde). 1,826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
