Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinkelafstånd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Friedrichs II. und seiner reiche (2 bd, 1863–65),
det förträffliga Bibliotheca Livoniae historica
(systematisk förteckning öfver källor och hjelpmedel
till Estlands, Livlands och Kurlands historia, 1870;
2:dra, tillökta uppl. 1878), Philipp von Schwaben
und Otto IV. von Braunschweig (2 bd, 1872–78) och
Kaiser Friedrich II (bd I, omfattande tiden 1218–28;
1889). Han har derjämte utgifvit bl. a. »Acta
imperii inedita seculi XIII et XIV» (2 bd, 1880–85)
och »Urkundenbuch der universität Heidelberg. Bd I
Urkunden, Bd II Regesten» (1886).
Vinkelmätare. Se Goniometer.
Vinkelmätning. Se Geodesi och Vinkel.
Vinkelpredikant (T. winkelprediger), predikant, som
uppträder endast utom kyrkan (som predikar i »vinklar
och vrår»).
Winkelried [-rid], Arnold (Erni), schweizisk
nationalhjelte, skall enligt traditionen
hafva varit en landtman från Stans i nuv.
halfkantonen Unterwalden nid den Wald och i slaget
vid Sempach, d. 9 Juli 1386, genom sin offerdöd
skaffat schweizarna seger öfver hertig Leopold af
Österrike. Då schweizarna i nämnda slag icke kunde
genomtränga österrikarnas tätt slutna fyrkant,
skall W. hafva tagit ett helt fång af fiendernas
framsträckta spjut och vid fallet tryckt dem ned i
marken samt sålunda öppnat i österrikarnas led en
lucka, genom hvilken hans landsmän bröto in. Det har
växt upp en hel literatur, hvari den frågan afhandlas
om ofvannämnda hjeltedat verkligen utförts eller är
att hänvisa till sagans område. De flesta schweiziska
historieskrifvare, med Tschudi i spetsen, hålla före,
att W. är en historisk person och att han verkligen
gjort den gerning, vid hvilken hans namn är fäst. Men
många författare hafva framkastat sina tvifvel. Så
säger t. ex. L. Vulliemin (»Lettres à un ami»,
i »Jahrb. für schweizerische gesch.» VIII, 326):
»Qvinnor, ynglingar och konstnärer skola säga, att
W:s namn är uttrycket för en historisk verklighet,
historien får det icke». Enligt urkunders vittnesbörd
var en slägt Winkelried bosatt i Stans i början af
1300-talet. 1417 var en W. »landamman» i nid den
Wald, och 1522 stupade en Arnold W. såsom riddare
och kapten vid milanesiska gardet vid Bicocca. Vare
huru det vill, d. 3 Sept. 1865 restes en minnesvård
åt W. i Stans; han prisades som Schweiz’ räddare
vid Sempachsjubileet 1886, och hans namn bär
understödskassan för stupade schweiziska krigares
enkor och barn.
Vinkelrät. Se Lodrät.
Vinkelspegel, fys. Se Kaleidoskop och Spegel.
Vinkeltransportör. Se Vinkel.
Winkler, Clemens Alexander, tysk kemiker, f. 1838
i Freiberg (Sachsen), professor sedan 1873 vid
bergsakademien i sin födelsestad, har egnat sig i
synnerhet åt utbildningen af den teknisk-kemiska
gasanalysen och författat bl. a. Anleitung zur
chemischen untersuchung der industriegase (1876–79),
Die maassanalyse nach neuem titrimetrischem system
(1883) och Lehrbuch der technischen gasanalyse (1884;
2:dra uppl. 1892). W. valdes 1892 till ledamot af
svenska vetenskapsakademien.
Vinköl, socken i Skaraborgs län, Skånings härad. Areal
3,542 har. 930 innev. (1892). V. bildar med Marum
ett prebendepastorat, Skara stift, Domprosteriet.
Vinland kallade nordboarna en del af Nord-Amerikas
östkust, som upptäcktes år 1000 af isländare från
Grönland. Äldsta vittnesbördet om V:s upptäckt
lemnar Adam af Bremen, som omkr. år 1070 uppehöll
sig hos Sven Estridsson i Danmark och några år
derefter skref sin bok om den bremenska kyrkans
historia och de nordiska landens geografi, hvari
han uppräknar hafvets öar n. och v. om Norge och
bland dessa Grönland och Vinland. Äfven den äldste
isländske historieskrifvaren, Are Frode, som skref
omkr. 1120–30, berättar om V:s upptäckt, och han har
sina berättelser från sin farbroder Thorkel Gellisson
på Helgafell, som i sina unga dagar, omkr. 1060–70,
hade uppehållit sig på Grönland och der samlat
underrättelser om upptäckterna, bl. a. från en gammal
man, som sjelf följt med Erik Röde från Island år 985
och således hade upplefvat Leif Erikssons hemkomst
från Vinland. Från Are Frode härstamma – direkt eller
genom lån – alla senare isländska berättelser om V:s
upptäckande, upptecknade i handskrifter från 13:de,
14:de och 15:de årh. De isländska hufvudberättelserna
om V:s upptäckt och första bebyggande finnas
i två stora handskriftssamlingar: »Hauksboken»
och »Flatöboken». Den i den förra förekommande
berättelsen om V:s upptäckt, som der bär titeln
»Thorfinns Karlsefnes saga», men hvars rätta gamla
namn är »Eiriks saga Rauða» (Erik Rödes saga), och
som härstammar från sagoliteraturens blomstringstid,
senare hälften af 13:de årh., berättar först om Erik
Rödes upptäckt af Grönland och bosättning der och
derefter om hans son Leifs resa från Grönland år
999 till Norge, der han af Olaf Tryggvesson blef
undervisad i kristendomen och med sina män döpt samt
följande år återsänd med en prest för att på Grönland
verka för kristendomens införande. På hemfärden blef
han drifven ur sin kurs, som antagligen togs mellan
Färöarna och Shetland, och dref länge omkring på
hafvet, tills han träffade på land, hvars tillvaro
han förut ej kände till, med sjelfsådda hvetefält och
vinrankor och sådana träd, som kallas masur, några så
stora, att de kunde begagnas till byggnadsvirke. Med
prof på hvad han funnit kom han samma höst hem till
Grönland, der det nu blef mycket tal om att det nya
landet borde närmare undersökas. En expedition utgick
ock följ. år (1001) med 20 man under ledning af Leifs
broder Thorstein och den gamle Erik Röde sjelf. Denna
expedition misslyckades till följd af motvind, men
våren 1003 företogs en ny expedition med tre fartyg
(deraf 2 isländska skepp, med hvilka Thorfinn
Karlsefne och Snorre Thorbrandsson samt Bjarne
Grimolfsson och Thorhall Gamlason året förut kommit
till Grönland) och 140 mans besättning jämte några
qvinnor under ledning af Karlsefne. Då man, om landet
visade sig dertill tjenligt, ämnade der anlägga ett
fast nybygge, medtogos äfven kreatur. Styrande mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
