Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wiwet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvertygat sig om att experimentdjuren mindre än de
flesta och kanske än alla andra utsättas för smärta,
bortfaller hvarje anledning att i djurskyddets
intresse förfölja vivisektionen och dermed också
vetenskapen. F. H.
Vivre [vi’vör], Fr., föda; mat och dryck;
lifsuppehälle, lefnadskostnader.
Vivör (Fr. viveur, af vivre, lefva), njutningslysten
man, en som hängifver sig åt sinliga njutningar.
Vizagapatam. 1. Distrikt i Indien, presidentskapet
Madras, på östra kusten, mellan distriktet Gandjam
i n. och Godavari i s. Areal 45,014 qvkm. Omkr. 2,5
mill. innev. Det är ett vackert, kuperadt land på
sluttningarna af Östra Ghats, men till stor del
osundt. – 2. Hufvudstad i nämnda distrikt, vid en
liten vik af hafvet. Omkr. 30,000 innev. Export af
spanmål och socker.
Vizéu l. Viséu. 1. Distrikt i portugisiska
prov. Beira. 4,973 qvkm. 387,208 innev. (1881). –
2. Hufvudstad i nämnda distrikt, på en högslätt
mellan floderna Mondego och Vouga, 540 m. öfver
hafvet. Omkr. 7,000 innev. Säte för en biskop och för
kommendanten i 2:dra militärdistriktet. Staden har en
vacker domkyrka, i halft florentinsk, halft gotisk
stil, ett colegio samt i September hvarje år den
största och mest besökta marknad i Portugal. V. anses
om sommaren vara den hetaste orten i Portugal.
Vizir. Se Vesir.
Vjasma, stad i ryska guvern. Smolensk, vid
Dnjeprs biflod V. och vid jernvägen mellan Smolensk
och Moskva, som vid V. utsänder en bana till nedre
Volga. Omkr. 13,000 innev. Stapelplats för varor
(spanmål, lin, hampa, lin- och hampfrö, talg och
hudar), som befordras till Riga och Petersburg. Den 3
Nov. 1812 vunno ryssarna under Miloradovitj en seger
derstädes öfver fransmännen.
Vjatka. 1. Guvernement i östra Ryssland,
begränsadt af guv. Vologda i n., Perm i ö., Ufa
och Kazan i s. samt Nisjnij-Novgorod och Kostroma
i v. Areal I53,65b qvkm. På norra gränsen går
vattendelaren mellan Dvinas och Volgas bäcken, en
vågig platå af 240–420 m. absolut höjd, med djupt
nedskurna floddalar, hvarigenom den får ett bergigt
utseende. För öfrigt är guvernementet ett slättland,
bestående af permisk sandsten, mergel och sandsten
och betäckt med kross-stenslera, med stora skogar och
träsk. Kama upprinner på vestra gränsen, men större
delen af guvernementet tillhör Vjatkas (en biflod
till Kama) vattenområde. Jorden är bördig utom i
de södra dalarna, och V. exporterar spanmål samt lin
och hampa. Dess förträffliga hästar äro bekanta öfver
hela Ryssland. Industrien, som är stadd i utveckling,
omfattar hufvudsakligen tillverkning af bränvin,
jernvaror, kemikalier, läder, glas, tvål, bomulls-väfnader
och papper. Votkinsk har stor tillverkning af
landtbruksredskap och ångmaskiner, och vid Isjevsk har
staten ett stort kanongjuteri. Hemslöjd (tillverkning
af träarbeten och väfnader) idkas mycket flitigt,
men likväl måste en del af landtbefolkningen söka
arbetsförtjenst på
andra orter. Jernväg finnes ej, men genom
guvernementet går den stora landsvägen till Sibirien,
och floden Vjatka är segelbar. Folkmängden uppgår
till nära 3 mill. Massan består af storryssar,
men derjämte finnas betydande grupper af andra
folkstammar: votjaker, tjeremisser, teptjarer,
permer, tatarer och basjkirer. – 2. Hufvudstad i
nämnda guverneinent, vid floden V. och landsvägen
till Sibirien. Omkr. 25,000 innev. Staden anlades
1181 af Novgorod under namnet Chlynov för att
upprätthålla republikens välde bland votjaker,
tjeremisser och tatarer och blef en vigtig ort för
handeln med pelsverk, hästar, vax och honing. 1489
annekterades den af storfurstendömet Moskva och fick
sitt nuvarande namn 1780.
Vjazemskij, Petr Andrejevitj, furste, rysk skald och
kritiker, af en från Rurik härstammande ätt, föddes
1792 i Moskva, trädde tidigt i civil statstjenst,
deltog som frivillig i kriget mot Napoleon 1812 och
1813–14 samt befordrades sedermera i finansministeriet
till vice-direktör. Han tjenstgjorde 1855–58
såsom undervisningsministerns adjoint, utnämndes
1867 till ledamot af riksrådet och var slutligen
nominel öfvermunskänk samt verklig kammarherre hos
kejsarinnan. Död 1878. V:s författareskap sträcker
sig öfver en tid af nära 70 år. I ungdomen tillhörde
han den kring Karamzin samlade författarekretsen,
umgicks förtroligt med Sjukovskij och Pusjkin samt var
då redan fruktad för sin hvassa penna. V. utmärkte sig
rätt mycket i satirer, epigram, poetiska epistlar och
visor. De sistnämnda vittna ofta om varm känsla. Hans
vers är otadlig, och han skref en särdeles ren
ryska. Vid mera framskriden ålder författade han
kritiska och literärhistoriska biografier. Hans
samlade arbeten utgåfvos i 10 bd 1886; efter hand
har man offentliggjort äfven hans brefvexling med
en mängd framstående ryssar, hvilken är af stort
historiskt intresse. V. ansågs för en aristokrat i
ordets vackraste bemärkelse.
Vjernoje (Vjernyi, fordom Almaty), fästning och
hufvudstad i ryska prov. Semirjetjensk (Turkestan),
belägen på en platå vid norra foten af Transiliska
Alatau, anlades 1854 som ett fäste för att hålla
karakirgiserna i schack. Genom sitt fördelaktiga
läge vid vägarna mellan Kuldsja och Tasjkend samt
Semipalatinsk och Kasjgar, den bördiga jorden i
omgifningen, rik vattentillgång från floden Almatinka
samt tillgång på byggnadstimmer och bränsle från
Alataus dalar har V. vuxit, så att den 1884 hade
omkr. 17,500 innev, (deraf 3,000 soldater). Staden
har flere gånger skadats af jordskalf, bl. a. d. 9
Juni 1887, då ett tusental hus i V. och dess granskap
sammanstörtade och 326 pers. dödades.
Vlaardingen [flar-], stad i nederländska
prov. Syd-Holland, 10 km. v. om Rotterdam på högra
stranden af Nieuwe Maas. Omkr. 10,000 innev., hvilka
idka sill- och torskfiske.
Vlachos (Blachos), Angelos, ny-grekisk författare,
f. i Athen 1838, studerade juridik derst. samt
i Berlin och Heidelberg. Han blef 1859 attaché i
utrikesministeriet, 1863 byråchef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
