Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vosges ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1604–08) blef han sistn. år upptagen som mästare
i Antwerpens S. Lukas-gille, hvars dekan han blef
1618 och öfverdekan 1620. Han stod hufvudsakligen
under inflytande af Rubens, grundlade en egen
verkstad och åtnjöt högt anseende som porträttmålare,
hvarmed äfven följde stor välmåga. I hans bästa och
mest karakeristiska verk ter sig hans stil som en
sjelfständig fortbildning af konstens karakter i
Antwerpen före Rubens (Woermann). Hans bästa tafla
af detta slag, hvari äfven hans hufvudintresse,
porträttmåleriet, starkt ingår, är S. Norbert, åt
hvilken Antwerpens borgare återlemna de heliga kärlen
(1630 i Anhverpens museum, en af denna samlings
yppersta skatter). Der finnes äfven ett berömdt
porträtt af Abraham Grapheus, S. Lukas-gillets »knaap»
(vaktmästare), ett af de mest slående och naturliga
porträtt, som finnas (1620). Vidare märkes Grupp af
mästaren sjelf och hans familj i enkel anordning,
sorgfälligt utförande och varm färg. Dessa bilder
representera honom på det yppersta. För öfrigt kan
tilläggas, att han målat stora historietaflor, såsom
Den helige andes utgjutelse (1613, i Nieukerkens
kyrka), som var hans tidigaste mästerstycke i ordets
egentliga mening, Salomos smörjelse, stor ceremonibild
(Wien), Kristi nedtagande från korset, triptyk i
Antwerpens katedral, med porträtt på flyglarna, af
hvars midtbild, Korsnedtagningen, en replik eller
kopia finnes i Stockholm, Nationalmuseum. Der finnes
äfven en signerad genrebild, Spelparti, i typerna
liknande S. Norbertstaflan. Derjämte utförde han
många enskilda porträtt och grupper af sådana,
såsom familjen Hutton (i Münchens pinakotek), Dam
med två barn (i Braunschweigs museum), porträtt af
hittebarnhusföreståndaren Salomon Cork (i Kassel),
Konstnärens döttrar och Ett äkta par på terrassen
till sin villa (1629, bägge i Berlin). Porträtt
af enskilda personer finnas mest i enskild ego i
Belgien, alla utmärkta för naturlig enkelhet och
en viss förnäm kyla i färggifningen. – 3. Paul
de V., den föregåendes broder, f. i Hulst 1590,
d. i Antwerpen 1678. flyttade liksom brodern till
sistnämnda stad och blef äfvenledes lärjunge af
David Remeeus, hvarjämte han mottog inflytande af
sin svåger Snijders och af Rubens. Han blef mästare
i Antwerpens S. Lukas-gille 1620. Han sysselsatte sig
hufvudsakligen med samma slags ämnen som Snijders, och
hans arbeten hafva ej sällan tillskrifvas denne, ehuru
de dock ej hinna upp mot dem i färgrikedom. I Madrid
finnas af honom icke mindre än femton, mestadels
signerade taflor. Ett af hans förnämsta arbeten är
Hjortjagt (i Bruxelles’ museum); ett liknande verk,
också framställande en hjortjagt, men osigneradt,
finnes i Stockholm, Nationalmuseum. Taflor af honom
finnas för öfrigt i München, Schleisheim, Augsburg
och Dresden (en s. k. Paradisbild, förr tillskrifven
Snijders). – 4. Simon de V., f. i Antwerpen 1603,
d. derst. 1676, var lärjunge af Cornells de V.,
men icke hans slägting. Han var en mångsidig, men
ojämn mästare, som målade porträtt samt historie-
och altartaflor, af hvilka
senare de flesta befinna sig i Mechelns kyrkor, såsom
Herdarnas tillbedjan (1644) och Konungarnas tillbedjan
(1645). Såsom porträttmålare är han bäst i ett
Sjelfporträtt (i samtalssrummet till »Maagdenhuis»
i Antwerpen). Dessutom målade han historietaflor
med små figurer, såsom David och Abigail (i Gotha),
och genrebilder i liten skala, såsom Zigenerska
i ett värdshus (1646, i Galleri Liechtenstein,
Wien) samt genre med mytologisk färg i årstiderna
(1635, i Galleri Nostiz i Prag) och i Amors tuktan
(i Berlins museum). C. R. N.
Vosges [våsj], Vogeserna, departement i nordöstra
Frankrike, bildadt 1790 till större delen af
det område, som förut hörde till Lothringen,
jämte delar af Franche-Comté, Champagne
och Elsass (den delen, som tillhört Elsass,
afträddes 1871). Areal 5,969 qvkm. 410,196 innev.
(1891). Det begränsas i ö. af Elsass-Lothringen och
för öfrigt af departementen Meurthe-et-Moselle,
Meuse, Haute-Marne och Haute-Saône. Bergskedjan
Vogeserna (se d. o.) bildar den naturliga gränsen
i ö. Södra delen fylles af Monts Faucilles, hvilka
bilda en del af vattenskilnaden mellan Rhens och
Rhônes bäcken. Rhens bifloder Moselle och Meuse hafva
största vattenområdet. En liten del tillhör Seines
(genom Marnes biflod Ornain); resten tillhör Rhônes
flodområde, genom Saône, som upprinner på sydöstra
sluttningen af Monts Faucilles, och dess biflod Coney,
som följes af Canal de l’Est (förenar Meuse med
Saône). Jordbruk och ladugårdsskötsel samt vinodling
(1884: 13 mill. liter; medeltalet under de 10 föreg.
åren 18 mill. liter) bilda i förening med en mångsidig
industri befolkningens hufvudnäringar. Nära 1/3 af
befolkningen har sitt uppehälle af industrien, hvars
vigtigaste grenar äro tillverkning af jern och stål,
bomulls-, linne- och ylleväfnader, glas och papper. Af
alla departement har detta den värdefullaste skogen
(furu, gran, ek, bok, björk och annbok), ehuru
det intager först tredje platsen med afseende på
skogsarealen. Depart. har silfver- och blygrufvor,
koppar- och jernmalm samt något stenkol, zink, mangan,
kobolt och antimon och många mineralkällor, af hvilka
de i Plombières voro kända redan af romarna. Det är
indeladt i 5 arrondissement: Épinal, Mirecourt,
Neufchâteau, Remiremont och S:t Dié. Hufvudstad
är Épinal.
Voskresensk [vaskreṡe’nsk], köping i ryska
guvernementet Moskva, vid Moskvaflodens tillflöde
Istra, 55 km. n. v. om staden Moskva. Orten köptes
för sitt vackra läges skull af patriarken Nikon, som
der 1656 anlade ett kloster, Voskresenskij-klostret
(d. v. s. uppståndelsens kloster), äfven kalladt Nya
Jerusalem för sin likhet med den heliga grafven. Inom
sina murar innesluter det två katedraler och två
andra kyrkor.
Vosmaer [få’smar], Karel, holländsk skriftställare,
f. 1826 i Haag, var sekreterare i Höga rådet
derst. till 1873 och egnade sig derefter åt literära
värf. Död 1888. Han har vunnit ett nama genom dikten
Londisias (1873; 3:dje uppl. 1878), de fina skisserna
Vogels van diverse pluimage (3:dje uppl. 1885),
konstnärsromanen Amazone (3:dje uppl. 1882) samt de
framstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
