Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vosges ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
volskerin (s. å.), Michael Cibula (1887) och Erlebtes
und geschautes. Bilder aus Italien (1888).
Vossem, kommun i belgiska provinsen Brabant, nära
Louvain. I fältlägret vid V. afslöts d. 6 Juni 1673
en fred emellan Frankrike och Brandenburg, genom
hvilken den senare makten öfvergaf Holland i dess
kamp mot Frankrike.
Vosseskavlen, fjällparti i Norge mellan Hardanger,
Hallingdalen och Voss, har en höjd af 2,050 m. och
uppfyller det inre af den stora halfön mellan Sogne-
och Hardangerfjordarna. E. H.
Vossevangen. Se Voss.
Vossius. Se Voss, G. J. och I.
Vostizza, stad i grekiska nomarkien Achaia-Elis, vid
Korintiska (Lepanto-)viken. Omkr. 5,500 innev. Odling
af sydfrukter. Obetydliga ruiner finnas efter den
forngrekiska staden Aigion, såsom V. ännu officielt
kallas.
Vostokov [vaståkåff], Aleksandr Kristoforovitj, rysk
språkforskare, den slavisk-ryska filologiens
grundläggare, föddes 1781 på ön Ösel och var
till härkomsten tysk protestant (namnet V. är en
öfversättn. af hans tyska namn, Osteneck). Han
genomgick till 1800 arkitektkurs vid konstakademien
i Petersburg, vände snart sin håg till språkstudiet
och anställdes 1815 vid kejserliga bibliotekets
handskriftssamling. Det material han der förefann
bearbetade han med utmärkt skarpsinne och flit. Han
utgaf 1808 en skrift om slaviska språket och 1815
den för kyrko-slaviskans grammatik grundläggande
afhandlingen Razsuzjdenie o slavjanskom
jazyke (1820), i hvilken redan den historiska
språkutvecklingens lag, de fonetiska utgångspunkterna
för de slaviska dialekterna och egendomligheterna hos
det åldriga kyrkospråket klart framställas. Anställd
såsom bibliotekarie vid Rumjantsevska museet (se
Rumjantsev, 3), utarbetade han en högst värdefull
beskrifvande katalog öfver dettas handskrifter,
Opisanie russkich i slavjanskich rukopisej
Rumjantsovskago muzeuma (1842). Af stor vigt
är äfven hans edition af det s. k. »Ostromirska
evangeliet» (se d. o.). Andra arbeten af V. äro
ordboken Slovarj tserkovno-slavjanskayo jazyka
(1858), Grammatika tserkovno-slovenskago jazyka
(1863) och en ansedd nyrysk språklära (1831, många
uppl.). V. afled 1864. Hans smärre skrifter utgåfvos
1865 och hans brefvexling 1873.
Vota. Se Votum.
Voter. Se Finsk-ugriska språk och Tjuder.
Votera (Fr. voter), afgifva sin röst, rösta, besluta
eller bevilja genom omröstning. – Votering, omröstning
(se d. o.). Jfr Votum 2.
Votiv- (Lat. votivus, lofvad åt en gud), löftes-, som
tillkommit på grund af ett högtidligt gifvet löfte,
t. ex. votivaltare, -bild, -kyrka, -tafla o. s. v. Se
Votum 1.
Votjaker, ett till den permiska gruppen af
finsk-ugriska familjen hörande folk i östra Ryssland,
guvernementen Vjatka, Kazan, Perm, Samara och
Ufa. Deras antal, som 1776 beräknades till 80–90 tusen
och 1836 till 181,000, anses nu uppgå till närmare
280,000, deraf 265,000 i Vjatka, 8,300 i Kazan, 3,000
i Perm, 1,360 i Samara och 1,000 i Ufa. Från sina
grannar, ryssar, tatarer, basjkirer,
tjuvasjer, syrjäner, permer, mordviner och teptjärer,
hålla de sig så mycket som möjligt afskilda. Der
ryssarna slagit sig ned i votjakbyar, stå alltid
de ryska och votjakiska husgrupperna skilda från
hvarandra. Votjakerna äro ett fredligt och arbetsamt
folk, till sin natur något tungsinta, fåordiga och
otillgängliga. De lefva hufvudsakligen af jordbruk,
hvilket skötes med största flit. Som jorden är mycket
bördig, är afkastningen ganska god trots bristande
gödning. Mest odlas råg, vidare ganska mycket hafre
och potates, mindre af korn, bokhvete och ärter och
mycket litet hvete; lin och hampa odlas endast till
husbehof. Ladugårdsskötseln intager ingen framstående
plats i deras hushållning; deremot hålla de vanligen
mindre djur, såsom får, getter, svin och fjäderfä
och särskildt bin, såsom alla finska folk. Så mycket
som möjligt utan beröring med grannfolken, tillverka
de sjelfva allt hvad de behöfva och köpa ytterst
litet: något bomullstyg och prydnader för qvinnornas
helgdagskläder samt några verktyg af jern, men äfven
dessa äro förfärdigade af inhemska smeder. Jagt hör
till deras största nöjen, och äfven fiske idkas med
förkärlek. Af njutningsmedel intager »kumysjka», ett
svagt, hemma tillverkadt bränvin, första rummet;
det drickes af man och qvinna, ung och gammal med
samma nöje. Sällan ser man dock någon berusad, utom
på deras många festdagar. Tobak röker nästan hvarje
karl. Förhållandet mellan könen afviker betydligt från
det öfliga europeiskt-kristna. Ynglingar och flickor
umgås fullständigt tvångsfritt med hvarandra. Det
är t. o. m. skamligt för en flicka att ej vara
eftersökt. Okyskhet är en dygd. Könssjukdomar
(syfilis) äro ock ytterst allmänna. Såsom gifta lära
de dock iakttaga den äktenskapliga troheten. Giftermål
ingås sällan af kärlek, som är tämligen främmande för
votjakerna, utan äro en ren affär. Ehuru omgifna af
kristna och muhammedaner, hafva votjakerna bevarat
sin hedniska tro i dess hufvuddrag, särskildt i
guvern. Vjatka, ehuru de der till största delen voro
döpta redan i 17:de årh. Dock har den votjakiska
hedendomen i hög grad närmat sig monoteismen. Inmar
(Ilmer) är den högste guden, och ju närmare votjakerna
bo större ryska centra, dess mer undantränger han
i folkmedvetandet de öfriga gudomligheterna, ja
har t. o. m. monoteistisk betydelse af Gud, liksom
finnarnas Jumala och esternas Jummal brukas för att
beteckna de kristnes Gud. Offer förekomma allmänt,
särskildt till Inmar och de dödes andar, hvilka
tros öfva ett stort inflytande på de lefvande. –
Russificeringen gör endast långsamma framsteg; men
att den fortskrider, beror på den ryska qvinnan,
ty votjakerna taga sig icke sällan hustrur från
de närbelägna ryska byarna. Språket är fullt
af ryska ord, och i många lifvets förhållanden
spåras ryskt inflytande. Jfr Max Buch; »Die
wotjaken, eine ethnologische studie» (i »Acta
societatis scient. fennicae», XII, 1883). En votjakisk
grammatik (1851) och en votjakisk-tysk ordbok (1880)
äro utarbetade af F. I. Wiedemann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
