Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring / 1453-1454 (1893) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vrtra ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

struphufvudet uppnått. Medan tungbenshornen
förkrympts, har tungbenskroppen ombildats till
en stor, tunnväggig trumma, hvilken under det
likaledes stora struplocket står i förbindelse med
struphufvudet. Detta har förstorats och blifvit
utrustadt med luftsäckar. I sammanhang med de nu
beskrifna delarnas starka utbildning har ock den bakre
delen af underkäken blifvit starkt förstorad. Tack
vare denna apparat hafva vrålaporna en röst, som,
hvad omfång och styrka beträffar, vida öfverträffar
flertalet andra djurs. Svansen är mycket lång och
muskulös; spetsens undersida är naken och rik på
nerver. Den är ett förträffligt gripredskap. De hafva
större styrka i svansen än i händerna. Vrålapan kan
hänga upp sig med svansspetsen, om denna är



slagen endast ett halft hvarf omkring grenen. Slägtet
omfattar sannolikt endast några få arter, hvilka lefva
i Syd-Amerikas urskogar. Vanligen träffas de i små
trupper af fem till tio individer, hvilka bebo ett
bestämdt, mindre område, som de ej pläga lemna. I
hvarje trupp finnes åtminstone en äldre hanne, som
tyckes utöfva uppsigten. De äro nästan uteslutande
bundna vid träden och komma ned på marken endast då,
när de ej på annat sätt kunna släcka törsten. De
lifnära sig företrädesvis af blad. Endast sällan
ser man dessa apor i Europas zoologiska trädgårdar.
L–e.

Vråmässor. Se Mässa.

Vrång ed, jur., edlig försäkran, som part i hofrätt,
efter rättens föreläggande, har att afgifva att
parten »ej annat vet och förstår, än att han en
rättvis sak hafver». Part, som icke gitter aflägga
sådan ed, då den äskas, har utan vidare förlorat
sin talan. Denna ed, en qvarlefva från den äldre
processens s. k. kalumnie-ed, har numera kommit
fullständigt ur bruk, ehura den ännu qvarstår i
lagen. I. Afz.

Vrångstrupen (den »vrånga», d. v. s. orätta,
strupen). Se Larynx.

Vräka. 1. (Vraka) afskilja såsom odugligt. – Vräkare
kallades tjenstemän, som af kronan tillsattes för
att vid städernas vågar kontrollera mängden och
beskaffenheten af vissa varor
(jern, tjära, hampa, lin), som utskeppades. De egde
att konfiskera och med böter belägga felaktig
vara. Jfr Jernvräkare och Sillvräkning. –
Vräkarepenningar, afgift för verkställd vräkning. –
2 Jur. Se Vräkning.

Vräkning, jur., en af exekutiv myndighet vidtagen
åtgärd, hvarigenom besittare af hus eller fastighet
skiljes från besittningen. Vräkning kan ega rum icke
blott på grund af domstols utslag, utan äfven efter
beslut af öfverexekutor, i händelse hyresman eller
besittare af annans fastighet vägrar att på anmaning
afflytta, när legotiden enligt legoaftalet eller
på grund af uppsägning är ute eller skyldighet att
afflytta inträdt på grund af försummelse att erlägga
hyra eller afgäld. I. Afz.

Wuchters, Abraham, holländsk målare,
f. omkr. 1610–15, kallades 1638 till Danmark af
Kristian IV och var ritlärare vid Sorö akademi
till 1669, då han flyttade till Köpenhamn. I Sorö
målade han en altartafla, hvarom åtskilliga sagor
berättas, och som stundom blifvit tillskrifven
K. v. Mander. För öfrigt målade han mest porträtt, af
hvilka några äro bevarade i original eller återgifna
i kopparstick. Flere af hans porträtt träffas nu i
k. tafvelsamlingen, på Rosenborg och i Frederiksborgs
historiska museum. Han besökte Sverige 1661 och målade
der tvänne porträtt af drottning Kristina, det ena,
högst karakteristiskt, nu i Upsala universitets
museum, det andra i enskild ego. W. dog i Köpenhamn
1683. Ph. W.

Wuhu, stad i kinesiska prov. Ngan-hoei, nära södra
stranden af Jang-tse-kiang. Omkr. 80,000 innev. Genom
1858 års fördrag bestämdes, att W. skulle öppnas
för handel med européer, men den öppnades först
1877. Till en början var handeln obetydlig till
följd af konkurrensen med de äldre fördragshamnarna
Kiu-kiang och Tsjin-kiang, men numera är omsättningen
betydligt större i W. än i dessa, uppgående i värde
till 36 mill. kr. (1886). Bl. a. infördes opium
dit för omkr. 12 mill. kr., bomullsvaror för 2 1/4
mill. och socker för mer än 2 mill. kr.

Vuillefroy [vyjfråa’], Dominiane Felix de, fransk
målare, f. i Paris 1841, studerade först juridik,
men utbildade sig sedan under E. Hébert och
Bonnat till en duktig landskapsmålare, med trogen
uppfattning af naturen och kraftfull kolorit:
Parti af Fontainebleau-skogen i November, Morgon
i Bas Bréau, Marknad i Picardie, Nötkreatur på en
gata i La Villette (1875), Minne från Morvan (1877),
Dåligt väder vid kusten nära Dieppe (1878). Hjordarnas
återkomst (1880) m. m.

Vuitry [vyitri’], Adolphe, fransk finansman, f. 1813,
blef 1841 afdelningschef i undervisningsministeriet,
1846 föredragande öfver ansökningar i
Conseil d’état och 1851 understatssekreterare
i finansministeriet. Han var 1852–63 chef för
finansafdelningen i Conseil d’état. Sedan han ett år
tjenstgjort såsom guvernör öfver Frankrikes bank,
utnämndes han 1864 till president för Conseil
d’état och 1869 till senator, men drog sig efter
kejsaredömets fall tillbaka från ämbetsvärf. Död
1885. V. författade Étude sur le régime financier de
la France avant la

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>