Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zick ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erasmus Rotterdamus’ försvar emot Jacobus
Stunica. Der knöt han ock bekantskap med
åtskilliga framstående skandinaviska prelater (Olaf
Engelbrektssön, Johannes Magni m. fl.) och antagligen
med stöd af uppgifter, som desse lemnat, utgaf han
först en skildring af Stockholms blodbad, sedermera
en vidlyftigare beskrifning af Norden, Scondia (1532,
upptagen uti »Index librorum»; ny uppl. 1536), i
hvilken äfven uppsatsen om blodbadet trycktes,
en uppsats, som sedermera intogs i »Scriptores
historiae germanicae» (1574) och i 2:dra uppl. af
A. Krantz’ »Chronica regnorum aqvilonarium» (1583).
Z. uppgifves (af Messenius m. fl.) 1540 hafva varit
professor i matematik i Upsala, men det »finnes
ej ett spår hvarken i in- eller utländska källor af
att Zieglerus varit här, och han var en för ryktbar
man att ett sådant faktum skulle alldeles förbises»
(C. Annerstedt). Utom teologiska och geografiska
ämnen behandlade Z. historiska, kyrkohistoriska
och matematiska. Han dog i Wien 1549 »som
god katolik». — 2. Friedrich Wilhelm Z., tysk
teaterförfattare, f. 1761 i Braunschweig,
anställdes 1783 såsom skådespelare vid
Burgteatern i Wien och tillhörde densamma i mer
än 40 år. Död 1827. Under täflan med Iffland
och Kotzebue frambragte Z. ett fyrtiotal ganska
verkningsfulla pjeser, bland hvilka det rörande
skådespelet Parteiwuth (1817) och lustspelet
Die vier temperamente (1821) blefvo mest omtyckta. Hans
»Sämintliche dramatische werke» utgåfvos i 13 bd,
1829. — 3. Jakob Melchior Z., schweizisk kartograf,
f. 1801 i Winterthur, d. 1883 i Basel, studerade
vid högskolorna i Genève och Paris samt var 1828–34
lärare i matematik och naturvetenskap i Winterthur
och derefter skogsinspektör. 1842 grundade han
med Wurster en litografisk anstalt i Winterthur,
hvilken hufvudsakligen utförde kartografiska arbeten,
och han utarbetade för denna flere förträffliga
kartor, bl. a. topografiska kartor öfver S:t
Gallen och Appenzell (1849–52), öfver Glarus (1861),
öfver Engadin (1867 och 1873), öfversigtskartor
öfver Schweiz m. m. — 4. Franz Wilhelm Z.,
tysk politiker och skriftställare, f. 1803, blef
advokat och 1840 öfverborgmästare i Brandenburg.
Invald i preussiska nationalförsamlingen 1848,
hörde han der till den fraktion, som dekreterade
skattevägran, hvarför han afsattes från sitt
ämbete och måste undergå ett års fästningsstraff.
Han bosatte sig derefter i Berlin och vardt medlem
af preussiska landtdagens deputeradekammare 1864,
af nordtyska riksdagen 1867 och af tyska riksdagen
1871 samt slöt sig till framstegspartiet. Död 1876.
Z. sysselsatte sig med arbetarefrågan och belyste
denna i bl. a. Wie ist dem handwerkerstande zu
helfen (1850) och Die fabrik-creditgesellschaften
für Deutschland (1854). Bland hans belletristiska
skrifter må nämnas Gesammelte novellen und briefe
aus Italien (3 bd, 1872). — 5. Karl Z., österrikisk
skald, känd under signaturen Carlopago, f. 1812,
innehade 1838–57 en syssla vid kultusministeriet i
Wien och dog derst. 1877. Z. hör till de
mera framstående bland de österrikiske skalderna.
Hans poetiska stil är mer
enkel än de andres och ej bildrik såsom deras, men han
fängslar i stället genom känslans sanning, originelt
behandlingssätt och ideal lyftning. Han utgaf Gedichte
(1843), Himmel und erde (1856), Oden (1866) och Vom
kothurn der lyrik (1869), en samling af präktiga
dityramber, hymner och elegier m. m. — 6. Alexander
Z., tysk reseskildrare, f. 1822 nära Eisenach,
besökte 1846–47 Nord-Amerika och Vestindien, 1850–51
Spanien, 1854–55 Marokko, Algeriet, Egypten och
Nubien, hvarifrån han tog hemvägen öfver Jerusalem,
Smyrna och Grekland, 1857–58 Storbritannien, Orken-
och Shetlandsöarna, Norge, Lappland och Finland och
1867 å nyo Spanien samt skref med anledning af dessa
resor: Skizzen einer reise durch Nord-Amerika und
Westindien (2 bd, 1848), Reise in Spanien (2 bd,
1852), Meine reise in Orient (2 bd, 1855), Meine
reise in Norden (2 bd, 1860), topografier öfver
sin hemtrakt Thüringen m. m. — 7. Klara Z., tysk
skådespelerska, f. 1844 i München, uppträdde från
sitt adertonde år med framgång i hjeltinneroller,
antog engagement vid Münchens hofteater 1868 och har
sedermera gifvit gästspel å de förnämsta skådebanor
i Tyskland och Ryssland. Hon gifte sig 1876 med sin
lärare, hofskådespelaren A. Christen, och vardt enka
1883. Utrustad med ståtliga yttre framställningsmedel,
har hon vunnit rikligt bifall i sådana roller som
Jungfrun af Orleans, Lady Macbeth, Medea, Thusnelda
och Brunhilde.
Ziégler [sieglär], Jules, fransk målare, f. i Langres
1810, d. i Paris 1856, studerade i Paris under
Ingres, reste i Tyskland och Italien samt egnade
sig särskildt åt freskomåleriet. Då han kom hem,
väckte han genast uppseende med en af sina första
taflor, Giotto i Cimabues verkstad (1833; förr i
Luxembourg), i hvilken han skildrade Giotto såsom en
ung vacker herdegosse, försjunken i åskådning af
mästarens teckningar. Derefter målade han Daniel
i lejonkulan (1838) och Lukas målande madonnan
(1839). Hans sträfvan gick ut på att förena Ingres’
formgifning med en varmare kolorit på den venezianska
skolans sätt. Andra ämnen, i hvilkas framställning
han sökte sinligt tilltala båda öga och fantasi,
äro symboliserande personifikationer, som påminna
om en senare, alldeles modern riktning. Hit höra
t. ex. Morgondaggen och Sommarregnet. Mottagen
med stort bifall i salonerna under 1830-talet,
fick han till sist af Juliregeringen ett stort
uppdrag, nämligen att tillika med Delaroche smycka
Madeleine-kyrkan. Men då denne drog sig undan,
tillföll hela arbetet Z., och hufvudsaken deri
var målandet af den stora halfkupolen i absis,
der han framställde kristendomens historia med
en mängd kolossala figurer. Det hela har en rent
dekorativ karakter och saknar verklig religiös
stämning. Jämfördt med Hippolyte Flandrins verk,
står detta arbete långt tillbaka. — För öfrigt målade
Z. S. Georg, Jakobs dröm, Brud och brudgum (ur Höga
visan) m. m.
Ziegler und Kliphausen [tsīg-], Heinrich Anselm von,
tysk romanförfattare, f. 1653 i Lausitz, d. 1697
såsom stiftsråd i Wurzen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
