Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ödmansson, Ernst Ludvig Vilhelm - Ödmorden (Gammalsv. Ömorþ, af morþ l. marþ, skog), fordom nan på den bergländiga skogstrakten i norra Gestrikland och södra Helsingland - Ödsköld, socken i Elfsborgs län - Ödsmål, socken i Göteborgs och Bohus län - Öfjældsjökel, det danska namnet på Eyjafjallajökull (se d. o.) - Öfjord, det danska namnet på Eyjafjörðr (se d. o.) - Öfningsläger kallas vanligen i Sverige de truppsammandragningar utöfver regementenas vanliga öfningar, som egde rum för att öfva trupperna i manövrer i större afdelningar af alla vapen - Öfningslärare, benämning på de vid de allmänna läroverken anställde lärarna i musik, teckning och gymnastik - Öfraby. 1. Socken i Hallands län - Öfraby. 2. Socken i Kristianistads län - Öfre borgrätten. Se Borgrätt. De 1844 upphöfda öfre borgrättens medel handhafvas af en särskild förvaltning under riksmarskalkens ordförandeskap - Öfre Canada. Se Ontario 2 - Öfre Champagne. Se Champagne - Öfre Lothringen. l. Moseln. Se Lothringen, sp. 115 - Öfre planeter, detsamma som yttre planeter. Se Inre planeter - Öfre Romerike. Se Romerike - Öfre sjön. Se Lake Superior - Öfre Svennevad. Se Bo - Öfre Ullerud. Se Ullerud 3 - Öfved, oriktig form för Öved (se d. o.) - Öfveradjutant, krigsv. - Öfveramiral blef en särskild grad inom svenska flottan d. 4 Aug. 1715
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Statistiska notiser från Stockholms stads och
läns kurhus, Till frågan om excision af de
syfilitiska primär affektionerna, Om urethritis
externa och cystabildningar å förhuden, Om de
yttre iliakalkörtlarnas sjukliga förändringar
vid ljumskbuboner och Om lungaffektion
efter intra-muskulär injektion af olösliga
qvicksilfverpreparater vid syfilis samt de i
»Hygiea» förekommande Studier öfver epithaliernas
byggnad, Till läran om albuminuri och Några fall
af aphasi. Under åren 1871–77 var Ö. ledamot af
Stockholms stads sundhetsnämnd och 1878–83 af dess
helsovårdsnämnd samt egnade sig med stort intresse
åt vården om hufvudstadens hygieniska angelägenheter
och redigerade Helsovårdsnämndens berättelser till
Medicinalstyrelsen för åren 1879–80, sedan han redan
1876 vid nedläggandet af ordförandeskapet i Svenska
läkaresällskapet behandlat frågan Om Stockholms
allmänna helsovård jämte några inledande anmärkningar
rörande dödligheten derstädes och dödsorsakerna
(»Hygiea», 38). R. T–dt.
Ödmorden (Gammalsv. Ömorþ, af morþ l. marþ, skog),
fordom namn på den bergländiga skogstrakten i norra
Gestrikland och södra Helsingland, hvilken, då det
förra landskapet ännu räknades till Upland, utgjorde
gränsskogen mellan Svealand och Norrland. Odlingen
trängde småningom upp ifrån kustlandet, till en början
genom fäbodanläggningar. Slutligen förmådde ärkebiskop
Nils Allesson år 1302 de kringboende socknemännen
att midt på skogen afsätta ett större område till
underhåll af ett »sälohus» (d. v. s. härberge för
resande; nu gården Själahus), hvarefter nybyggare
snart infunne sig och Skogs socken bildades. I
öfrigt utbredde sig Ö. i södra delarna af Hanebo och
Bollnäs socknar samt i norra delen af Ockelbo. Det
säges, att Helsinglands apostel, den hel. Staffan,
mördades vid Tynnebroå på Ö. Den fordom fruktade,
stora skogen är numera betydligt uthuggen. Stora
sträckor upptagas af magra och oländiga ljunghedar,
mossar och kärr. De högsta bergen i denna trakt torde
vara det omkr. 440 m. höga Storberget, på gränsen
mellan Skog och Hanebo, samt Fansknoppen, 475 m.,
i Bollnäs. A. G.
Ödsköld, socken i Elfsborgs län, Vedbo härad
(Dal). Areal 9,798 har. 1,121 innev. (1892). Annex
till Steneby, Karlstads stift, Norra Dals
kontrakt. Mellersta och södra delarna af socknen
utgöra en milsbred, ful och ödslig landhöjd, kallad
Ödskölds moar.
Ödsmål, socken i Göteborgs och Bohus län,
Inlands nordre härad. Areal 4,669 har. 1,753
innev. (1892). Ö. bildar med Norum ett regalt pastorat,
Göteborgs stift, Elfsyssels norra kontrakt.
Öfjældsjökel [-fjälls-], det danska namnet på
Eyjafjallajökull (se d. o.).
Öfjord, det danska namnet på Eyjafjörðr (se
d. o.).
Öfningsläger kallades vanligen i Sverige de
truppsammandragningar utöfver regementenas vanliga
öfningar, som egde rum för att öfva trupperna i
manövrer i större afdelningar af alla vapen. De
första dylika öfningsläger
omtalas från Stockholm 1672, Kungsör 1684, mellan Köping
och Kungsör 1685 och 1688. Sedermera hafva de med
längre eller kortare mellantider utförts på än den
ena, än den andra mötesplatsen och utgjorts af dels
exercisöfningar, dels manöver i omgifvande trakt,
till dess de från 1870-talet ersattes af s. k. större
fälttjenstöfningar (se d. o.). C. O. N.
Öfningslärare, benämning på de vid de allmänna
läroverken anställde lärarna i musik, teckning och
gymnastik.
Ofraby. 1. Socken i Hallands län, Halmstads
härad. Areal 1,174 har. 548 innev. (1892). Annex till
Halmstads stad, Göteborgs stift, Halmstads kontrakt. —
2. Socken i Kristianstads län, Ingelstads härad. Areal
1,272 har. 520 innev. (1892). Ö. bildar med Benestad
ett regalt pastorat, Lunds stift, Ingelstads kontrakt.
Öfre borgrätten. Se Borgrätt. Den 1844 upphäfda
öfre borgrättens medel handhafvas af en särskild
förvaltning under riksmarskalkens ordförandeskap.
Öfre Canada. Se Ontario 2.
Öfre Champagne. Se Champagne.
Öfre Lothringen l. Moseln. Se Lothringen, sp. 115.
Öfre planeter, detsamma som yttre planeter. Se Inre
planeter.
Öfre Romerike. Se Romerike.
Öfre Sjön. Se Lake Superior.
Öfre Svennevad. Se Bo.
Öfre Ullerud. Se Ullerud 3.
Öfved, oriktig form för Öved (se d. o.).
Öfveradjutant, krigsv., kallades officer af öfverstes,
öfverstelöjtnants och majors grad, som enligt
1788 års s. k. generaladjutantsinstruktion ingick
i generalstaben. Benämningen bortlades 1816, men
återupptogs vid den nuvarande generalstabens bildande
d. 5 Dec. 1873 (se Generalstab, sp. 1021). Äfven
de till Konungens stab hörande generalspersoner
och öfverstar kallas numera öfveradjutanter.
C. O. N.
Öfveramiral blef en särskild grad inom svenska
flottan d. 4 Aug. 1715, då Karl XII, efter sjöslaget
mellan Bornholm och Rügen, gaf den amiral-en-chef
kommenderande amiralen frih. Klas Sparre nämnda grad,
hvarmed följde generallöjtnants rang. Öfveramiralen
hade således lägre rang än amiral-generalen och
amiral-generallöjtnanten, som voro fältmarskalks och
fältmarskalklöjtnants vederlikar. Troligen fick han
dock samma rang som amiral-generallöjtnanten 1719,
då Sparre blef president i Amiralitetskollegium och
riksråd. E. D. Taube, som 1743 vardt öfveramiral,
synes hafva varit det endast för en kortare tid. Efter
Taube innehade ingen denna grad förrän d. 12 Mars
1784, då öfversten och sekundchefen för Finska
eskadern af arméns flotta K. A. Ehrensvärd efter
general-amiralen H. af Trolles död utnämndes till
öfveramiral, hvilket ämbete medförde befälet öfver
örlogsflottan. På grund af särskildt förordnande var
Ehrensvärd chef äfven för arméns flotta, hvilket också
hade varit fallet med Trolle. I makt och myndighet
voro Trolles och Ehrensvärds befäl visserligen lika
och till en början äfven i rang. Ty vid Trolles
utnämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
